Ett samtal hos läkaren.

Har varit hos en läkare idag med samtal om mina insomningstabletter. En ny läkare. Jag förstår varför man vill ha en och samma läkare hela tiden. Får man en ny så får man rabbla upp allting på nytt. Ibland dyker det upp väldigt mycket frågor som…
Bor du ensam? I lägenhet? Har du sambo? Har du barn? Dricker du mycket alkohol? Varför skakar du? Lever dina föräldrar? Och sen när man har svarat så ärligt man kan är man inmålad i ett hörn hos den nya läkaren som har räknat ut ens halvsunkiga vardag och minst lika halvsunkiga livsstil.
-Lagar du ofta mat? (Troligtvis ett mindre genant sätt att fråga om jag bara lever på skräpmat.)
-Nej, jag lagar inte mat så ofta.
-Varför inte? Det är roligt att laga mat!
-Nej, jag tycker inte det är roligt att laga mat. Det går an om man är två, men jag är alltså en och sätter mig framför Tvn och äter min utsökt lagade mat (Jag har förvisso sällskap av ett kramdjur som heter Rolf, men han har ingen större aptit).
-Hahaha, du får skaffa en sambo.
-Jaaa, vet du var jag skaffar en sån?
Hade jag haft en krylbo, delbo, sambo hade vi inte gjort annat än att hacka lök, bräsera duvor och koka makaroner mellan varven av att rumla runt på loftet!

Enligt den här läkaren så har min läkare gjort fel som har skrivit ut insomningstabletter så många gånger i rad (4ggr). Tabletter som är beroendeframkallande.

-Är du deprimerad?
-Nej, men inte överdrivet road heller…
-Varför sover du inte?

Jag har haft problem att somna sen jag var typ femton. Jag förklarar detta för henne. Det går i cykler. I ett par veckor somnar jag efter flera timmar av ålande och crawlande i sängen eller inte alls. Sen kommer en period när jag somnar på momangen och bara vill sova hela tiden. Sen börjar det om igen.

Jag förklarade att jag brukar ta en halv tablett per natt innan jag går och lägger mig. Sen somnar jag som det lilla svin jag är. Jag har alltså inte haft problem att somna sen i maj. Det är som att bli av med ett handikapp. Jag känner inga biverkningar dagen efter. Det är fantastiskt. Därmed skiter jag faktiskt i om det är beroendeframkallande eller ej. Det är funktionellt och jag får sova. Det är en vaken jävla mardröm att aldrig ha ordentliga sömnproblem.
Sen vaknar jag förvisso klockan fem varje morgon på loftet, men det gjorde jag innan jag började med tablettjävlarna också.

Hon hade som regel att inte skriva ut beroendeframkallande läkemedel. Inte åt mig heller trots min stjärnstatus. Nu skrev hon ut någon medicin som hette Theralen. Låter som en tesort som man dricker i Teheran.
Den här medecinen ska man ta mellan 10 och 30 mg av. Varje tablett är på 5 mg. Alltså mellan två och sex tabletter. Hyfsad differens. Rena godispåsen ju. Dessutom ska man ta denna näve pills 1-2 timmar innan man går och lägger sig. Låter som ett jävla jox tycker jag och jag gillar inte tanken alls.
Min tabletthalva på 3,75 mg tar jag en halvtimme innan jag går och lägger mig. Sen schmaaaackibonk, ajöken fröken!

Igår efter jobbet kom jag in i jourbutiken med en het, nybakad och väldoftande pizza. Ingen syntes till men jag hörde någon vid mejerikylen bakom min rygg ropa
-Tack för maten!
Jag uppfattade inte vad han sa riktigt så jag lät bli att svara. Han gick förbi mig och mot kassan och ropade en gång till, ännu högre.
-TACK FÖR MATEN!!!!
-Varsågod, svarade jag och ställde en läskburk på disken.
På väg ut från affären kunde jag inte låta bli att ropa tillbaka.
-SMAKLIG MÅLTID!!! Det var kö och folk glodde på mig som jag inte var klok.
Precis när jag öppnade dörren hörde jag ett lika högt rop.
TACK SÅ MYCKET!!!
Han kanske var hungrig eller så var det en markör att jag skall ge fan i att komma in och förvandla hans butik till en väldoftande pizzeria.

Tvättar idag. Paltorna blir rena. Förhoppningsvis. Jag kommer dofta som en ledsen prästkrage i Teheran.