Frysta kläder och skrivarångest.

Har börjat lägga kläder i frysen. Kunde inte låta bli. Lite av en ny hobby. Har även börjat slänga in rå fläskfilé i klädkammaren. Ställde in en trebent cocker spaniel i kylskåpet när jag ändå var på g. Och en gammel tyrolerhatt i skafferiet.
Nej, anledningen till att jag lägger in massa kläder i frysen är för att ta död på ullmalens ägg. Om det nu finns några. De ska nämligen vara grymt svåra att upptäcka. Ett plagg i varje pöse. Varje plagg ska ligga i frysen minst i två dygn. Jag har typ trettio plagg, kanske mer och det får plats fem plagg åt gången i frysen. Kommer ju hinna hamna på ålderdomshem innan jag är färdig. Har fått malullsfällor av en polare på anticimex. Och sen ska klädkammaren dammsugas som ett as. Det är det enda sättet att bli av med de små sköjarna. Att städa bort dem. Och sen städa och dammsuga igen. Och slänga och byta dammsugarpåse efter varje städning. Sicka små äckliga svin. Fjärilar, larver, puppor, ägg. Gynnarpack!

Har även börjat fundera på att skriva en novellsamling. Känner att jag borde använda det skrivna ordet mer än här på bloggen. Tror att jag skulle lyckas få ihop något bra om jag bara ansträngde mig lite. Höll ju på mycket med det förr. Noveller i diktform. Det är blott ett litet aber. Tanken på att börja med något mer omfattande skrivande får mig att bli helt förfryst. Jag blir paralyserad. Att det är så lätt att skriva på den här bloggen är att jag bara gör det och skriver vad för sorts ärligheter och dumheter som jag känner för. För stunden.
Kan tänkas att jag behöver en ordentlig spark i rumpen. Av den sortens art att jag flyger upp till Boden och landar på ryggen på en ren och sen inte kan sitta på en månad. Eller så behöver jag bli bostadslös eller knulla eller få en smäll på käften.
Mal i garderoben, det har jag ju redan.

Tea Party’s nattliga intåg i Svedala.

Inatt drömde jag att amerikanska Tea Party hade gjort intåg i Sverige. Den politisk agenda såg något annorlunda ut i min dröm.
Två saker var tydligen väldigt viktiga. Att man klädde sig i väldigt färglada kläder, som dessutom skulle vara glittriga. Den viktigaste punkten var dock att man skulle vara glad och skratta hela tiden. Det spelade ingen roll hur ens situation såg ut eller vad för skit man kunde tänkas råka ut för. Om man bröt benet skulle man bara skratta. Om ens lägenhet blev sönderslagen skulle man ändock vara glad. Om man blev ofrivilligt påsatt i rumpen skulle man bara skratta och vara glad.
Om man inte var glad hela tiden skulle man bli straffad. Kanske att de klippte av lilltån på en eller att man fick sitta i en frysbox i tjugo minuter och skämmas. Kommer inte ihåg helt säkert. Det var ju en dröm.
Jag blev iallafall ihop med en Tea Partydonna. Det hela var ganska påfrestande. Hon skrattade hysteriskt hela tiden. Och visst, jag gillar ju också att skratta. Kanske inte helt hysteriskt och hela tiden. Hon tvingade på mig färgglada och glittersprakande kläder. Jag kände mig löjlig. Min uppsvällda mage glittrade. Hon påpekade oftare och oftare hur negativ jag var och att jag skulle straffas. Sen vaknade jag. Det var slut och det hela var en enorm lättnad.