Helvetesekipaget Burk.

En gång för minst femton aslånga år sen när jag bodde ovanför Redbergsplatsen så skulle jag panta burkar på Ica:n på Olskroken. Det var många burkar och många påsar. I det här fallet tyckte jag att det var bäst att ta cykeln och bara rulla ner för backen. Två bärkassar på varje sida av styret. Någon slags bindanordning och så gick det bra att fästa en påse på var sida av bakdäcket. Den sista påsen passade perfekt på pakethållaren. Sju påsar om jag har räknat rätt (ni som är bra på matte kan ju kontrollräkna om ni vill).
Borde ha fäst en bred last-skylt på cykeln också.
När jag cyklade ner för backen fick jag rulla ute på vägen eftersom ekipaget var för brett för den smala trottoaren. Vilket var lite nervöst eftersom bilburet folk hade förmåga att köra väldigt fort i den där backen.
Efter Redbergsplatsen fick jag göra tvärtom och cykla på trottoaren eftersom trafiken alltid är tät där och körbanan för bilar är extremt smal. Hade heller ingen lust att skrapa upp någon bil med min breda last eller få en hel tutande bilkortege efter mig.
Lite uppstressad närmade jag mig mataffären. Lättad. Snyggt gled jag förbi en gubbe med käpp, som valde att plötsligt gira lite åt mitt håll när jag gled förbi. Jag vek undan men lyckades snudda hans armbåge med min breda last. Detta jagade upp honom till den milda grad, precis på samma sätt som det troligtvis hade jagat upp mig. Precis när jag hade passerat honom hörde jag ett vrål. Ett typiskt vrål från en man med käpp. Jag försökte vända mig om och be om ursäkt, men jag hade ett jävla sjå med att hålla koll på min packåsna.
Jag bromsade in eftersom jag nästan var framme. Han gav sig inte, utan gick loss.

-Hörru du! Din förbannade hippiejävel!!!
-Va fan är det med dig gubbe? vrålade jag tillbaka på rekyl. Som bensin för min eld.
-SKA DU VÄLTA OMKULL MIG MED DET DÄR HELVETESEKIPAGET ELLER FÖRSÖKER DU LYFTA FRÅN MARKEN?
Jag tvärnitade och hoppade av cykeln med blodet rusande, sen vrålade jag tillbaka igen.
-GÅ HEM FÖRBANNAT LÅNGSAMT MED DEN DÄR JÄVLA KÄPPEN, DIN FÖRBANNADE GUBBFAN!

Adrenalin i en icke vanligt förekommande trafiksituation…
Vi stod och blängde tysta på varann med mördarblickar och flåsljud ett tag innan han gick vidare.
Fyndig gubbe. Jag hade säkert diggat den liraren under andra omständigheter.
På något vis kändes det som han hade plockat hem hela den fyndiga poängen, den jäveln.

Bredvid mataffären låg systembolaget dörr i dörr på den tiden. Bolagets trognaste kunder bemödade sig ens inte med att gå iväg fem meter med sin nyinköpta ”Svenskt brännvin”-flaska. De bröt korken direkt efter kommit ut ur bolagets dörrar. Gärna slängandes korken i närliggande buske efersom den inte behövdes mer. Med spaltgång gick de mot räcket för att stödja sig när de intog sin frukost… De höjde ens inte på ögonbrynen av denna ilskna och högljudda scen.
Det var bara de som inhandlade en bärkasse till sina varor som blev stående med öppen mun och blängde.

Jag kopplade loss ekipaget, strippade ner min flygmaskin så att säga. Sen gick jag in och bytte ut den mot en smärre förmögenhet som i slutändan troligtvis täckte kostnaden för ett sexpack och ett paket tobak…
…och kanske två paket nudlar om jag hade tur.

Tillbaka i de gamla kvarteren igen.

Har hittat tillbaka till mina gamla kvarter. Olskroken och Redbergsplatsen. Har nämligen en synundersökning i krokarna.

Här har jag bott runt i olika lyor och haft ett par före detta görlfriends som har bott i området. Huserat och sköjat runt.

Har precis käkat på Lilla Restaurangen. Det ser precis likadant ut som det gjorde när jag flyttade till Göteborg 1998. Wunderbaum.
Brukade käka lunch här ofta när jag bodde här. Ett av farsans favoritställen när han var vid livet(Det är nämligen väldigt rullatorvänligt här. Inga trappor och breda dörrar.). Vi käkade också lunch här ganska ofta. Jag satt till och med vid vårat bord idag. Bordet närmast dörren till utesrveringen. På dörren sitter en tydlig skylt med följande simpla text: Var vänlig att inte blockera denna dörr. Där ställde farsan alltid sin rullator. Det gick två minuter, så var personalen framme och sa till honom. Varje gång, samma visa.
Skall träffa syrran vid olskroken efter synundersökningen. Vi ska gå till farsans minneslund på Östra kyrkogården. Efteråt blir det någon bärs i området. Precis som på gamla dar.

Helvete nu fick jag en nysattack. Fölk glor in på uteserveringen. Inte så konstigt kanske. Och skjortan spänner runt magen efter den där lammsteken med stekt potatis.

Hört från två gubbar me bree göteboska, i baren för en stund sen när jag beställde en bärs:
-…jag är inte hundra på det.
-Näej, du är en GB-glass. 88:an…med nötter på!

En dag i farsans tecken.

Dricker kaffe på Tullen. Gratis var det också. Bara för att jag är så förtjusande trevlig, jämt. Eller så var det faktiskt bartendern som var trevlig. Gratis är mums.
Igår var det farsans födelsedag. Han skulle ha fyllt 70 år. Svårt att låta bli att tänka på hur vi hade firat hans dag om han hade varit i livet. Kanske åkt till Danmark. Käkat gott. Det gillade han. Kanske till Skagen.
Vi, familjen besökte minneslunden. Tände ljus, lade blommor och lite personliga smågrunkor. Sen gick vi till Lilla restaurangen på olskrokstorget. Han brukade käka lunch där ofta. Ibland med mig och syrran också. Och alltid ställa rullatorn så den blockerade gången mellan borden eller någon dörr som absolut inte fick blockeras. Brukade själv gå dit ganska ofta när jag bodde i olskroken. En gång när farsan ringde för att höra om jag ville komma ner och käka lunch var han tvungen att plötsligt lägga på luren. Bröt, stök och ilskna röster hördes i bakgrunden. Det var slagsmål vid bardisken. Klockan var tolv på dagen. Hur som helst hade han gillat vår stund på restaurangen.
På kvällen spelade jag och morsan och syrran TP under väldigt ostrukturerade former. Det pratades i munnen på varandra och varandras pjäser flyttades under frågan: ”Vad gör du med min pjäs?” Som en scen från en senildement avdelning. Fullständig cirkus. Ett halvt glas vin var och en dry martini innan maten var hela kvällens alkoholkonsumtion, vilket var svårt att tro. Farsan brukade ta en promenad i lägenheten när han fick en fråga som han tyckte var korkad, för att ruska av sig irritationen. Eller så satt han och gjorde blajiga grimaser. Varken morsan eller farsan hade platsat på något utav dagens ”bibliotekshyshiga” pubquiz.
En dag i farsans tecken.
Nej, fan om man inte skulle ta och gå in och hämta sig en gratis köpp kaffe till.

Da da da på lilla resturangen i samhällsjävlet.

Sitter på lilla resturangen och tar en kaffe. Fick den till personalpris i ett glas för tolv kronor. Hade det varit en kaffekopp hade det blivit tjugoen kronor lät  han meddela. Saken var biff. Bakom mig har jag en enormt dampig unge som slår alla rekord. Hon hoppar på stället och vrålar da da da da. Om och om igen. Föräldrarna skrattar och fyller i. Det maler sig in i min hjärna. Trummhinnernas vax kryper långt in för att slippa delta. Det  totalsaboterar min lugna stund.
Framför mig har jag en alkis, vilket i och för sig inte är så ovanligt om man sitter på lilla resturangen. Han var tillfälligt arg för några minuter sen. Inte på en annan alkis som annars brukar vara fallet, utan vädret.
”De sa att det skulle bli varmt idag, de jävlarna. Vad får man? Ett förbannat regnhelvete! De där jävlarna bara ljuger och lurar oss hederliga människor. Nån borde åka upp dit och slakta hela jävla förbannade bunthelvetet.”
Är väl inte själv helt dålig på att reta upp mig på samhällets dumheter mellan varven, men i det här fallet känns det inte riktigt som att det skulle vara en kupp utförd av samhället mot oss vanliga dödliga för att regnet öser ner och solen lyser med sin frånvaro… Sen undrar man ju såklart vilka det är som ska slaktas och var denna horibla plats ”dit” ligger. Nu en bärs. Da da da.

Tömde mitt möblemang igår från vårt forna hem hos min forna tjej. Ingen rolig historia precis, men nu är det gjort. En del av grunkorna är magasinerade och resten intryckta i två olika förråd hos två olika vänner. Själv befinner jag mig i Torpa på syrrans soffa i vardagsrummet om någon nu skulle vilja mig något.
Jag tillhör numera kategorin ensamstående människor. Jag är fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser inom staden allemansrätt utan att någon lägger sig och jag njuter av det… knappt ingenting.
Det där med tvåsamhet ligger mig varmt både om pung och hjärta även fast det verkar gå åt fanders varenda gång.

Efter allt.

Jag jobbar helg. Rena självmordet. Splash och svindlande affärer. Igen. Min brukare sover sig igenom filmerna och jag är en sekund före i dialogen eftersom jag ”hört” filmerna oräkneliga gånger.
Har sökt in på en it-teknikerutbildning. Ska göra förberedande tester på måndag.
Tjejen och jag har gjort slut. Det känns inget vidare. Jag har flyttat hem till syrran för tillfället. Känner mig totalförvirrad. Promenerade förbi redbergsplatsen och olskroken här om dagen. Det kändes i magen. Hur mycket bättre vi hade då. Längtar tillbaka dit. Till den tiden. Vi bodde där båda två, några hundra meter ifrån varann i varsin lägenhet innan vi flyttade ihop i majorna. Efter att vi flyttat ihop raserade allt långsamt. Vi förvandlades till något annat för varann. Det blev allt längre perioder mellan skratten och glädje. Kortare tid mellan grälen.
Ingen tjej, ingen lya och ett jobb man kan vara utan.
Jag promenerar mycket. Det går enklare att tänka då. Jag fotar mycket med en nyköpt kamera. Försöker lära mig bländare och exponeringstider. Jag dricker några bärs då och då. Det går enklare att sitta still då.

En tur av minnen genom Östra Göteborg.

Vi fick oss en lång resa. Jag, opersonliga assistenten och min brukare. Vi skulle till odontologen. Han skulle kolla sina gaddar. Ibland när man åker sjukresa så hämtar föraren, eller släpper av andra kunder på vägen. Idag blev det en tur genom halva östra Göteborg. Blev slagen av hur mycket man har varit med om i dessa stadsdelar genom sina tretton år i götet. Vi åkte från Angered sen genom kortedala (här börjar resan genom östra gbg.)- Där på den där macken skulle jag byta till vinterdäck på bilen en gång. Det skulle gå fort sa dom. De sa ”strax kompis” i tre timmar och när de fick syn på mina däck garvade de åt däckmönstrena. Det var kö långt ut på gatan. På kortedala torg gjorde jag alla inköp till farsan två gånger i veckan under 1 1/2 års tid. Mat, medeciner, alkohol, tips och bibliotek. Själv gick han knappt utanför dörren. Han söp ner sig vecka ut, vecka in i ett år. På påskafton hittade jag honom halvdöd i sängen och jag ringde akuten och ambulancen kom och hämta honom.
Kviberg – Hur många gånger har man inte gått på kvibergs marknad. Hela världen fylld i några gigantiska militärbaracker. Här hittar man fan allt. Det var även här någonstans, på väg hem, på nattvagnen till bergsjön som en gammal tjej i ilska kastade en fiskburgare i huvudet på mig. Det blev jubel och applåder på spårvagnen när den träffade och salladen yrde som en fontän.
Vi passerade Munkebäck och shellmacken. Syrran bor i närheten. Vet inte hur många gånger vi har stannat där med taxin efter en blöt kväll på krogen för att köpa sexpack och rökvärk för att fortsätta vansinnet hemma hos henne.
Sist passerade Vi Redbergsplatsen och Olskroken. I dessa områden har jag bott i olika lyor under många år. På Nobelkyrkogården ligger en del kända figurer begravda. Bland annat Viktor Rydberg. Den gamle rävens grav bestämde jag mig för att leta upp en sommarnatt. På fyllan såklart. Jag hade med mig en flaska rött och begav mig ut på äventyret. Kyrkogården är rejält stor och jag vinglade runt i några timmar. När jag till slut gav upp satte jag mig på en grav och drack upp resten av vinet. Jag tror jag slocknade till några gånger också. Gryningen dök upp. Jag reste mig för att promenera hem. Innan jag gick vände Jag mig om och kollade in gravstenen jag suttit på. Mycket riktigt! Där låg han. Självaste Viktor. Jag hade suttit och snarkat på hans grav. Nöjd gick jag hem och sov ruset av mig.
Den här anekdoten får avrunda bilturen. Sen blev det ändå raka vägen till odontologen.
Jag bor numera i majorna. Ibland längtar jag tillbaka till de östra delarna av göteborg. Misstänker att en del av min själ dansar runt där fortfarande.

Published with Blogger-droid v1.6.9