Pissin in the wind

Sitter och läppar på en öl på Hops. Så har jag aldrig börjat ett inlägg. Att jag LÄPPAR på en öl, men det är precis vad jag gör. Dricker lika långsamt som en gammelmormor som går över övergångsstället med en rullator med fyrkantiga hjul.
Ute är det ett svinhundväder. 9 grader låter varmt, men vinden känns som två grader. Högst. Man fryser ända in i märgadjävolen. Dessutom har de öppnat dörren på vid gavel här eftersom de håller på att släpa ner uteserveringen i källaren. Kan ni vara vänliga och greja någon annan dag.
Dessutom slog tröttheten mig i hodet med en jättetung gjutjärnspanna.
Därav läppar jag på ölen som en liten kisskotte.

Har käkat lunch med Ed idag. Första gången vi sågs i sen i Juli. Ännu mer längesen vi käkade lunch. Vi gick till vårat stammislunchhak.
Trevligt att se den lille djävolen igen. Fast så liten var han ju inte. Undrade om han hade blivit längre sen sist, men han hade visst bara satt på sig sina vinterkängor.

Nej, nu plötsligt så bara hällde jag i mig ölen som en törstande sjöröv. Går till Sejdeln. Det går ju fan inte att sitta kvar mitt i den här utomhuskylan inomhus längre. Plasktuttar!
Gick till Höly Möly istället. Sejdeln hade öppet. Bokstavligen hade de dörren öppen. Antar att det är tvunget att vädra ut förra kvällens ölrapar och ketchupfisar. Och sen när dörren åker igen så samlar man på sig ett gross kväljande odörer åter. Och så rullar dygnen på. Om och om igen.

Tog en promenad upp till Stigbergstorget efter lunchen. Intalade mig att det var fantastiskt att promenera. ”Gud vad skönt JOOOOOHAN!” sa jag till mig själv medan vinden piskade mig som en taskspelare utan dess like och sen dök regnet upp som en pangig pung och slog mig i ansiktet.
Köpte tobak där uppe på backen. Man vet sina gömmor där man skall handla rökverk och cornflakes till bästa pris i stada när man nu har bott i detta hin hole håla i tjugo år.
20 år? Kan ni begripa? Vad tog den där tiden vägen? Jo den slog man väl delvis ihjäl med tankar och idéer som inte funkade lika bra i praktiken…

Nåväl, gick sen till Bengans och några Second hand för att kolla julklappar. Tänkte vara ute i god tid. Syrran har nästan handlat alla sina julklappar. Det tycker jag är strongt. Där kan hon sitta och skratta åt andra som sen svettas runt och super sig redlösa för att orka med den sinnessjuka julhandeln.
Av mig skall hon få en flodhäst som hon kan ha i badkaret och skrubba med Head & shoulders i örongångarna med en toaborste.
Nej nu vet jag inte vad jag säger.

Funderar på om jag ska gå in och ta en sista öl på Sejdeln innan jag går hem. Såg när jag stod ute och tog några bloss att de nu hade vädrat ut och stängt dörren.
Vädrat ut vad (Fotnot och öronsnibb: Det gjorde jag och nu sitter jag här. Jippi)?

Nu spelar de en låt härinne med vemvetvad som heter Pissin in the wind. Det blev nästan poetiskt om man tänker på den mysiga Göteborgsvinden…

Nu är det slut på Oktober. Nu börjar November. Den mörkaste, dimmigaste, disktraseblötaste, längsta månaden på hela året.
Tycker jag skall bli sköj. Vi ses där…

En broder och syster dag i degens tecken.

Suttit på balkongen och njutit av solen i eftermiddags och druckit kaffe. Årets första riktiga vårdag. Fem grader varmt, fullt solsken och vindstilla. Helt fuckious fabolos ju för bövlars! Kaffet tog slut igår, så jag fick trolla. Plockade fram ett undangömt kaffepaket som skulle tjäna som ”fan nu har jag glömt att köpa” kaffe. Och för att det är ganska äckligt. Zoegas julkaffe. Passar som skinkorna i kalsippen på årets första vårdag. Det är ju knappt nio månader kvar till jul, så det är bara att sörpla på. Det är bara att låtsas på att den här vårsolen är lösningen på alla världens problem, osv…

Jag och syrran hade en Bror och Syster dag igår. L.P.K: Loppis, pizza, krog.
Ty, igår var det icke vår i luften. Nej, det var nog det äckligaste Göteborgs-sunk väder som var tänkbart. Granitgrått, dimmigt, 85 procent luftfuktighet och två plusgrader. Fyfan, hälsar undertecknad, sen tog ett stadigt ninjatag och om skalpen, flyttade till Argentina och startade en glad väderblogg och bytte alias.
Men ty, vad trevligt hade vi ändå. Vi var på Kommersens loppmarknad. Denna risiga byggnad som knappt håller ihop gör verkligen själ för sitt namn…inom loppor. Junk i högar och lass. Trasiga människor och förbifladdrande odörer. Sjunde sunkhimlen nr.1
Jag var på jakt efter reparationsobjekt inom mekaniska och automatiska urverk. Skattjakten var helt frånvarande. Det närmaste jag kom var billiga kinaklockor med enorma diamanter på som kostade tjugo kronor styck. Jag stod emot med fladdrande öronsnibbar.
Jag gick tillbaka till ett bås där allt låg i drivor från golv till tak. Jag hade en känsla för det där båset, så jag frågade innehavaren om han hade några intressanta ur. Han hade några fina quartsur. Jag sa att jag inte var intresserad men kunde titta ändå. Han klättrade in i sitt bås och fick fram en sportbag. Där i låg det säkert 200 klockor. Några stycken, tänkte jag. Jag rotade runt i den där väskan. Fick fram vissa fina uppblandade med rena skräpet. Sen har jag dem här, sa han. Han drog ner blixtlåset till jackan och rotade i vänstra innerfickan. Där fick han fram en näve klockor till. En Certina och en Omega. Man köper helst inte en Omega-klocka utan att veta vad man pysslar med. Eftersom jag inte vet vad jag sysslar med så lät jag alltså bli. Chansen att det är en bluffklocka är stor. Sen har jag dem här. Han gjorde en ny grävning i sin andra innerficka och fick fram en näve klockor till. Bland annat en väldigt vacker Junghans-klocka. Det visade sig att han visste vad han sålde. Karln var ju helt bottenlös med sin väska och fickor.
Jag tackade till slut för mig.

Vi drog en körv på Järntorget. Man blir hungrig av att titta på massa junk. Sen gick vi till Cafékompaniet och drack en kaffe. Under filt och under infravärme så man kunde avnjuta några bloss också, i njutningens tecken. kaffet var så där och ölen vi drack efteråt var rent äcklig. Helt fantastiskt inom dålighet.

Vi käkade pizza på Kellys. Vet inte vad de gör med de där pizzorna, men de är magiska. Osten, brödet och framför allt den färska vitlöken. Godast i stan. Tyvärr blir man helt sönderostat och brödet fortsätter jäsa i magen i timmar…allt medan massa suspekta typer gled förbi fönstret.

Till sist gick vi över till Sejdeln. En i personalen hade med sin hund till jobbet. Det vill säga krogen. Det vill säga Sejdeln. En liten knähund, även kallad rottweiler. Jycken hette Santoz. Santoz regerade på stället med sitt lilla gummiben som han väntade på att gästerna skulle kasta upp i luften så han kunde bli en och en halv meter när han ställde sig på bakbenen. Jag skojade med vakten och sa att han var överflödig nu när Santoz styrde plejset. Han såg uppriktigt ledsen ut och svarade humorlöst ”att det är faktiskt lag på att ha en vakt vid dörren”. Han var nog mer kärlekstörstande än jycken…
Efter att ha jobbat ner några öl som påslagning i brödjäsningen och efter att ha iakttagit och pratat med diverse sköjare drog syrran hem. Jag flyttade till baren och drack en öl till, men höll på att somna mot bardisken. Jag tycktes bara bli mättare. Man skulle bo i en sån där pizza. Nerbäddad i degen, insmord i ost, toppad i tomatsås, dränkt i vitlök. Ack, så lycklig man skulle vara. Detta tänkte jag när jag gick till vagnen. När jag kom fram till Järntorget insåg jag hur degig jag var. Orkade inte åka någon spårvagn hem så jag tog Taxi. På natten drömde jag att jag var pizzabagare.
Trots väder och en viss degexplosion hade vi en mycket dejlig dag och afton.

Och…för en stund sen kom jag hem från Tullen i mina kvarter. Där käkade jag panerad ost. Jag är rädd att jag inte vet vad detta frosseri skall sluta. Tror jag skall laga mat en vacker dag. Kanske någon sallad. Inbakad i en jättedeg.

Spackelgubbarna.

Jag blev väckt i morse av att det ringde på dörren. Jag fick på mig pyjamasbraxorna och undrade vad fan det var frågan om. Där stod en spackelgubbe.
Spackelgubbar är sådana som ringer på dörrar bara för att jävlas och fråga om man vill köpa en bytta med gammalt halvtorrt spackel blandad med komocka. Köper man inte får man en spackel klafsad på kinden.
Allright, blev plötsligt på fantastiskt ljughumör. Det kommer över mig ibland.

Det är stora hål vid balkongdörren efter de bytte fönster och fönsterramar när de renoverade. Nu skulle hölen spacklas igen.
En hårdnackad på typ två meter som såg smått livsfarlig ut stod vid dörren. Jag bjöd i yrvaket tillstånd in honom i hallen. Tog risken trots att han kunde vara en förklädd arbetsförmedlare.
”Jag ber om ursäkt om det tog tid innan jag öppnade, men jag låg och sov”, sa jag så trevligt jag kunde.
Klockan var nio.
”Jaså???” undrade han med tre frågetecken, och tittade på mig med rynkade ögonbryn som jag var någon slags arbetsvägrande, sjusovar-slacker.

Vad är det med byggjobbare förresten? Alltså jag menar varför är de så jävla långa och storväxta alltid? Har de längdkrav i när man ansöker för att bli byggjobbare.
”Jaså, du vill bli byggarbetare din lilla djävol, skämta inte aprillo med mig pöjk!”

Drog en räkmacka på Jungans innan. En jävla massa räkor på en vetekaka. En gurkskiva och en skiva tomat och en klafsig hög med majonnäs. Massa tanter och gubbs runt runda bord. Och så jag…
Jag fotade en gammal tant som satt intryckt i ett hörn.
-Hello haggaaaaa! vrålade jag för att få hennes uppmärksamhet sen sköt jag av en serie bilder så det sprakade!
Nej, så sa jag så klart inte. Skulle jag väl aldrig göra. Lite stil har man ju…på tisdagar.
Hon var inne i sin värld så det behövdes liksom inte. Kan blivit ett bra foto.

Sitter och dricker en Cola på ett ganska nyöppnat fik på andra lång. Kan vara första gången jag fikar på andra lång. Sjukt dålig gata att fika på om man ska hålla sig borta från att dricka öl. Pisstråkigt att sitta och dricka Cola på ett fik. Vem pysslar egentligen med sån sjuk skit?
Sitter och skriver ner de här dumheterna också och låtsas att jag drivs av ett totalbizzy liv.

Kanske jag med radiostyrda steg går rakt in på Sejdeln när jag går ut härifrån. Tanken är att jag ska gå rakt över till Netto och handla grunks till köttfärssås, men alla kan väl råka välja fel dörr ibland?
Speciellt i ett tveksamt läsktillstånd.

-QUASIMODOOOOOOOO!

En lunch i solen.

Tar en bärs på Sejdeln efter att ha jobbat hos Ed idag.
Vi käkade lunch ute i solen på linnégatan. Det var så varmt så jag var tvungen att vädra pungen och blev sen tagen av polisen på bar gärning.
-Stoppa in nötterna i påsen igen, sa de.
Nej det kanske inte riktigt var så varmt, men när blåsten höll käften var det riktigt skönt.

Lunchen i sig var rena skämtet. Två små kycklingbitar med ris. Som en förrätt. Eds lasagne var en fjärdedels bit av en lasagne i normal storlek.
När jag sen gick in för att hämta en påtår på kaffet sa snubben bakom disken tack så mycket och gick iväg med kopparna. Jag förklarade för honom att jag ville ha påtår. Han sa att det gick absolut inte för sig. Då skulle jag få köpa två nya kaffe. Jag frågade om han hade dålig humor eller om han var ett skämt.
När jag vidare berättade för honom att om det var lunch och kaffet ingick i densamma så var det självklart att man borde få sig en påtår. Jag har aldrig varit med om något annat. Då undrade token var jag hade ätit lunch någonstans, för det hade han aldrig varit med om. Jag tyckte frågan var mer relevant var han hade ätit sin lunch någonstans, vilket jag också frågade.
Hela tiden stod han och log med ett påklistrat léende som om han jobbade på en stor kedja överdränkt med policy. Funderade på att göra krokar av mina pekfinger och hänga mig med mina 73 kg i hans gipor så det där klibbiga léendet försvann.
Kände hur det bubblade i mig. Var tvungen att lugna ner mig. Berättade för honom att lunchen smakade okej och så, men att portionen var rena sköjeriet. Han svar var mycket proffesionellt. Fortfarande med samma dränerande léende.
”Vad har du väntat dig när lunchen kostar 79 kronor?”
”Ja du…jag brukar förvänta mig att bli mätt. Det är vanligt förekommande när man just äter lunch.”
Vilken yrkesstolthet… Han höll alltså indirekt med om att portionen var ett skämt.
Till slut och mycket motvilligt gick han med på att jag pröjsade för två påtår.

Komma här och sköja med lunch-hobby-diktatorn…

Solen lös fint när jag kom ut igen. Nästan som den ville säga:
-Johan, världen är full med dårar, men nu sätter vi i gång och älskar världen.
En klunk kaffe. Ett bloss på ciggen. Sen var det bara att omfamna och le tillbaka igen.

Din jävel!

Fack. Blev helt sänkt. Plötsligt. Gick på några minuter. Det la sig som en blöt filt över mig.
Och nu sitter jag här på Sejdeln och tar en bärs. Det snöar ute och på krogens Tv är det någon slags talkshow. Pirelli visar sina ben och Martin Timells brorsa ser ut som han försöker säga något smart. Som tur är så är inte ljudet på. James Blunt gör samhällstjänst i högtalarna istället. Sicken tröttsam skunk.

Har jobbat i datoraffären idag. Fölk ringer och ställer frågor. Jag svarar efter förmåga. Sen kom huvudvärken och sen den blöta filten.

Beställde kinakäk igår. Tog en bärs medan jag väntade. Varannan minut slet en dampig unge upp dörren och skrek in i restaurangen.
”Jävla rövjävel! Jävla gubbjävlar!”
Snubben i kassan tittade upp från tidningen. Sen tittade han ner i tidningen igen.
Stammisarna var på kasst och räligt humör.
”Fan, jag skiter i dig nu! Nu går jag hem!”
”Gå hem då din jävel!”
Jäveln som skulle gå hem gick och köpte en öl istället och gick satte sig vid sina kompisar igen. Sen drog cykeln igång igen.
De gick och spelade på Jack Vegasen. Tidigare hade de bråkat om pengar. Nu vann de tusen spänn. Glädjeropen ekade. Kortvarig glädje. Snart var de igång igen.
”Jag går fan hem nu!”
”Gör det då din jävel!”

Ja…och det är väl det jag också ska göra nu, min förbannade jävel!

(null)Att lite lättsamt skära halsen av sig en torsdagskväll i början av Januari.

Två öl och tre sorters galenskap.

Herregudars vad kallt ikväll.
Nu är den här, göteborgsvinden. Den som slirar sig i slalom runt anklarna och ger sig upp i spiraler med vinande kyla ända upp till könsorganet. Oavsett vad man har för könsorgan.

Gick och tog två öl på Sejdeln efter jag hade jobbat i Ed:s databutik idag. Fjäderlätt slank jag in, så att säga. Sen gick jag och handlade på Netto och avslutade det hela med en pizza på Kelly’s.
Varit med om tre nämnvärda ting på denna korta stund. Nämligen…

När jag satt och väntade på min mat kom det fram en snubbe till mitt bord. Han satte sig och frågade om han fick sitta där. Jag sa att han kunde sitta där tills att jag skulle äta.
Detta fann han mycket roande. Jag gillar inte att äta framför främlingar som sitter vid mitt bord, förklarade jag för honom.
Han fick nästan ett skrattanfall. När han hade sansat sig berättade han att inte hade pratat med någon människa på ett år och hade tänkt att börja träna lite. På det sociala. Just detta kändes mycket mer avslappnande för mig.
Jag frågade hur han tyckte det gick.
-Sådär, svarade han. Sen reste han sig och gick.

När jag stod på Järntorget och väntade på min vagn kom en snubbe fram och pekade på min cigg. Innan jag hunnit reagera så hade han tagit den från min hand och blossade på. Jag stod där med öppen käft och tittade på hur han rökte upp min cigg med hätska bloss. Plötsligt började han peka bakom min axel som om det fanns något där. Jag vände mig om och tittade. Inget där. Jag tittade på min cigg som nu var hans. Sen tittade jag på honom och sa:
-Va?
Han tittade på mig och utbrast irriterat:
-Äääääh!
Sen lommade han iväg och försvann.

Det sista jag såg var en man som hade jättestora hål i sina byxor. Inget konstigt med det. Det ligger i modet och i tiden och i tidens mode att ha det. Hans hål i jeansen var dock lite annorlunda. Eller snarare så var hålen placerade på ett ganska märkligt sätt. Byxorna var helt intakta och hela på framsidan. Men där bak han hade jättestora hål i knävecken. Som om han hade satt på sig byxorna bak o fram. Som ett övervintrat kriss kross-fan.
Han gick in på spårvagnen som kom innan min vagn. Jag ställde mig upp och hoppade lite grann för att se om byxorna satt bak o fram eller om han hade ett originellt sätt att slita byxor på.
Jag stod där hoppade tills vagnen hade åkte iväg. Utan svar…

Och, ja nu är jag hemma.
Räddad från att ögonen skall börja blöda eller ploppa ut eller att öronen plötsligt trillar av från mitt jättelilla och arma hode.

Oj oj oj då? Shuba!

Det hela började med en promenad…

Sen hamnade jag på Sibyllan. Hungrig. 7:ans gatukök. Drog i mig en burgare med lök, sallad och dressing på underbrödet. På hamburgaren la jag den gamle ketchupen och tomaten. Sen la hon på brödlocket. Och jag åt som ett vilddjur…osv

När jag hade ätit upp det där junket kom jag att tänka på när jag var på Sjuans gatukök med min kompis Peter. Kvällen avslutades på detta place. Peter är bror med Ebbot, så han var med också. Ebbot beställde en 2x 150gr hamburgare. Sen höll han en fin lektion om Sjuans milkshakes. Tydligen är Sjuans det första stället i Göteborg som sålde milkshakes.
Ebbot berättade att han brukade åka in och köpa sig milkshakes med sina kompisar. I sin ungdom. Då fanns det bara jordgubb, banan och chokladsmak att välja på. Det hela var tydligen ganska magiskt och Ebbots ögon lös och var klotstora när han berättade detta minne.
På vägen ut när jag hade slafsat i mig anrättningen köpte jag alltså en milkshake. Med jordgubbssmak.
”Ööööhh, fyfan vad gott det var!
Har faktiskt inte druckit en milkshake sen jag var barn. Det är alltså min första milkshake i vuxen ålder. Och så lite vuxen är jag ju inte…
Nåväl, där promenerade jag runt med min mumsiga jordgubbssmilkshake och en cigg i andra handen genom Haga och såg troligtvis lyckligare ut än ett barn. Sen tog både cigg och milkshake slut och jag blev lite sådär vanligt trött som jag kan bli och längtade hem.
Jag tog en cigg och hängde lite tufft mot en husvägg vid järnttorget som en nyfödd milkshake-tonåring. Då kom Peter promenerande! Märklig slump (Det är därför man måste tycka om slumpen och älska världen).
-Hallå Peter. Hur är läget? hojtade jag.
-Jo det är fint, svarade Peter. Ska du med och ta en öl?
Jag är ju inte den som är den, men jag råkade faktiskt bara hamna på krogen i ren självklarhet igår. Så jag kände mig lite gammal när Peter frågade. Sen tänkte jag att jag kan ju alltid dricka en Cola medan Peter dricker en öl. Lite som att tänka att jag kan ju alltid ha polkagrissås på köttbiten istället efter som bearnaisesåsen är slut.
När vi hade kommit till krogen, och innan jag hann blinka stod det två jättestora öl på bordet.
Nu har vi hunnit hälla i oss fyra bärs och varsin hutt.
Och nu en stund senare har Peter dragit vidare. Jag är ensammare än din mamma…
Ska nog, om jag lovar rätt, åka hem snart och kolla på Skavlan istället. Skavlan och Jimmie Åkesson. Två idioter i en smäll. Dumskallarnas sammansvärjning.
Skjut mig i pungen.

Hej baberibba! Öl till midda!

Knuffad och piskad.

Har varit och köpt mer skruv till ännu en hylla som jag ska sätta upp. Hylla nummer tre. Var ska detta hyll-dilemma sluta? Min målsättning är att sätta upp den så skevt som möjligt så att det blir ett så enhetligt intryck i köket som möjligt.
Innan, när jag skulle ta vagnen till Järntorget från Korsvägen var det sjukt mycket folk som både skulle av och på. Rusningstid. Jag skulle på. Jag ställde mig vid sidan om dörrarna som sig bör. Då har jag ändock aldrig varit ordningsman i skolan. 90 procent av de andra som skulle på ställde sig framför dörrarna. Såklart. När jag tyckte att det var min tur att kliva på blev jag undantryckt av en snubbe i arbetskläder och en stor ryggväska som hade stått mitt framför dörrarna. Han verkade inte märka någonting.
För en stund sen klev in på en krog på Andra lång. Ah, ett ledigt fönsterbord. Bakom mig satt ett gäng på tre snubbar. Den ena reste sig för att ta på sig sin jacka. Han gjorde någon piskig rörelse så att jackärmen daskade till mig i hodet, rakt i plytet. Jag vände mig om för att titta vad det var för ouppmärksam sköjare. Där stod samma snubbe som helt ovetande hade bufflat undan mig vid spårvagnsdörrarna. Att han nu hade daskat till mig i fejset verkade han lika omedveten om.
Kanske han vill åt mig utan att veta det. Alltså i hans undermedvetna.
Har aldrig sett duden innan. Troligtvis kommer jag aldrig se honom igen. Inom loppet av två timmar har jag sett honom två gånger och både blivit knuffad och piskad av denna nemesis.
Hur stor är den risken?

Nu väller det in sorkar och bävrar här. Dags att dra…

Tandkräm och öl.

Det här med tandkräm och öl. Det är inte gott det…

Sitter på Sejdeln och tar en öl. Har inte varit här sen innan sommaren. För en stund sen pågick vilda diskussioner bland gubbarna i baren om låten ”we are the world”. Vilka artister som var med och sjöng in den och intesjöng in den. Vilket decennium den spelades in. Någon höll på att Abba och Michael Jackson var med och att låten spelades in på 90-talet. Helt fel på alla punkter (originalet är dock med Michael Jackson). Allt medan bartendern koncentrerade sig på att hitta rätt version. Vilket resulterade i att man fick höra låten fem gånger. I olika versioner. I en av versionerna lät det som ett gäng fyllerister i Klämtorp sjöng helt på måfå, helt ostämmigt. Klart den bästa versionen.
När den spelades en sjätte gång och gubbarna i baren fortfarande inte hade kommit överens varken i fråga om inspelningsår eller vilka artister som var med började den mentala terrorn ta vid på allvar. Bartendern gick ut en runda i krogen för att plocka glas, så jag frågade honom med plågad min:
-Hur länge ska denna terror pågå, jag kom hit för att koppla av en stund och hur många versioner har du av låthelvetet???
-Vi försöker hitta rätt version, lät han meddela. Men vi ska sluta nu.
Nästkommande låt: Foreigner med ”I want to know what love is”. Mycket bättre. ”I want a jack off in the dark” you dont need to show me.
Nej, jag måste härifrån. Och där kom två pundare in. Höga som skyskrapers. Satte sig precis bredvid mitt bord… Den ena snubben sitter och skryter om sin krog i LA och sin stora yacht i Bollywood(?). Allt känns som ett väldigt påhitt. Han frågar sin kompis på knackig götlaborgar-engelska om han tycker att hans fru är sexig. Hon är aggressiv på ett charmigt sätt, lägger han till sen.
Gissar på att han bor i en brädhög i ett träsk i Shrekskogen. Hans yacht är en träeka som ligger förmultnad i leran. Hans krog är en folköl i kylskåpet och hans tjej är hans mamma som är ilsken och totalalkoholiserad…

Nu tar jag en sista öl på Notting hill. I baren sitter en tjej och dricker en öl och läser en Stephen Kingbok. Den enda Stephen Kingbok jag har läst är Carrie. Tror jag var tolv år och jag kunde inte sova på flera nätter efteråt. Skräckslagen. Sen såg jag filmen. Och kunde inte sova på ännu fler nätter. Tror detta kan vara en förklaring till att jag aldrig läser eller tittar på skräck. Tycker jag är hyfsat orolig i grundform ändå.
Helsicke, vilka hästklunkar hon tar, Stephen King-donnan. Kanske hon är en raging alcoholic. Och nu beställde hon in en öl till. Nej, jag blir inte klok på det!

Det är som med tandkräm och öl som det är med tandkräm och apelsinjuice.
Det är inte gott det…

Nattvardsvinet.

Helt slut efter två kvällar av sköjeri. Nu blir det lugna gatan här ett tag.
Ölen kostade 25 kronor på Sejdeln igår. Då går det som det går.

Pratade lite med en av gubbarna i baren igår. Han undrade om jag var kristen. Jag sa att jag är ateist. Då berättade han att hans kristna karriär tog slut när han var tolv år. Han hade spelat blåsinstrument i kyrkans musikkår. Efter att ha varit med på en nattvard fick han reda på var de förvarade nattvardsvinet. Han och några kompisar hade cyklat till kyrkan på natten och brutit sig in där nattvardsvinet fanns. De hade blivit jättefulla och kräkts i kyrkan. Det var tydligen hans första fylla. De hade ranglat sig hemmåt senare och glömt cyklarna utanför kyrkan. Ett väldigt misstag eftersom de åkte dit för hysset redan dagen efter. Det hade blivit samtal med föräldrarna, stryk och uteslutning i kören. Den kristna tron var som bortblåst.