Ett besök.

Blir väldigt lite skrivet här för tillfället. Har ju semester. Detta innebär att det sköjas runt. Att man har sköj. Sköjeri är tidskrävande. Har en gammal polarkompis från Växjö på besök.
Vi har vart i skivaffärer varvat med krogbesök. Vi pratar litteratur och musik. Bukowski, Ace Frehley och Entombed.
Värmen har hållt på att ta död på det mesta. Ens inte spermier överlever i sån här hetta. Eller det kanske de gör. Eller kanske inte mina. Definitivt inte kungens.

20140721-203730-74250619.jpg

Jag ljuger och kompenserar sen lögnen med sanning.

De sista meningarna i det förra inlägget är rent ljug. Alltså när jag berättar vad jag har tagit bilder på. Är tvungen att erkänna det nu, eftersom det var min bästa polarkompis i malmö som hade frågat i kommentarsfältet om jag inte kunde lägga upp några av bilderna. Det kan jag ju inte. För de finns inte.
Tänkte kompensera det hela genom att lägga upp en bildserie nu istället. Dock inte fullt lika fantastisk som ”ljugbilderna” hade varit.


Så här ser jag ut när jag funderar. Just nu funderar jag ganska mycket. Bland annat över att fylla fyrtio. Laddade ner en betaversion av ett bildbehandlingsprogram (testversion innan den helt färdiga versionen utkommer) för några dagar sen. Så känns min existens lite grann. Som en betaversion. Det kändes okej när jag fyllde trettio. Då sket jag i vilket och knäckte en bärs till. Jag anade inte att livet skulle springa så fort. Det gör det. Inget är för sent. Jag är bara lite sen. Till bussen. Och ibland till livet…
Toapappret som står på bordet är inget runkpapper. Det används till att torka sig runt munnen efter pizzan eller köttfärssåsen. Saltkaret som står där är inte till för maten. Det strör jag på ollonet. Det ger tur i kärlek. Eller var det bakom sig man skulle kasta saltet? Eller var det när man ser en svart katt? Eller var det en svart katt man skulle kasta bakom axeln när man snubblar på ett saltkar? Ja, vad fan vet jag?


Det här skivomslaget står längst fram i en utav mina sju vinylrader. För att väcka kommentarer när någon ser det och är och hälsar på. Men det är det nästan aldrig någon som är. När min mamma såg det sa hon ”ush då!” När min syster såg det sa hon ”oj då”.


Här är mitt kylskåp. Vin eller bärs till pizzan? Eller bara vin och bärs? Fanns väl någon programserie för längesen där de gick hem till kända figurer och lagade ihop något fräsigt av deras junk i kylskåpet. Om jag nu hade varit känd hade de bara behövt plocka ut grunkerna från kylskåpet och sätta sig äta upp skiten under tystnad. Kanske det var så det var. De kom hem till Skara-Bert och hittade bara semlor och princesstårta och insåg att de fick lägga ner hela programidén.

That’s it boy!

Karriärsbeslut och visdomständer.

Allt är smått fucked up och förvirrat nu. Jag är tillbaka på jobbet efter en tjusig helg hos polarkompisen i malmö. En helg som bjöd på bärs, promenader, resturangbesök, djupt snack, garv och en hemmamiddag.
Gårdagens knegardag var helt klart en av de jävligaste på dessa sex år jag jobbat på detta place. Kände starkare än nånsin att jag inte kan fortsätta jobba där. Det är bara bedrövligt och destruktivt. Jag har därför bestämt mig för att säga upp mig relativt omgående och kanske studera något. Vad vet jag inte riktigt. Atomuppbyggnaden i hundbajs kanske. Har aldrig varit någon hejare på karriärsbeslut. Det är väl ingen fara. Det är aldrig för sent som de visa säger. Trots att jag är 39 år och kan med stor risk levt över halva mitt liv. Läst ut halva boken. Har dock ingen lust att se tillbaka med ånger när jag kommit till sista kapitlet.

Min första visdomstand har precis ploppat upp och sagt tjena. Fler tänder på vänster än höger sida. Käften känns skev. Och det är den.

Published with Blogger-droid v1.7.2