Inlägg no. 2001

Ojoj, har jag en blogg? Eller är den nerlagd?
Nej jag gick och lade mig och vilade lite bara…

Förra inlägget som jag skrev var mitt tvåtusende inlägg i ordningsföljd. Under 11 år har jag snickrat ihop dessa glada, ledsna, arga, tomma och melankoliska dumheter.
När jag startade denna blogg 2008 hade jag tjej, bil, mer hår på huvudet och bodde i en blåmålad källare på Hisingen. Jag hade ett jobb som jag hatade och jag var mer tålig mot baksmällor. Livet kändes rock’n’roll när man spydde på ett cykelställ…

Nu är bilen såld för längesen. Håret växer vilt på haka och i näsa medan håret på skallen har blivit glesare. På blanketter där man frågar hur många som bor i hushållet skriver jag en 1:a i rutan. Tillbaks på ruta ett igen, fast lite tröttare… Källaren på Hisingen är utbytt mot en lya i ett område där broccolin ständigt är slut i mataffären.
Man har troligtvis fler år bakom sig än framför sig. Man kör in en gaffel skinkan för att vakna till…
Ibland knackar ensamheten på. På en dörr som står på en vid gavel.
Positiv är något man snurrar runt med en vev och det kommer toner. Negativ är en bild som ännu inte är framkallad.
Ajöken spöken, hör fröken göken.
Söv mig med atombomb.
Det här var så poetiskt så jag börjar gråta.
Livet på en pinne, eller åtminstone på en skör gren.

Nu ska jag se på en dokumentär om krig och ond bråd död.

Vi hörs när vi ses. Eller tråkas när vi råkas.