En broder och syster dag i degens tecken.

Suttit på balkongen och njutit av solen i eftermiddags och druckit kaffe. Årets första riktiga vårdag. Fem grader varmt, fullt solsken och vindstilla. Helt fuckious fabolos ju för bövlars! Kaffet tog slut igår, så jag fick trolla. Plockade fram ett undangömt kaffepaket som skulle tjäna som ”fan nu har jag glömt att köpa” kaffe. Och för att det är ganska äckligt. Zoegas julkaffe. Passar som skinkorna i kalsippen på årets första vårdag. Det är ju knappt nio månader kvar till jul, så det är bara att sörpla på. Det är bara att låtsas på att den här vårsolen är lösningen på alla världens problem, osv…

Jag och syrran hade en Bror och Syster dag igår. L.P.K: Loppis, pizza, krog.
Ty, igår var det icke vår i luften. Nej, det var nog det äckligaste Göteborgs-sunk väder som var tänkbart. Granitgrått, dimmigt, 85 procent luftfuktighet och två plusgrader. Fyfan, hälsar undertecknad, sen tog ett stadigt ninjatag och om skalpen, flyttade till Argentina och startade en glad väderblogg och bytte alias.
Men ty, vad trevligt hade vi ändå. Vi var på Kommersens loppmarknad. Denna risiga byggnad som knappt håller ihop gör verkligen själ för sitt namn…inom loppor. Junk i högar och lass. Trasiga människor och förbifladdrande odörer. Sjunde sunkhimlen nr.1
Jag var på jakt efter reparationsobjekt inom mekaniska och automatiska urverk. Skattjakten var helt frånvarande. Det närmaste jag kom var billiga kinaklockor med enorma diamanter på som kostade tjugo kronor styck. Jag stod emot med fladdrande öronsnibbar.
Jag gick tillbaka till ett bås där allt låg i drivor från golv till tak. Jag hade en känsla för det där båset, så jag frågade innehavaren om han hade några intressanta ur. Han hade några fina quartsur. Jag sa att jag inte var intresserad men kunde titta ändå. Han klättrade in i sitt bås och fick fram en sportbag. Där i låg det säkert 200 klockor. Några stycken, tänkte jag. Jag rotade runt i den där väskan. Fick fram vissa fina uppblandade med rena skräpet. Sen har jag dem här, sa han. Han drog ner blixtlåset till jackan och rotade i vänstra innerfickan. Där fick han fram en näve klockor till. En Certina och en Omega. Man köper helst inte en Omega-klocka utan att veta vad man pysslar med. Eftersom jag inte vet vad jag sysslar med så lät jag alltså bli. Chansen att det är en bluffklocka är stor. Sen har jag dem här. Han gjorde en ny grävning i sin andra innerficka och fick fram en näve klockor till. Bland annat en väldigt vacker Junghans-klocka. Det visade sig att han visste vad han sålde. Karln var ju helt bottenlös med sin väska och fickor.
Jag tackade till slut för mig.

Vi drog en körv på Järntorget. Man blir hungrig av att titta på massa junk. Sen gick vi till Cafékompaniet och drack en kaffe. Under filt och under infravärme så man kunde avnjuta några bloss också, i njutningens tecken. kaffet var så där och ölen vi drack efteråt var rent äcklig. Helt fantastiskt inom dålighet.

Vi käkade pizza på Kellys. Vet inte vad de gör med de där pizzorna, men de är magiska. Osten, brödet och framför allt den färska vitlöken. Godast i stan. Tyvärr blir man helt sönderostat och brödet fortsätter jäsa i magen i timmar…allt medan massa suspekta typer gled förbi fönstret.

Till sist gick vi över till Sejdeln. En i personalen hade med sin hund till jobbet. Det vill säga krogen. Det vill säga Sejdeln. En liten knähund, även kallad rottweiler. Jycken hette Santoz. Santoz regerade på stället med sitt lilla gummiben som han väntade på att gästerna skulle kasta upp i luften så han kunde bli en och en halv meter när han ställde sig på bakbenen. Jag skojade med vakten och sa att han var överflödig nu när Santoz styrde plejset. Han såg uppriktigt ledsen ut och svarade humorlöst ”att det är faktiskt lag på att ha en vakt vid dörren”. Han var nog mer kärlekstörstande än jycken…
Efter att ha jobbat ner några öl som påslagning i brödjäsningen och efter att ha iakttagit och pratat med diverse sköjare drog syrran hem. Jag flyttade till baren och drack en öl till, men höll på att somna mot bardisken. Jag tycktes bara bli mättare. Man skulle bo i en sån där pizza. Nerbäddad i degen, insmord i ost, toppad i tomatsås, dränkt i vitlök. Ack, så lycklig man skulle vara. Detta tänkte jag när jag gick till vagnen. När jag kom fram till Järntorget insåg jag hur degig jag var. Orkade inte åka någon spårvagn hem så jag tog Taxi. På natten drömde jag att jag var pizzabagare.
Trots väder och en viss degexplosion hade vi en mycket dejlig dag och afton.

Och…för en stund sen kom jag hem från Tullen i mina kvarter. Där käkade jag panerad ost. Jag är rädd att jag inte vet vad detta frosseri skall sluta. Tror jag skall laga mat en vacker dag. Kanske någon sallad. Inbakad i en jättedeg.

All ost vi får och allt knulla vi vill ha.

Vintern är redan här på riktigt. Det kanske blir som de säger, meterologerna, en svinkall jävla vinter.
Igår var det 1+. Lite arg, fuktig jävla blåst som gjorde att det kändes som 18 minus och isfläckar överallt. Jag promenerade ner till Tullen i Johanneberg för en panerad ost.
Tog tjugo minuter eftersom jag fick tassa fram som en gammal tant för att inte halka på alla osynliga isfläckar. En promenad som annars tar fem minuter. Hela tiden mumlade jag ut mantrat:
-Jag hatar den här stan! Jag hatar den här stan! Jag hatar den här stan!
När jag var framme höll jag på att frysa ihjäl.

Resten av kvällen spenderades i vågrätt läge. Förutom när det började småkurra i magen.
En ugnsvärmd baguette med skinka och brie.
Lite mer ost. Kan man väl få ner. Helt ostifierad…
En skål ostbågar fick plats i en liten ficka i magsäcken.
Det är gött med ost ibland, eller mat ibland menar jag… funkar som ett litet substitut till att knulla. Eller att inte knulla…
Man är så mätt så man inte orkar tänka på knulla. Man är så ostifierad så man inte orkar runka. Och så är det med det.

Det var ju synd att jag skulle paja det här fina och oskyldiga inlägg om vinter och ost med massa smutsigt prat.
Jaja, så är det med det.

En bror och syster-dag.

Yo böy!
Det var längesen jag skrev här alltså. Skulle skrivit här igår, men jag käkade panerad ost med Emma på Tullen istället. Man gör sina prioriteringar här i livet…

Jag och syrran hade en bror och syster-dag i Lördags. Vi inledde den med Majornas bakluckeloppis. Förutom en jacka som jag hittade så var det loads of junk som man inte ville ha.
Eftersom det var utlovat vackert väder var tanken att ta några premiärbärs på uteservering. Tullen i Majorna. Jämnt och ständigt detta Tullen. Tullen på Landvetter är den enda Tull som vi inte har druckit öl på ännu…
Nog satt vi där…och frös både hode och skinka av oss. Vinden var av sådan där göteborgsk och hemtrevlig art. Svinkall.
Efteråt gick vi till Majornas krog. Där var hemtrivseln stor med stora tantgäng som käkade, beställde in helkaraffer med vin och gick ut i stora klasar och rökte.
Efter det gick vi till Café Publik och käkade. Och efter det gick vi till Kafemagasinet och drack öl. Och efter det gick vi till Tullen (Alltid Tullen) och drack öl. Och efter det gick vi till Dansken och drack öl. Fattar ni poängen? Vi drack alltså öl. Har jag glömt något ställe? Ja just det, innan Dansken gick vi till Street life och drack öl…
Här någonstans, på Dansken, tyckte vakten se sig en inbillad onykterhet hos undertecknad. Rena tramset och påhittet.
Han ville inte släppa in mig igen. Orättvist tyckte jag. Så jag blev väl lite otrevlig. Det gjorde väl inte honom trevligare. Det ökade väl inte heller på mina chanser att få komma in. Där stod vi och delade ut diverse förtret till varann.
Efter att jag hade skjutit från höften och rakt ner i min fot var det bara att promenera hem…eller till vagnen.
På det hela taget hade jag och syrran dock en fantastisk bror och syster-dag.

Söndagen var inte helt befriad från ångest. Herr Ågren satt och sjöng gäckande valser i köket…och jag låg på loftet och…andades.

Nu får det bli lugna gatan här ett tag. Stilla dagar i Göteborg. Stilla dagar på Mölndalsån.
Ska käka pizza hos morsan om en stund. Hon har redan berättat hur gott det skall bli.
Här sitter jag tålmodigt och väntar på att pizzorna skall bli färdiga. Majoriteten här inne bryr sig inte om maten. De koncentrerar sig på ölen.

Frosseri och fylleri.

Skall gå och rösta strax. Dunka i mitt röstkuvert i låddan och hoppas på att alliansen har sugit gurka för sista gången på länge.

Igår var syrran, Kirre och jag runt och tittade i second hand-affärer. Sen åkte vi och käkade lunch på Tullen på Mariaplan. Käkade kålpudding. Helt jävla fantastisk god gammal jävla rätt.
När vi satt där kom det in ett väldigt brokigt sällskap på fyra pers. De var hungriga. Eller snarare, två av dem var väldigt hungriga. Snubben, som var typ en och femtio lång med en kalaskula som hade samma modischang som en medecinboll, beställde in en panerad ost-rätt. Hans tjej beställde in någon fiskrätt. Han käkade upp sin mat i vrålfart. Allt utom salladen. Efter att han pustat och stånkat i några minuter vinkade han fram servitören.
-Nu är det dags för fläskkarrén, sa han.
Servitören nickade och skrattade lite grann. Vi tänkte att han bara hade skämtat lite.
Efter tio minuter kom servitören ut med två karrérätter. Han och hans tjej satte i sig måltid nummer två i samma glufsiga tempo. Återigen ratade han salladen. De åt alltså två varmrätter var på raken om jag nu var otydlig. Till detta hällde de i sig två stora stark.
Herrijävlar, jag har iallafall aldrig skådat något liknande. Efteråt satt de och diskuterade efterrätt. Glaserade päron med glass hörde vi att de pratade om. Vi gick precis då, så tyvärr fick vi aldrig veta om de hade toppat sitt frosserigriseri med lite lätt och luftig efterrätt.

Senare på eftermiddagen hamnade vi på en krog på Vasagatan. Klockan var kanske fyra. Ett par, klädda i likadana fotbollströjor kom gående. De stannade i hörnet där vi satt. Det såg ut som de var packade. Tjejen stod och vinglade medan killen försökte fixa en taxi. På något vis kändes det ganska tydligt att de var turister. Han sprang ut i gatan och viftade med hela näven som de brukar göra i New York. När hon inte kunde stödja sig på honom ramlade hon i gatan. Hon kan lätt vara det fullaste jag sett på länge. Hon satt där och skrattade och kom på fötter igen. Kort efter det tappade hon sin shoppingpåse. När hon fått upp shoppingpåsen plockade hon fram sin telefon för att ringa en taxi. Genast tappade hon mobilen i gatan. Han plockade upp den och sa till henne helt trött
-Grattis, nu krossade du displayen på din iphone också.
Hon forsatte bara skratta.
När de hade gett upp tanken att vifta till sig en taxi mitt i gatan kom de fram och frågade oss vad det var för nummer till Göteborgstaxi. Till slut fick de en taxi. Han stuvade in henne i taxin och sa:
Nu åker du hem och sover några timmar innan vi ska på festen.
Tänker att hon inte skulle dyka upp på någon fest om hon lade huvudet på kudden. Snarare sova i ett halvt dygn i sträck. Eller så dök hon upp på festen i ett totalt bedrövligt skick.

Nu ska jag som sagt gå och rösta.