Ett flummigt hus.

(null)
I huset på bilden hade jag chans att hyra ett rum när jag var nyinflyttad i Göteborg. För 17 år sen. Huset ligger hundra meter från där jag bor nu.

Jag ringde på annonsen och fick komma och titta. So far, so good…
Rummet som hyrdes ut låg på övervåningen och strax bredvid låg badrummet. Perfekt tyckte jag.
Huset var flummigt inrett med heltäckningsmattor och hela hallen på övervåningen hade röda sammetstapeter och dunkel mysbelysning.
Jag var den första som tittade och skulle jag bara sköta korten rätt så skulle rummet var mitt.
Vi gick runt och tittade och jag skötte korten rätt. Blev mer och mer exalterad av vad jag såg. Donnan som visade mig runt verkade tycka jag var en hygglig kille ungefär fram till att jag skulle skriva ner mina uppgifter på ett papper. För då öppnade jag truten.
Jag ville uttrycka mig och visa hur schysst jag tyckte huset var.
Ärligt talat påminde det lite om en bordell, ett lusthus, ett brothel. Verkade inte hitta något av de där ovanstående orden för tillfället så jag klämde till slut till med något klatshigare:
-Fan vad flummigt hus (redan den meningen kunde hoppats över). Jag gillar det asså! Det påminner väldigt mycket om ett…om ett…äääh, ja om ett…HORHUS!!!

Hennes léende försvann på stört. Efter chocken lagt sig sa hon bara trött och aningen resignerat:
-Jaha jaaa…jag hör av mig.

Inte fan hörde hon av sig. Jävla dålig stil asså.
Det tyckte jag faktiskt på fullaste allvar i några dagar efter.
Herregud…