Kebabsås och menthol.

Så hände det sig igen. Att Johan fick blank panna och blev svettig om hela hodet. Detta händer när han får i sig stark mat.
-Mild kebabsås, sa jag till pizzagubben.
Stark sås var vad jag fick. Jädra dude alltså!

Igår, i duschen hände något mycket märkligt. Jag provade ett nytt schampo. Det i sig är väl inte månadens mäktigaste scoop. Nej, det märkliga var att det skulle vara någon svalkande doft av mentol i schampot. Känns lite som man skulle smeta in hela hodet och kropp med tandkräm.
Jag gnuggade in joxet i hårbotten. Efter en stund började jag liksom frysa om hela skallen. Fan vad coolt (helt ordagrant) tänkte jag. Lika bra att tvåla in hela kroppen så kan den huttra tillsammans med skallen så det inte blir någon otäck obalans. Mycket riktigt. Det hade samma effekt. Hela kroppen blev kall. Bara en liten skillnad när det gällde de lite mer privata delarna. Speciellt det lilla huvudet som sitter dolt under hud, om man säger så. Den svalkande känslan förbyttes snart mot att det sved och brann. Som om paketet badade i brännässlor.
-Vad är det här för Tjernobylavfall jag tvålar in kåddarna med? mumlade jag för mig själv.
Fort under duschstrålen. Kyla möter hetta. Kände mig helt skållad av det ljumna vattnet. Kind of otäckt alltså.
Nästa gång nöjer jag mig nog med att bara kyla ner hodet.

Den undangömda sunkkrogen.

20140303-123549.jpg
Igår promenerade jag runt i mitt område. Har kommit på att det är fantastiskt att promenera om man känner sig lite bakis. Och det gjorde jag igår. Jag hade ju förvisso ett mål med promenaden. För några veckor sen fick jag syn på en pizzeria som jag inte hade sett förut och därmed inte provat. Just då var jag ute och promenerade efter att ha ätit en pizza på ett annat ställe som jag inte heller hade provat innan. Pizzamenyn såg lyxig ut. Pizzor med rostbiff och oliver och parmesan och saffran och gurkmeja och bananflugor och cederträolja och bräserade skiftnycklar och flamberade rävstickor. Pizzan var skitäcklig och kostade 120 spänn. Då tog jag alltså en promenad efteråt och gick runt och surade. Det var då jag fick syn på den här pizzerian som jag provade igår. Jag hade fått någon känsla av att det måste vara bra pizza där. Kanske för att den pizzan jag just hade ätit smakade fan.
Pizzan på gårdagens pizzeria var medioker. Den kostade 95 spänn. Verkar svårt det där, att få till en riktig god pizza. Kanske jag är kräsen. Den här pizzagubben hade vunnit priser i italien för sina pizzor. Det var inramade artiklar och bilder uppsatta på hela pizzerian.
Nåväl, jag tog en promenad efter. Jag var för trött för att sura. Jag promenerade genom ett stort och fult bostadsområde med bajsbruna hyreshus. Olofshöjd heter området. Det är tydligen studentbostäder. Jag hade aldrig gått där innan. När jag hade promenerat genom nästan hela området trillade jag rakt på vad som såg ut att vara en riktig sunkkrog. Den låg liksom intryckt i en viadukt och väldigt undangömd. Holy sheep shit! Jag har ju konstaterat cirka två miljoner gånger att det inte finns en enda sunkkrog i hela mitt område. Här låg den nu. Stor stark: 29 kr, stod det på skylten. Vackert!
Igår var jag inte i skick för att ta en bärs, annars hade jag klivit in direkt. Det ända misstänkta är ju att den ligger i anslutning till massa studentbostäder. Därav kanske den är nersyltad med massa högakademiska som sitter och pular med matematiska uträkningar och teorier istället för skäggiga gubbar och skrynkliga tanter som hostar och mumlar och svär. Kanske det är de ”dåliga” studenterna som hänger där, som läser 5 poäng diskbänksmögel, bara för att få studielån.
Får nog hur som helst ta mig en promenad dit i dagarna och kolla in läget.
Återkommer med en schvungande rapport inom kort.

Adjö och God dag.

bildNyårsdagen. Det vallfärdas till pizzerior i vansinne.
Jag vaknade kvart över två idag. Har nog aldrig vaknat så ickebakfull en nyårsdag innan. Ganska skönt.
Jag tog en promenad ner till stan. Genom stan. Det regnade och vinden var blöt och kall. Det var mörkt och dött på folk. Förutom på alla pizzerior som jag tittade in i. Till slut klev jag själv in på en pizzeria. Det var krig därinne. ”Det tar en halvtimme sa pizzagobben till snubben framför mig. Av någon outgrundlig anledning frågade jag om jag också var tvungen att vänta i en halvtimme på min pizza. Lite som en överklassgubbe boende i Vasastan. Pizzagobben sa att jag bara behövde vänta i tjugo minuter, dessutom bjöd han på läsken. Ingen logik i min fråga. Ingen logik i hans svar.
Sen satt jag där och tittade på övermölande människor och trängande stadsfånar som slogs om kö och sittplatser. Att trängas och buffas och knö och jävlas verkar vara den nya tidens melodi. Och det är en skitdålig melodi komponerad av en fullblodsegoist.
Plötsligt började det lukta spya inne på pizzerian. Mycket märkligt. Lite som att det skulle lukta parfym i en gödselstack. Jag lyssnade på två snubbar bakom mitt bord. De pratade om sina segelbåtar och gick till grunden med vilka pellets som var bäst för kaminen. Nej, inte kaninen, utan ja, kaminen. För det är väl det man använder pellets till(?). Också, förutom kaniner, hundar och flodhästar. Ja,ja skit samma. Sen kom min pizza med sönderbrända kanter, ljuvligt kebabkött och bedrövlig rödlök.
Jag fick bråttom ut därifrån när jag ätit upp pizzan. Tog en promenad. Vinden var åter blöt och kall. Det var beckmörkt och jag mötte knappt en enda människa på vägen hem.

Nyårsdagen…
Har alltid känt det som att nyårsdagen är den mest ensamma dagen på året. Jag har varit på någon sköjig fest på nyårsafton. Eller bedrövlig fest. Jag har vaknat upp på någons soffa eller under köksbordet. Jag hänger kvar där en stund, med andra som hänger kvar eller så går man ut och äter tillsammans. Så går alla hem till sitt och jag står där ensam på årets första dag med dallriga nerver och ett huvud som inte vill vara ett huvud. Separationsångesten har varit total. På årets första dag.
Har förvisso alltid lidit av svår separationsångest vid för plötsliga uppbrott. Kan vara därför jag förr i tiden sköjade till det i flera dagar i sträck. För att jag aldrig ville att det skulle ta slut. För att sen stå där… ensam, fyllesjuk, nervös och vettskrämd.
Det har ju såklart varit annorlunda de år man har haft tjej. Och det har blivit bättre med åren skall sägas.

Nyårsafton firades iallafall med familj och vänner. Morsan fyllde 70. Nyårssupé på turkisk restaurang med magdansös. Samma kostymbyxor som sprack i röven efter farsans minnesstund, och som morsan lagade åt mig, sprack i samma sömm och runt samma röv igår, strax efter tolvslaget. En snajdad kostym som jag köpte för två papp second hand. Kan vara mitt livs sämsta affär.

(Bilden är från nyårsafton 2012/2013)