Balkong och bloggar.

IMG_0494.JPG
Jag sitter på balkongen, i solen som försvinner och kommer tillbaka igen bakom molnen. Hej…Hejdå…Hej…Hejdå.
Vinden är så där ilsken som det känns som att den bara kan vara i den här stan. Humlor surrar runt överallt, som om det redan vore sommar (detta var alltså ett försök till att vara Dan Andersson-poet).

Jag vaknade klockan åtta i morse efter att ha sovit i sju timmar. Triumf. Naturligtvis inte utan fusk. Förmågan att somna grundades med en viss trötthet, tre stora stark, en gammeldansk och tre folköl.

Den här bloggen har blivit trist för tillfället. Jag ber om ursäkt för det. Men eftersom bloggen är min, och skriven av mig, och jag för tillfället är en ganska trist historia är det tyvärr oundvikligt.
Gårdagens inlägg till exempel vet jag inte vad jag ville ha sagt med.
Och på tal om bloggar, så läser jag Martins blogg igen. Alltså från början som en bok. Den är fantastiskt rolig skriven med ett underbart språk. Jag gillade Pluras bloggbok också, fast jag inte kommer ihåg något av den.
Bästa betyg man kan få är när någon säger att de har läst ens blogg från början till slut på ett bräde. Det har hänt några gånger att folk har berättat det. Annars är det ganska fint med min vän som någon gång i veckan har högläsning av min blogg i sängen för sin tjej innan de ska sova.

Solen kommer försvinna runt huset om typ en halvtimme. Känns lite som den hånar mig med sina glada solstrålar. Fåglarna kvittrar. Då och då passerar det flygplan uppe i luften. De lämnar Göteborg och landar i andra länder.

Bulldeg i timglaset och några ord om Pluras bok.

Klockan är 16.20. Jag har precis tagit en cigg vid balkongdörren. Jag jobbar mitt näst sista pass innan semestern. Det finns inga gränser för hur långsamt tiden kan gå. Som väntan dagen innan julafton när man var sex år. Fast bara väntan i sig. Ingen förväntan. Det är bulldeg i timglaset.
Min brukare har idag tittat uteslutande på filmer jag sett 10 eller 20 eller 30 gånger innan. Beck och Beck och flickan som lekte elden. Jag frågade honom en gång hur han orkar se om samma filmer så ofta. Han blev lite sne och svarade med upprörd röst att han tycker om att se om filmer. I hans rökpauser har vi lyssnat på en bland-cd innehållande en bedrövlig cover på The Hooters ”Johnny B” i någon slags raptappning. Kiss, Cher (jag berättade för honom att hon är plattbröstad), Nordman (that sucker!) och Uriah Heep. Hittills har denna arbetsdag skilt sig oerhört lite från arbetsdagar som inte skiljer sig alls från andra arbetsdagar. Det kanske finns någon tjusning i det som jag ej ännu upptäckt.
Tömma pisspåse, rätta till hans ben, sätta hans vänstra hand på soffans armstöd. Sen tömma min egen blåsa och till sist en kaffe och cigg vid balkongdörren till ljudet av Göta Kanal.

————————————————-

Det har nu gått två timmar. Det är två timmar tills det att jag är en fri man. Det är dags för Eldorados pytt i panna snart.
Läser Pluras ”Resa genom ensamheten/svart blogg och det ljuva livet”. Han känns som en sann punkare rakt genom hela själen. I den mening att han verkar göra/ha gjort som han vill utan att bry sig vad andra tycker. Känns samtidigt som det verkar vara där en del av hans ångest ligger. Boken är hur som helst grymt intressant och roligt skriven.
Fick den av min nära polare och vapendragare Erik när jag fyllde år. Det fina i det var att han gav bort exemplaret som han själv höll på att läsa. Han tyckte jag skulle läsa den då han fann att den påminde om mitt sätt att skriva här på bloggen (En del av boken är från Pluras blogg). Ett ganska bra betyg. Dagen efter hade min vän Erik gått och köpt ett nytt ex av boken. Till sig själv.
Hoppas nu inte min blogg påverkas rent Plurianiskt.
Däremot är jag inget direkt fan av Eldkvarn. Har alltid funnit dem ganska trista. Lite i facket av Sveriges tråkelit bestående av Mauro Scocco, Peter Lemarc och Tityo, fast med lite mer pondus och äkthet. Ska väl ge dem en chans till när jag har läst ut boken.
Eller som plura själv hade sagt:
”Men det är en helt annan historia.”

Published with Blogger-droid v1.7.2