Baguetteäventyret.

Tack för att ni har stängt ner min mataffär! Jävla bonnrövar!

Efter många om och men med, ett visst huvudbry hade jag bestämt mig vad jag ville äta.
En Big & Hot. Vad är det för något undrar ni. Är det en luftballong fylld med mjöl? Eller en jättetomte i marsipan dränkt i sparrissås?
Nej det ska jag minsann berätta. Det är en kvarleva från gamla Krasnapolsky café. En stor baguette som man ballar på massa goa grunks på och tjoffar in i ugnen. Gradantalet i ugnen avslöjar jag ej. I mitt fall är det skinka och en massa brie.

Jag gick alltså ner till det andra Willys som ligger längre bort från mig. Den Willys:en har mitt gamla Willys sagt till mig att det är min nya affär. Tack så muchos! Till min stora fasa såg jag att baguetterna var…slut. Köpte resten av junket.
Man kan ju alltid åka ner till konsum Aveny och köpa en baguette, tänkte jag.
Missade bussen perfekt, så jag fick promenera ner till Korsvägen. Svinkallt och utan cigaretter. På ett ofrivilligt äventyr. Liseberg hade premiäröppnat idag så det var svinmycket, svingapiga småsvin överallt.
En spårvagn kom till sist och jag var äntligen på Avenyn. Var smart och kollade när nästa buss skulle gå hem. 21 minuter. Det blir till att handla långsamt tänkte jag. Kräla fram i korridoren som en berusad snigel. High on life. Insåg även att jag hade gått in med påsen med mina tidigare inköpta varor. Fattades bara att jag blev beskylld för att ha snott varorna och ställa tillbaka dem där jag tog dem.
Letade baguette…Letade baguette…letade baguette. Helt tom i varenda korg. Men det var väl fan också!
Gick ut därifrån. Low on life.

Gick in på Caféet på våningen ovanför.
-Hej, har ni några baguetter?
-Nej, vi har bara det som finns i montern, sa den otroligt icke levande människan bakom disken
-Ja, men asså, har ni några baguetter. Alltså bara baguettebröd? Hon tittade på mig länge. Det var svårt att utröna om det var mig eller sitt jobb som hon hatade mest.
-Nej, vi har bara det som finns i…
-Okej, jag fattar!

Gick in på ett annat fik. Tror ni de hade baguetter? Nej, det tror jag inte. De hade bara det som låg i montern. Och det var fan inga baguetter. Surbröd hade de däremot så man hade kunnat starta ett slagsmål.

Gick besegrad bort till bussen. Skiter i det nu, tänkte jag. Vill ändå inte ha någon baguette.

När jag satt på bussen på väg hem igen passerade vi ett promenerande par. Kvinnan tog sats med hela armen. Spände ut den bakom huvudet och skickade ut handen och gav sin kille en rungande lavett. När vi hade passerat dem och jag vände mig om i bussen stod hon och gapskratta honom i ansiktet. Trevlig Lördagskväll.

Stannade till vid Pizzerian på promenaden från busshållplatsen. Beställde en pizza med räkor, lök, champinioner, banan, curry och vitlök. Det är ju också bröd, tänkte jag och gick hem och åt.

Promenad och pizza.

Har varit ute och promenerat bort mina gårdagens synder idag. Tänkte käka en pizza på en sunkkrog på Södra vägen som har fantastiska köttfärssåspizzor, men när jag kom dit så fanns inte stället kvar. Istället höll de på och bygga en ny flashig sportbar där. Känns som det är väldigt mycket så i den här stan just nu. Gammalt ställe, efter gammalt ställe blir nytt ställe.
Gick och åt på den närmsta pizzerian jag kunde hitta. Åt tillsammans med en massa getingar. Otrevligt sällskap.
Sen tog jag en promenad längs Södra vägen. Turister överallt. Såg en tvåbarnsfamilj som sammanlagt hade vunnit sju stycken stjärnvinster choklad. Alltså närmare bestämt 14 kg choklad. Ganska imponerande på ett ganska osmakligt sätt. Tänker att de har stått där hela eftermiddagen framför chokladhjulen.
Fortsatte promenaden till Avenyn för att hämta min snygga bike. Den stod kvar och glänste. Helt orörd förutom att en fågel hade skitit på sadeln. Satte mig på en bänk på Avenyn och rökte en cigg innan jag cyklade hemåt. Eftersom det är uppförsbacke nästan hela vägen hem ledde jag cykeln och promenerade istället.

Hos pizzerian.

Var och köpte en pizza nyss. Hungrig och trött. När pizzan äntligen var färdig och jag hade betalat sa pizza bagaren ”smaklig måltid” som man brukar göra. I mitt trötta och hungriga tillstånd svarade jag ”Tack detsamma”.
Bra där Johan. Såg hur pizzabagaren tittade lite konstigt på mig innan jag gick. Kände en smekning av rodnad lägga sig på kinderna.
Lät lite som jag tyckte att pizzabagaren och jag skulle ha en väldigt trevlig stund med pizzan. Eller kanske att jag svarade omåttligt uppkäftigt och drygt på hans trevlighet.
Ja, ja. Man får ju bjuda lite på sig själv ibland.

Annars har jag lite svårt för tillfället att skramla ihop tankar till inlägg varje dag från mitt lilla hode. Verkar som att bloggen har hamnat i ett varannan dag-skede. Det känns inte bra. Men, det går i vågor. Alltså när det finns något att säga och inte. Känns som det brukar vara så mellan varven.

Jävlar vad grannarna partajar här. Skrölar och vrölar.Själv tänker jag spendera resten av kvällen framför Tv:n.

Isolation

Jag har inte varit utanför dörren sen i fredags kväll. Bortsett från att jag tog en promenad till pizzerian igår. Timmarna börjar flyta ihop lite. Sover som ett litet svin för tillfället. Sover längre än jag själv vill. Verkar vara en sån period just nu, efter allt det sömnlösa. Har hela tiden tänkt att jag ska gå ut en promenad idag, men hösten kom som en knytnäve i magen. Gräskullen utanför mitt fönster är täckta med gula löv och regnet är smått, tätt, blött och kallt. Himlen är jämn-dass-grå. Och jag blev kvar här.
Tänker på att min farsa satt isolerad i lägenheten, ibland i över en månad i sträck, utan att gå utanför dörren. Den enda kontakt med yttervärlden var den som ibland kom in genom hans ytterdörr. Jag som kom hem med mat och alkohol. Hans granne som kom om in och dammsög, diskade och dammade och ibland hemsjukvården som kom in och lade om hans ben. Trots att han sällan klagade över faktumet eller ens pratade om det, så måste han varit extremt isolerad. Dagarna måste ha flutit samman. Spriten hjälpte nog till ytterligare i svårigheten att skilja på veckorna och veckodagarna.
Suttit och försökt jobba fram trevliga sångslingor till en ny låt. Med andra ord har jag suttit och sjungit för full hals och skrölat här i köket. När jag kommer på mig själv känns det urbota fånigt. Tänker att någon under eller över mig sätter sina söndags-fisk-fusk-pinnar i halsen gång på gång.
Funderar som sagt på att gå ut på en promenad. Helst innan solen går ner. Ignorera regnet eller låtsas som att det regnar, vilket förvisso är löjligt eftersom det just regnar. Kan ju i och för sig låtsas att solen skiner. Fast det känns ju inte heller helt friskt.

Efter maten.

Efter att man har proppat i sig maten, så är det här den mest magiska stunden. Kaffe och en cigg. Så här ungefär: Först en kaffe och en cigg, sen kan vi knulla baby( I mitt fall blir det: först en kaffe och en cigg, sen kan vi ta en runk Johan)! Först en kaffe och en cigg, sen kan man ta en promenad. Först en kaffe och en cigg, sen kan jag lägga mig på sofflocket och ta en tuppalur. Ja ni fattar själva. Alltså först mat. Helst på någon hyfsad sylta. Sen en kaffe och cigg. Detta är det centrala. Sen kan man göra vad fan som helst. Det är därför jag gillar att äta lunch ute.

Har märkt att det är otroligt många pizzerior som inte har tillgång till kaffe efter maten. I mitt område, det vill säga Johanneberg, har inte en enda pizzeria så att man kan få kaffe efter maten. Kort och gott uruselt och barockt som farsan brukade säga!

Nej nu får det bli en promenad. Den första efter förkylningen som näst intill är som bortblåst. En promenad kan jag nu ta, efter min kaffe och cigarett.

Hej, tjena och god bajos!

Sköjeri, fönsterputsning och en sol och en bärs.

Om man googlar ordet ”sköjeri” kommer min blogg, johans yxa och gloria fram i googles index. Högst upp och fyra gånger på raken.  Smått fantastiskt. Kan även konstatera att ordet sköjeri är ett alldeles underskattat ord som uppenbarligen används för lite. Konstigt med tanke på hur sköj det är med sköjeri.

 

Har putsat ännu ett fönster. Vardagsrumsfönstret för att vara exakt. Trodde aldrig att jag skulle skriva om fönsterputsning här på bloggen, men nu är det för sent att göra något åt. Bruden som bodde här innan som inte verkar vara den smartaste människa jag träffat har skruvat upp rullgardinen så man inte kan öppna fönstret. Därmed kunde jag inte tvätta mellan fönstren, så nu är fönstret renare, men långt ifrån rent. Enormt stressande. Jag fick yrsel och stånkade och var tvungen att sätta mig. Sen fräste jag ordet fitta tre gånger och hoppade ut genom fönstret och bröt benen och krälade till krogen och beställde in en flaska gammeldansk på momangen… Oj, oj, oj! Okej nu överdrev jag lite. Försöker bara skapa lite dramatik i mitt inlägg om fönsterputsning. Nå äl, hon som bodde här innan har dessutom pajat handtaget och låset till balkongdörren så man måste slita sig svettig för att stänga dörrjäveln. Hon hade pajat duschhantaget och tvättstället så en stor skärva hade gått ur. Det är fixat nu. Varannan gång man öppnar kylskåpsdörren får jag dörrhelvetet i hoodet för att hon har vinklat kylskåpet i ren dåraktig överdrift. Det går naturligtvis inte att ändra tillbaka. Jag har försökt. Hon har bättrat på eller målat över fläckar på väggarna med vit färg, vilket så långt är bra, tyvärr med en högblank färg. Vilket gör sig otroligt dåligt när väggarna är målade med vit, matt färg. Hennes utlovade flyttstädning var ett joke. Ketchupfläckar på väggarna och brödsmulor i kökslåddorna. Man blir ju ledsen. Vilken jävla människa. Hon skröt dock med sin generositet när hon berättade för mig att hon efterskänkte rullgardinen i vardagsrummet. Alltså den som gör att man inte kan öppna fönstret.

Sköja inte med mig. Den sortens sköjeri köper jag inte! Skit in, skit ut!

 

Sitter på Vickys Pizzeria. Det är solens fel. Den säger: ”Johan, den här solen är en öl. Lägg undan din yxa och sätt på dig din gloria.” Jag lyder och följer med i tidens gång tempo. Jag har aldrig varit omöjlig.

Ajöken!

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
”Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!”
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.