Minnen genom toner.

Lyssnar på Glasvegas första platta för första gången på några år. Den kom 2008. Samma år som jag startade min blogg. Det ligger något slags nostalgiskt skimmer över den tiden när plattan kom när jag nu lyssnar på den igen. Det kan vara sant. Det kan vara fabricerat eller förljuget.
Minns att jag och syrran drack massa öl till den plattan och att jag bodde hemma hos henne på soffan i vardagsrummet. Att vi även lyssnade på den när vi åkte hem till morsan i Tibro för att fira jul. Jag bakom ratten och hon i sätet bredvid med folköl. På julaftons förmiddag. I farsans solblekt, röda Volvo 740, som jag hade fått överta eller låna. Minns att solens strålar glimmade i snön. Och att syrran gick in på Statoil i Skövde för att springa på toa efter att de tomma burkarna rullade runt på golvet i bilen. Kan trist nog också minnas fel, att det inte var just jul. Finns hur som helst ett foto från den där resan precis när vi lämnat Götet. Pälsmössor och glada miner.
Kan sakna att kunna åka hem till morsan i Tibro. Nu när hon bor tio minuters promenad härifrån finns inget skäl till att åka hem till dödens by längre. Helvetets avkrok. De fetas Sodom och Gomorra. Det var hur som helst en bra tillflyktsort när demonerna kröp på alldeles för tätt här i götet. Gömma sig. Sova som ett svin. Äta sig matberusad. Läsa. Titta på TV-burk. Ta promenader till ICA, eftersom det inte fanns något häftigare eller mer spännande att ta sig för. Och sen komma tillbaka till götet och återigen förvånas över hur mycket människor som får plats eller inte får plats på ett och samma ställe. Och sen i våld gå in på första bästa krog för att acklimatisera sig rakt in i något slags vansinne.

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår…
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.