Pistolhomage

Jag har repat idag. Kan vara det bästa repet hitills. Dessutom gjorde vi en gastlåt. Bara en sån sak. Fina toner och fin stämning i replokalen. Vi använder ordet fint väldigt flitigt i det det där rummet för att beskriva toner, verser, bryggor, komp osv. Sången och rösten höll hela repet igenom trots att vi inte repat på två månader. Trots att mängder av alkohol och cigarettrök passerat stämband, lungor och andra organ den sista tiden. Är enormt glad att jag har fått den röst jag har. Ibland vrålar jag till argt (när musiken tillåter). Mycket bättre än på öppen gata ståendes mitt emot någon annan människa. Det är hur som helst en ära att få spela med så begåvade musiker. Dessutom är det den bästa tanketvätten som jag hittt, att repa när allt funkar. Jag behöver det eftersom jag tänker hela tiden för tillfället. En tre timmars semester från att promenera genom skärseld efter skärseld….

Det är skillnad på att brinna och brännas.

Våren, that old fuck!

Jag ska repa. Halsen är fortfarande som en vulkan av brötande hosta och gult slem efter två veckors förkylning.
Såg en man på myrorna idag. Han hade en ”dunjackerock” på sig. Över hade en pälsrock. På huvudet en öronlappsmössa. Under armen en risig microvågsugn, ett fynd som inget annat.
Det verkar vara getingexplosion på grund av värmen. De vill åt en. Hela tiden. Svärmar i gäng runt huvet. Jag är getingrädd och blir paranoid. Annars är värmen fin… som handen i runt bröstet, som fingret i fittan, som tungan virvlandes runt i den vackra flickans mun.

Fan, det är ju vår för helvete! Rent klimatmässigt. Kan det bli bättre?

Published with Blogger-droid v1.6.8

Eufori och en öl på skål.

Repade igår igen. Andra gången. Det är en fantastisk känsla att stå bakom mikrofonen igen. Det är som ett tomrum som fylls när musiken flödar ut i replokalen och rösten rinner ut från magtrakterna. Allt elände som man ibland kan känna pressas ut ur själen och fylls med toner. Det är den totala mentala resan bort från tankegångar som gnager. Ingenting utanför replokalen existeras. Det är totalt.
Efteråt tog jag en bärs på skål med trummisen. Lite overkligt att tänka på alla år av dåraktigheter och dumheter man har varit med om på den där krogen. Gårdagkvällens stjärna var en snubbe som inte hittade in i sin egen jacka för att han var så packad. Bartendern hade satt honom på dörren och han stod och väntade vid dörren på vid gavel. Snubben såg ingenting, missade ytterdörren och gick istället förbi både bartender och ytterdörr och fortsatte som en pil längst in på krogen. Hela tiden intrasslad i jackan.
Just den grejen har jag aldrig lyckats med.