Sista dagen på praktikplatsen (En rubrik som låter lite som uppsatserna man skrev när man gick i årskurs 3. ”Mitt sommarlov” etc.)

DSCF4105En paparazzi din närhet!

Jobbade min sista praktikdag i dataaffären i Onsdags. Spenderade förmiddagen med att plocka isär en mobiltelefon eftersom vi har små planer att börja byta glas på telefoner. på vissa modeller behöver man en värmepistol för att separera innerglas från ytterglas. En värmepistol kan komma upp i 900 grader. Lagom temperatur att torka håret med när man kliver ut från duschen. 200 grader behövs för att limmet mellan glaset ska lossna, sa den andra praktikanten till mig. Jag mätte med en termometer som också såg ut som en pistol som skickade ut en infraröd stråle som mätte avstånd och temperatur. Kände mig riktig hightech där jag stod med pistoler i både händerna och vrålade:
”Is there any pissråtta who slowly wants to die in here?”
Nöjde mig med 130 grader. Tyckte den vita plastramen runt glaset började se lite grillat ut. Värmde lite till, just in case… Nu såg även glaset lite bubbligt ut. Den vita ramen hade svällt och så nu ut som en grillad marshmallow. Om det hade varit en kunds telefon, hade han haft den hetaste telefonen i stan, höhö.
Tydligen hade jag missat att ytterglaset hade en sån däringa skyddsplast på. Det satt nu fastsmält på ytterglaset. Rätt snyggt faktiskt. Man lär sig av sina misstag. Det är verkligen något jag tror på!
Jag slängde hela skiten i sopen och gick in till Ed och frågade om han ville att jag skulle byta glas på hans telefon också. Han tyckte jag skulle träna lite till på några andra telefoner innan jag grillade upp hans mobil. Jag spelade totalt oförstående till denna idé.

Vi gick ut och käkade lunch istället. I solen. Den var där, solen alltså. Perfekt till det att maten kom ut så gömde sig solen bakom ett kyrkton. Vi har pratat om att vi ska meja ner det där kyrktonet. Ed har tagit på sig uppgiften, men varje gång vi kommer tillbaka till den är uteserveringen så är kyrktonet kvar. Jag sa till min chief på skarpen!

Efter sista jobbdagens slut tyckte Ed att vi skulle fira min sista jobbdag med EN öl. Man kunde riktigt se hur glädjen brann i hans ögon över att bli av med denna beniga röv, som får telefoner att brinna upp och datorer att slockna genom att bara titta på dem. Jag sa att jag kunde tänka mig TVÅ öl, men inte FJORTON, eftersom jag skulle jobba elva och en halv timme dagen efter.

Så! Vi gick ut och tog en öl. Till att börja med. Efter rådande reglemente och muntliga föreskrifter fick Johan och chiefen även sig en andra öl. Bra så!
Om vi hade varit en regering i ett korrumperat land så hade vi gjort jobbet perfekt inom att tänja på lagarna. Den tredje ölen gick ner av bara sig själv.
Sen ville chiefen, Ed Patron gå och käka. Bra, tänkte Johan. Då kan jag ta en öl till. Bryter man mot lag och föreskrift lite grann kan man lika gärna göra det ordentligt.
För varje öl som gick ner åkte kameran upp ur väskan med allt kortare intervaller. En paparazzi jobbar bäst under press (speciellt om han jobbar för pressen, höhö.). Jag fotade allt jag kom åt. Tog med mig kameran ut när jag rökte. Fotade folk på gatan. Frågade alla förbipasserande om de ville ställa upp på ett foto. En del sa nej, men de flesta säger ja faktiskt, Skjut dem i ansiktet. Klick! Klick! Klick!
Avtryckaren glödde och ölen flödade.
Kom faktiskt på ett fotoprojekt som kändes fantastiskt, men som jag inte tänker berätta om än. I nyktert tillstånd känns det faktiskt som en bra idé fortfarande. Något som idéer sprungna ur alkoholdimmor inte brukar göra, så där dagen efter. Med tanke på alla miljoner läsare jag har så vill jag inte avslöja det här. Det är då högst troligt att det står någon förvriden Jeppe på denna plats och har snott min idé rakt av. Sådant tjafs kan man inte bjuda på.

Efteråt gick vi till Pustervik. Får alltid komma in där numera. Är istället portad på Järntorgets brygghus, men det är ju ett jädrans ställe, så det vilar ju ingen större sorg över det.
För några veckor sen bjöd jag ut en av bartendrarna på Pustervik på dejt i beklädnad av ”rund-under-fötterna-pajas”. Hon sade att hon redan hade sällskap. Smart kvinna! Efter en stund gick jag fram och bad om ursäkt om jag hade obehagat henne. Hon svarade att hon hade blivit glad och smickrad att jag hade frågat.
Nu var jag alltså där igen. I samma sorts beklädnad. Och log under tystnad när hon serverade mig en öl. Sen åkte kameran upp. Nej, jag fotade inte henne. Däremot allt annat som promenerade runt där inne på två ben.
En snubbe som är kompis med chiefen och som ofrivilligt hade blivit fotad under kvällens gång började tröttna på vimmelfotografen och frågade mig till slut:
-Va fan fotar du om? Är du någon jävla paprazzi eller?
Vad annat kunde jag svara än ”ja!” på den frågan?
Blev lite nervös att någon kommer banka in hela kameran i mitt huvud någon gång så den får opereras ut ur hjärnan på mig. Får nog ta det lite lugnare i fortsättningen. Det är bara det att lagombeteenden aldrig har legat mig speciellt bra i skålen. Vilken jävla skål förresten. Jag är ett med avtryckaren på kameran kan man säga. Det säger bara klick!

Det är långfredag idag. Trots att detta dygn har precis lika många timmar som alla andra dygn. Dagen uppstod då tuppar och hönor och kycklingar drog i sig linor med vitt pulver och dansade salsa till det att solen gick upp. Det är därför vi ställer dessa sköjardjur i fönster och ritar könsorgan på sönderkokta ägg. Så nu vet ni det, era historielösa monster!

Firad och avfyrad.

Någon har sökt på ordet ”jättedolme” och hamnat på min blogg. Kan inte minnas att jag har skrivit om någon jättedolme någon gång.

Blev firad på min födelsedag igår. Middag på krog, vänner, bärs, Irish Coffee och en Bloody Mary med tomtebloss. Fantastico.
Fick en 35:a rom och en haddocktröja av syrran och Kirre. Tjusigt. En blender av morsan. Tänkte göra smoothies på varmkörv, tomatsoppa och mina egna fingrar.
Avslutade kvällen med att gå till Pustervik med Emma och syrran. Blev bjuden på en öl av en ännu skäggigare snubbe än mig i baren. Vet inte varför, men sa tack. Han sa att jag hade gjort samma sak för honom. Stannade kvar till de stängde.
Drack en födelsedagsöl när jag kom hem och tittade på hur solen gick upp. Gick och lade mig halvsex på morgonen. Färdigfirad.

Idag har det inte varit lika sköj. Ätit kebabtallrik och gått en promenad i universums blåsigaste stad.
Gatorna kändes nerslitna under mina skor. Göteborg vad trött jag är på dig ibland.

Vem pissade på elden?

Har käkat lunch med morsan igen. En carbonara som var så överjävligt gräddig så vita gräddbubblor trycktes ut genom näsborrarna. Öööhh…
Efteråt följde jag med henne till NK. Morsan skulle köpa ny vinterjacka. Kapitalismens högborg. Känner mig stämplad som en terrorist när jag går in där och de stela ansiktena bakom diskarna tittar tillbaka på mig. Såg en jacka som var identiskt lik min nya jacka. Enda skillnaden var att den här jackan kostade 9000 spänn. Fatta hur många öl det är…på sejdeln. Helt sjukt ju. Kanske den hade utfällbara vingar på ryggen och belugakaviar i armhålorna.

Tar en bärs på Pustervik nu. Sitter och tittar på en grävskopa utanför fönstret. Han gräver sig allt djupare ner i jordens innanmäte. Väntar på att det skall dyka upp ett nioarmat odjur med laserögon och en jättestor pung. Han har skills grävmaskinisten. Rör skopan med millimeterprecision. I mitt dästgräddiga tillstånd skulle jag kunna sitta och titta på detta grävskådespeleri till solen går ner…och det har den visst gjort nu ja.
De har höjt priset på ölen här igen. Nu är den upp i 48 spänn. Nyss kostade de 42 spänn. Bedrövligt. Vad är det som händer runt omkring mig?
Nu slutade han att gräva. Det var ju synd. Nej, fan här kan man ju inte sitta och prata grävskopa hela dagen.

Har nu flyttat över mitt arsle till Holy Moly. Det blir nog bara den här ölen. Den börjar ju i och för sig ta slut. Kanske en till, fast ingen mer. Det sitter en snubbe här bredvid med någon slags uppblandad dialekt. Småländska/kalmaritiska. Bräckt dialekt. Rena självmordet att lyssna på. Dessutom pratar han och donnan om maja och LSD.

Tänker att det brukade brinna på min blogg förr i tiden (alltså inte ordagrant). Den var mellan varven full med hat och kärlek och stora och små känslor. Misär och vansinne. Stundtals oförställd glädje. Som att jag levde på riktigt. Nu är det minimalistiska känslor som knappt märks. Undrar när jag slutade känna eller när jag förlorade förmågan att uttrycka mig i ord om det som brinner. Kanske var det någon jävel som pissade på brasan. Kanske det var jag.
Undrar hur intressant det kan vara att sitta och läsa halvtrötta rader skrivna av en halvtrött och resignerad man som lyfter ölen och för den till läpparna i ren självklarhet.

Nej, nu fan går jag härifrån. De höjde musiken. Vilket resulterade i att snubben med bräckt dialekt pratar väldigt högt. Får svårt att tänka. Kanske jag ska säga till honom att det här är faktiskt ett bibliotek. Eller så kanske jag ska gå ut på toaletten och proppa käften full med pappershanddukar och sen skrika rakt ut så min ansiktsfärg blir blå…
Kanske, som sagt, skall jag bara gå hem…

Semester och Pustervik.

Jöbbar helg. Sista jobbhelgen innan semestern. Längtar helt enormt efter semestern. Trots att jag inte har en aning vad jag ska ta mig för. Vet att jag kommer käka en räkmacka på på Jungans. Med eller utan morsan. Troligtvis kommer en del öl att drickas också. På köttbullekällarn, tullen och pustervik. Sen vet jag inget mer. Semestern börjar om knappt två veckor. Kanske något skitsköj trillar rakt ner på agendan.

Läste lite om gamla Pustervik. Tydligen hette det Pustervikskällaren på 30-talet, men kallades även i folktrut för Röva (detta visste jag faktiskt innan jag läste detta) och låg mitt emot Feskekörka. Det jobbade en krögardotter där vid namn Lalla. Hon ansågs vara väldigt vacker. Tack vare för mycket god mat och ett för stillasittande kneg blev hon ganska tjöcker med tiden. Därav började man kalla henne för Röva.
Känns inte helt snällt. Det sägs även att den stora dörrvakten kallades för Hemmorröjden.
Kanske ska komma ihåg det smeknamnet om jag skulle bli utslängd av någon vakt på Pustervik i framtiden. Har ju förstås inte detta som målsättning…
Av mig har de ju istället fått alla möjliga sorters smeknamn från fablernas värld.

Självmordsbombaren.

För några nätter sen drömde jag att jag var självmordsbombare. Nu är ju självmordsbombare inget att sköja om. Och andra sidan så väljer jag ju inte själv vad jag ska drömma.
Man kan tänka sig att detta borde vara en väldig ångestdröm. Det var det inte. Jag hade inga som helst problem med att jag skulle spränga mig själv och massa andra människor. Det som var jobbigare däremot, var att promenera runt med sprängladdningen runt midjan i solen. Det var tungt och svettigt. Den största huvudbryn rörde sig dock om vilken plats som jag skulle låta sprängladdningen skulle smälla av på. Brunnsparken kändes för trist. Nordstan för förutsägbart. NK kändes bättre, med tanke på mitt förakt för allt snobbigt folk och alla fjompiga butiker. I slutändan valde jag Pustervik. De har ju en skara vakter där… Tyckte ändock det kändes lite trist på den trevliga personalen.
Planerade att sätta mig på trappen till entrén. När vakterna skulle säga till mig att jag inte fick sitta där skulle det bara säga… POFF!!! och BANG!!! och BRAK!!!
Trött och svettig och lättad gick jag och satte mig på trappan och väntade på vakternas ankomst…

Här någonstans vaknade jag, så jag fick aldrig uppleva smällen. Vilket jag såklart inte heller hade fått göra om jag hade hunnit detonera sprängladdningen. Lika bra…

(Jag är ju ingen självmordsbombare i verkliga livet och det här vara bara en dröm. Känns bäst att understryka det så ingen får för sig att jag går runt med såna här tankar i skallen till vardags.)

Hunden Lucas och en fotosession.

20140505-222105.jpg
Träffade Erik, min gamle flyttkompis igår. Vi var ute och promenerade hans jycke Lucas. Två skäggiga män med liten hund. Skäggiga män gör saker tillsammans. Efteråt fikade vi. När Erik var inne och hämtade kaffe och jag satt och diggade med Lucas märkte jag hur flera tjejer log åt mig och (eller) hunden. Jag kanske måste skaffa hund nu.

20140505-222707.jpg
Efteråt drack jag två öl i solen. Sen kom Maja ner. Tullen, Pustervik och Holy Moly. Naturligtvis misslyckades vi med uppdraget att komma hem i tid.
På Järntorget stod det en kontorstol. Jag satte mig i den. Tänkte att det kunde se coolt ut på foto. Alltså att sitta i en kontorsstol på Järntorget. Jag ropade till mig ett gäng snubbar som gick förbi och frågade om de kunde plåta mig. Han sa att han var fotograf. Sen bad han sina kompisar lysa upp mig med deras mobillampor. Det slutade med någon slags fotosession på tjugo minuter med kontorsstolen och mig runtrullande för att hitta den perfekta bakgrunden. Tyvärr var det lite svårt med ljuset vilket resulterade i att bilden blev lite suddig.
Naturligtvis missade jag vagnen hem och fick ta taxi hem. Stannade på Mc Donalds och bröt mitt rekord inom att laga mat hemma.

Att glömma saker.

Helt sjukt jävlans trött efter denna knegardag. Förstod nada när jag vaknade tjugoöver fem till väckarklockan i morse. Ögonen var alldeles torra och ledsna, så jag inte kunde ha några linser. Tänkte att jag tar med dem och sätter i dem på jobbet. Vilket naturligtvis resulterade i att jag glömde linserna hemma. Har gått runt som en senig gammal närsynt gubbe på jobbet.
Har lyckats glömma otroligt mycket på sista tiden. När jag och Johnny var och fikade i Malmö innan tåget gick hem, reste jag mig och gick ifrån mina filter och ciggpapper. Naturligtvis var det två stopp på resan där man kunde gå ut och sträcka på benen. Jag satt kvar på tåget och tjurade utan cigaretter.
För någon vecka sen köpte jag ciggpapper på jourbutiken på hörnet. Jag betalade och gick därifrån utan att plocka upp ciggpappren från disken.
Igår när jag drack kaffe på pustervik gick jag ifrån växeln på en femtiolapp.
Och idag glömde jag som sagt linserna hemma.

Ska se på kortegen med familjen om en stund sen blir det lax hos morsan. Kungen fyller tydligen år idag. Det tycker jag vi kan fira genom att bränna ner kungahuset. Sveriges största bidragstagare.

Dagbok 29/4-2014

Kl. 12.15
Sitter på balkongen och svettas. Och dricker kaffe. Ipaden håller på att smälta bort. Funderar på att plocka fram bananer och grilla lite på skärmen.
Det satt en gobbe här en nere på gården i en solstol innan. Han var helt extremt lik farsan. Nästan lite otäckt. Han hade med sig en risi frutti och en vattenflaska. Grunkor som farsan också svängde sig med förutom all sprit och öl. Köpte jämt risi frutti till honom. Risi frutti, Coca cola, whiskey, absolut och bärs. Själv kan jag tycka att risi frutti är bland det vidrigaste man kan stoppa i sig.

Kl. 15.10
Burger king. Jag är king of the day. Det säger mitt meal iallafall. Kung över sopor. Kung över idioti.
En morsa med tron på den fria barnuppfostran låter sina kids springa åttor mellan köns alla ben medan hon glufsar i sig hela menyn med vattnande ögon. Sen tar ungarna var sin barnstol och släpar längs hela golvet så det låter som man befinner sig på en byggarbetsplats. Morsan är fortfarande lika oberörd och visar sedan ungarna vilket bord som de ska släpa barnstolarna till. Självklart utan en tanke på att själv hjälpa till.
Queen of the week!

Kl. 16.01
Pustervik. Dricker en kaffe. Det är väldigt många minuter eller timmar på ett dygn när det står någon slags vätska framför mig. Som ska drickas. Kaffe, bärs, läsk, vatten. Det här torra livet kräver återfuktning (är återfuktning ett ord?). Vid alla dessa tillfällen sitter jag ner. Vilket betyder i sin tur att jag sitter ner väldigt många timmar av dygnet. Ibland pustar och stånkar jag. Ibland sitter jag bara och glor på dårar eller rakt ut i tomma intet.
På en utav de trevligare, men också bullrigaste uteserveringar har det blivit ännu bullrigare. Till höger om mig gräver grävskoporna upp hela parkeringsplatsen. Den här jävla stan måste vara bullrigast i hela Europa. Det byggs om och rivs ner i vansinne. Om vartannat. Överallt.
”Den där stan Göteborg” säger turisterna, ”ska vi aldrig mer åka till.”
Nej… De besökte en byggarbetsplats där det inte gick att gå på gatorna. De var tvugna att ta ersättningsbussar för att spårvagnsspåren var upprivna ur gatorna och restaurangerna hade semesterstängt. Välkommen hit!
För att krydda på det hela återfinns en liten hårboll vars gälla hundskall strimlar sönder min vänstra trummhinna.

Kl. 16.30
Nians ölhall.
Rickard Sjöberg! Im faceföcked!

men som ni alla vet: jag älskar världen!