De där som älskar sin röst.

Min granne har fest. Det bara väller in folk genom ytterporten. Och när de inte väller in och fastnar vid porten springer hon ut på balkongen och gapar att hon ska öppna för dem. Sen tidig eftermiddag har hon klampat i golvet som ett 700 kilo tungt vildsvin. Sicken brötande och bökande grott-hagga. Hon är nog lätt den högljuddaste granne jag eller någon annan granne har haft. Även om hon har 100 kompisar i sin lägenhet så hör man hennes reptilskratt skära genom hela massan. Hon måste älska sin röst. Vissa gör ju det. Men älskar de sin nästa eller sin moster i Skövde? Nej, det tror jag faktiskt inte. Att tycka om sig själv är inte samma sak som att älska sig själv. Det ska ni veta små barn!

Själv sitter jag och läser om spillvatten, avlopp och sanitet. Oj, oj, oj. Snacka om häftig lördag. Kryddar till hej baberibbat med en fä-öl också. Funderar mellan varven hur många lass junk som hamnar i holken i denna renlevnads-stadsdel dagligen.

Min dröm om att jag skulle få ligga med minst varannan hyresgäst som husvärd gick för övrigt i krasch. Fick höra om en lättfotad kvinna som hade snärjt en lättfotad husvärd. När han till slut inte pallade att stå emot hennes gäckande passion, så hade han klivit ner i hennes halm. En tid gick och sen hade kvinnan hört av sig. Hon hade spelat in hela knoll & tott-kalaset och frågade honom INTE om han ville ha en kopia som han kunde titta på tillsammans med hans fru. Nej, hon pressade honom på 10 000 pistoler. Om han inte pröjsade så skulle hon höra av sig till både den ena och den andre. Naturligtvis ville han behålla sitt jobb, så han betalade…
Låt detta bli en läxa och håll den slabbiga ormen innanför böxalinningen för djävulen!

Helt ärligt kan jag säga att jag trivs nåt enormt bra på min praktik. Har nog aldrig haft det så bra på en arbetsplats innan. Skolan är tyvärr sådär. Mellan varven totalt ostrukturerad och pårökt så att man vissa stunder tappar tron på hela skiten. Men det är bara att kämpa vidare och hålla skinkorna tätt ihop och le som torkat revbensspjäll. Dessutom har vi en lärare just nu som tycker han är den mest skojiga prick som har vandrat runt i tubsockor. Han drar skämt ideligen. Ofta på ett rätt drygt sätt. Ingen skrattar. Vilket bara verkar elda på honom ännu mer. Ställer man en fråga svarar han med en motfråga. Han kör på jargong. Tycker att han är tuff. Machofrän. Ibland urartar lektionerna helt. Vid ett tillfälle berättade att han älskade att höra sin röst, sen kom han in på politik. Då pratade vi om sanitet. I nästa stund berättade han att han råhöger och röstade blått. Där satt vi elever och undrade och hummade och kliade oss på snokar och snibbar och undrade: Vad ska vi göra med denna information? Och en sån blir lärare. Snacka om var man på fel plats…

Men herre gudars, vad hon skrålar där uppe. Alltså hon skriker rätt ut i samtidigt som det brakar i golvet så man undrar om man skulle köpt Gevalia istället för Zoegas. Ska man som blivande värd behöva gå upp dit och möblera om och visa var skåpet ska stå?