Den oemotståndliga, balkongpra och lite annat löst snack.

00a2067b-8c01-47c6-a8e6-93421a181842.jpg
Sin dule däj sin dule däj å jeda jeda mig, har jag nu sjungit en stund när jag diskade.
När jag vaknade i förmiddags fattade jag ingenting. Sen kände jag mig lite tom och sen lite vresig sen fick jag en energikick som varade i fyra minuter och nu måste jag gå och tömma tarmen och där kom dagens f-f-f-första nysattack.
Herregud sicken potpurri av sköjeri och oroligheter!
Dore-mi-fa-so-la-knallpulver-idioto. Med tömd tarm och en uppburrad snok av nysattacken känner jag mig nu helt slut…

Jag bytte profilbild på dejtingsidan för några dagar sen…
Ser ut som en riktigt trevlig pöjk. Klädd i sydväst och pipa och gammel lodenrock och med ett smil som säger:
-Ring mej, så kommer jag kutande med en dunk fotogen och bränner ner din stuga!
Okej, inte riktigt. Men trivlig ser man ut.
Och jävlar vad besöken tog fart på min profil. Nästan uteslutande 55-plussare och äldre kvinns ändå. Med smeknamn som Läppen, Vandraren, Pluppen och Kotletten.
De verkar som galna i mig. Trevligt!
Nu måste jag väl erkänna att jag inte är
Någon åldersfascist eller att jag försöker sköja ner er fullt blommande kvinnor. Jag är ett litet skott i jorden (vad fan pratar jag om?) och inte bara redo för er mogna kvinnor ännu. Så ingen blir kräääuuäänkt. Jag menar är ju en sköjare av rang med en hjärna och en själ inproppad i ett 45 årigt lammköttskal, med viss dödsångest mellan varven och krämpor som ibland skulle passa bättre hos en 90-taggare. Fortfarande intalar jag mig dock att jag snart fyller 30. Så själen är purung som disig morgonkvist. Och nu håller jag på att få hybris av min egen oemotståndlighet.
Min kompis ”Flytt-Erik” kallade mig för 45-varvaren när jag fyllde 45(?). Det tyckte han var roligt för att jag är singel.
Detta kan vara det roligaste du har sagt Erik, sen en Jack & Colagalen Jesus flummade runt på Böda strand klädd i gummistövlar!

Håller fortfarande på med golvplattorna till balkongen. ”Det går snabbt” tänker jag alltid när jag ger mig in i något projekt. Det gör det aldrig. Något som glöms bort varje gång jag ger mig på någon slags briljas-idé.
Vad pysslar han med och vad är det som tar sån jävla tid? undrar kanske ett och annat spån…
Jo, det ska jag ta mig fan berätta så sant som sydvästen har två kanter.
Jag bestämde mig för att sätta lite färg på tillvaron genom att måla plattorna rutiga. Detta vill säga att varje platta har fyra rutor. Två blir svarta och två blir blå. Två plus två är fyra och jeans är numera överdrivet dyra…
Det ryms trettio plattor på balkongen. Den svarta färgen sprayas på. Två lager. När den har torkat är det dags för den blå. Den målas på med pensel. Två lager.
Det tar tid. Ja, jag har hållit på i två veckor nu. Jag börjar närma mig slutet av detta projekt. Hade jag vetat att det skulle vara så här tidskrävande hade jag aldrig gett mig in i denna bedrövliga evighets-göra-lek.
Sen hade jag ju ett inte så litet mått av missflyt heller. Köpte, som vissa av er kanske läst på blögga, nya plattor från Jula. Skickade efter och gick några dagar senare och hämtade ett 17 kg tungt paket i butiken på hörnan.
När jag packade upp eländet så vittrade balkongplattorna sönder i handen på mig. Ack en så sorglig historia så Sartres ”Äcklet” framstod som rena muntergöks-prosan.
Det söndervittrade junket skall fortfarande skickas tillbaka. Tror ni de bjöd på returfrakten…tror jag inte.
Jävla sugluveläppar! Vad ni än gör handla aldrig på Jula. Det blir en ledsen jula-fton. God jul och junk under granen!
I förra veckan gick syrran genom sitt källarförråd. Där råkade hon hitta en så där trettio balkongplattor. Jag fick ta hur många jag ville. Om detta hade upptäckts två veckor tidigare så hade jag aldrig behövt beställa något sköjarskräp, sa siss.
Detta är ju såklart inte min beloved systers fel. Nej, snarare min otur som ploppar upp mellan varven och vrålar: ”Mooooaaaaah! Got you, you bleeding möthaföcka!”
Men snart är balkongen färdig.
Prydligt skall plattorna läggas ut. Sen skall jag montera upp mitt parasoll. Kanske fixa lite blomster.
Sen skall jag sitta under parasollet. I sydväst och lodenrock. Njuta och flabba. Muttra och svära. Anta rollen av mitt riktiga, oemotståndliga, fantastiska jag.

JAAAAAAAAAAAAAAAG!!!!!

Ah men det var väl roulit Johan!

Har käkat lunch med Emma. Sushi. I Slottskogen. Sköjaren har börjat digga sushi. Det är aldrig försent med något egentligen. Detta säger de som vet. Därför tänkte jag satsa på att bli fullfjädrad narkoman vid 48 års ålder. Sen är det ju nyttigt med Sushi också. Omega3 och massa annat jox. Bra för ett snevridet hårfäste och fula tår.

Igår efter jöbbet var jag så slut så jag var tvungen att ha en öl. Jag intalade även mig själv att det var värt att fira att jag är ledig i sex dagar. En öl för varje dag. Alltså sex öl blev det.
Kände mig lite porös och uppfluffad i kanterna i morse när jag vaknade. Lite som om jag hade varit ute på krogen och druckit alldeles för mycket oboy med Rickard Sjöberg.

Nu sitter jag på gamla Persikogården på Stigberget. Nu heter det Majornas Wok. Jag dricker en Mariestad.
Persikogården var en kinakrog med klass. Redan på tidig eftermiddag låg stammisarna utslagna i gräset utanför krogens dörr. Jag och ett ex skulle köpa hämtmat där en gång. Vi vände i dörren när vi såg lagren med damm som låg som en hinna över fönstren.
En annan gång skulle jag dricka en bärs där. 19 spänn för en Andersson verkade okej.
-Jag kan ta en Andersson, sa jag till snubben bakom baren.
-Va, Andersson? Andersson?
-Ja, en Andersson!
-Andersson? Vem är Andersson?
-Ja, men bärsen för 19 kronor!
-Aaaah…okej en bärs. Jag fattar!

Nu verkar de ha shejpat upp lite här. Den här gången känns det faktiskt som en bra idé.

Igår morse vaknade jag av att tre byggjobbares hoden stack upp i mitt fönster. Guten morgen era schweinpärrots!
De fyllde cement till den nya balkongen. Den gapiga byggjobbaren stod naturligtvis i mitten och…gapade.
Just då tänkte jag intensivt på att livet är en gåva…i form av en bajsklump utan bytesrätt…inslagen i fult omslagspapper.

Idag är livet som en diamant i en koblaffa.
Behöver jag säga att jag älskar världen?

En inte så lyckad intervju

Jag sitter på ett fik i Majorna. Vad gör han i Västra Göteborg. I denna övermysiga, hippa stadsdel kan man undra. Befolkad av de mest patriotiska Göteborgare och icke-Göteborgare som vurmar för sin stadsdel. Som anser att man bor i rätt stadsdel och inte kan bo någon annanstans. Myspys, majornas fria barnuppfostran, sunkkrogar, pundare, alkoholister och massa knark.
Jag har faktiskt bott här i ett år… Kanske ska byta min lägenhet i mitt tråkområde och flytta hit och bli heltidsstammis på Västerhus.

Anledning till att jag sitter här är för att jag har varit på intervju. På ett assistentföretag som anställer personliga assistenter. Intervjun hade kunnat gå bra, men den gick bedrövligt.
Efter att ha hälsats välkommen placerades jag ensam i ett rum med papper och penna framför mig. På pappret stod det massa frågor. Den ena jönsigare än den andra. Jag fyllde i efter förmåga. En del frågor lät jag bli att svara på. En fråga som jag inte förstod löd ”hur ser du på att arbeta personligt som personlig assistent?” What thö föck menas? Sen fanns även den mest dumma standardformulär-tråkfrågan med på pappret: ”Vad gör du om tre år?”
Kanske hyr ut kibbutzer i Haparanda eller så går jag på streetan och säljer min pung för en kaffe och ett wienerbröd. Hur fan ska jag veta detta???
Jag är öppen för alla förslag och jag älskar världen!!!

Att gå på intervjuer direkt hos brukare eller hos assistentföretag brukar påminna mer om ett samtal i personlig regi. Alltså ganska avslappnat, utan känslan av att man ska framhäva sig själv och sälja in sig.
Kvinnan som satt mitt emot mig var en riktig ”karriärista”. Av värsta sort… Troligtvis moderat. Kändes som om jag satt på något käckt och flashigt bemanningsföretag. Jag, en finnig och desperat, 22-årig student som förväntades vada kilometervis genom kodynga för vilket sköjarjöbb som helst…

Nu gick hon igenom formuläret med mig.
-Du har skrivit här…
Hon tittade skeptiskt på mig när jag pratade med henne. Under hela intervjun som varade i hela tio minuter. Hon växlade mellan ha ögonkontakt med mig och titta ner på mitt skägg. Jag kände att det här går inget bra. Jag kunde läsa det i hennes föraktfulla blick…
Jag spolade ner min trevliga och min annars mycket omtyckta sida och körde istället på attack. Drog fram yxan och sket genom glorian. Respektera aldrig någon som inte respekterar dig kompis…

-Du har inte skrivit vad du gör om tre år.
-Det är för att jag inte vet vad jag gör om tre år.
-Anledningen att jag frågar det, är om du ser långsiktigt på en anställning.
-Jaaa, jag har ju stannat på mitt jobb i 8,5 år, så…
Stämningen började bli allt sämre…
-Hur motiverar du löneanspråket som du angivit här?
-Jaaa, 10 års erfarenhet som personlig assistent tillexempel. Jag har alltså på dessa år hunnit jobba mig till min lön… Löneanspråket jag har angivit, är lönen som jag har nu, på min nuvarande anställning.

Hon avslutade intervjun med att fråga om jag hade några refererenser. Jag sa att jag hade en. Hon ville ha två. Jag sa att jag bara hade en. Sen sa hon till mig att jag måste ju ha en arbetsgivare på mitt jobb som jag kan fråga. Jag sa att jag inte ville skryta för min arbetsgivare att jag går runt och söker massa andra jobb. Borde väl vara fullt förståeligt. Brukar vara fullt förståeligt. Hon tittade oförstående på mig som jag hade hemmoröjder i hodet. Hon gav mig en lapp med sitt telefonnummer, bad mig att ta en funderare på referensfrågan.
Där var intervjun var slut.

Spy i en galosch. Nu ska jag gå och käka lunch någonstans…

Baddag med bror och brorsdöttrarna.

20140712-181803-65883265.jpg
Farbror Johan och den lille. Redo för bad nr.2. Med tanke på majen kan man ju undra vem som är den riktige sköjaren egentligen…

Var ute och badade i havet med broshan och hans två döttrar igår. En 6-åring och en 10-åring. Roligt att träffa brosh också eftersom vi ses så sällan numera.

Broshan diggade uppe från bergsklipporna och jag plaskade och lekte monster med kidsen. Upplyftande. Både att bada och sköja med kids. Hade inte badat innan i år. Man vaknar liksom till. Upp ur dvalan.
Sköjade med minstingen att vattnet blev varmare om man kissade i det. Detta gäller kanske om man kissar i en pool. Inte i havet. Därför kändes skämtet lindrigare.
Sen gick vi och fiskade krabbor. Det hettade till lite mellan syskonen på ett storasyskon och lillasyskon-vis. Speciellt när lillasystern första fångade krabba landade i storasysterns hink av misstag. Grät utbröt. Johan fick stävja situationen och storasystern var snäll och visade var det fanns mer krabbor.
När den lille och jag skulle bada en andra gång stegade hon ner för klipporna i förväg som en väldigt liten, men luttrad chef. När hon tyckte jag var för långsam, eftersom jag inte hade lust att halka på klipporna och bryta nacke och rygg, stannade hon och vände sig om. När hon hade stått och tittat på mitt kämpande en stund befallde hon högt:
”Kom nu kissfarbrorn så går vi och badar!!”
Kände hur halva stranden vände sig om och tittade på mig. Om inte koncentrationen varit så stor för att tassa ner för klipporna kunde det ha hänt att jag blivit högröd i ansiktet.

Efteråt när vi gick till bilen påpekade den lille till sin pappa:
”Pappa, Johan kissade i vattnet.”
”Nej, det gjorde jag inte. Jag skojade bara lite.
”Vaaa?”, svarade den lille och visade upp en väldigt besviken min.

I bilen fortsatte hon prata om detta. Till slut bröt broshan, fadern in.
”Min bror är en riktig sköjare. Det har han alltid vart. Han sköjar jämt och ständigt. Det har han alltid gjort. Han sköjade med dig Selma.”
En alldeles uppriktig observation…
Jag vet inte om hon nöjde sig med det svaret, men när det blev snack om glass efter att sköjaren skulle bli avsläppt, mynnade samtalsämnet ut som kiss i vatten.

Parasollet.

20140624-133140-48700821.jpg
Åkte upp till Rusta på Backaplan igår och köpte detta parasoll till balkongen. Fantastisk investering. Det var Maja som tipsade mig om att köpa ett parasoll efter att hängt på min balkong och jag hade gått loss om hur svettigt det var på dagarna här. Hon är smart hon, och har gått i skolan. Det förstår ju vem som helst!
Nu är det alltså slutgnällt på solen från min sida. Inget mer hopplöst svettande och svärande på den gassande apparaten i skyn. Här kan jag sitta, under mitt parasoll och bara njuta och koncentrera mig på att klaga på helt andra grejor. Såsom en förljugen regering, sköjare som promenerar förbi i hatt, skrikande måsjävlar, taskiga tarmar och suspekta grannar.
Om någon ringer och frågar var jag är någonstans kan jag svara:
”Jag är där jag alltid är, under mitt parasoll på balkongen!”

Det är bara roulit sa ja te daj!

Kaffe och tankar.

Nu är det sådär fasligt mycket kaffedrickande här igen. Man blir ju alldeles skör och mör i hela hodet. Rostat bröd och kaffe. Mer kaffe. Skinkmacka och kaffe. Mer kaffe. Förbaskade tassimomaskin till att lura in en i detta javafördärv.
Den där tidiga våren som bara försvann. Nu tittar jag ut på en grå himmel och tänker, jag ska nog ta EN köpp till efter denna. Kanske hälla den över hodet.
Jimmie Åkesson i rutan och man blir helt ledsen. Rasister, nazister, näthat, hat mot homosexuella, mot oliktänkande, hat mot rökare, hat mot tiggare. Hata, hata, hata. Känner mest att jag inte har lust att finnas till i detta intoleranta samhället. Det hela är väldigt sorgligt att tänka på.

Själv sitter han här, samhällets mest livsbejakande sköjare, och häller i sig ofattbara mängder kaffe. Tänker högt så det ekar.

JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!!!

Tv och biografier.

Det blir väldigt mycket TV när man är sjuk. Ofrivilligt slumrande och tittande på samma gång. Ibland blir man så uttråkad så man blir yr.
Idag har jag tittat och slumrat till två finska program på raken. Det fiskades i Helsingfors kanal. Och så kramade de ur romen på en fisk som alla var överens om att den var väldigt ful. Romen var spygrön och smakade fantastiskt. Det sjussades runt pensionärer i glesbygden så de fick storhandla mat. Sen var det någon som var tvungen att skjuta sitt får i tinningen för att fåret hade brutit sina bakben. Fåret var havande och ägaren var ledsen och tog sig en sup i köket efteråt. Åtta år hade han känt fåret sa han.
Så här gick det på.
Såg även Per Gahrton i Min sanning. Otroligt fascinerande gubbe måste sägas. Sen blir det ju väldigt mycket nyheter också om man låter Tvn stå på och inte zappar som en idiot. Jag kan vara den sämsta zapparen som funnits (och är därmed även avskriven som idiot). Har å andra sidan inte så mycket att zappa mellan eftersom jag aldrig tittar på reklamkanaler längre.

Borde kanske läsa en bok istället. Tyvärr är det något man verkligen inte orkar med när man är sjuk eftersom man skapar alla intryck själv när man läser jämfört med Tv där man blir matat med intryck tills man måste ta en krasslig promenad fram och tillbaks i sin lägenhet så man inte blir överupplyst.
Började läsa AC/DC:s biografi för kanske två månader sen. Jag har kommit typ 150 sidor. Ville läsa den till största del på grund av Bon Scott eftersom han verkar vara en riktigt rolig sköjare. Maken till trist biografi har knappast skådats. Eller blivit läst. Eller i det här fallet, inte blivit färdigläst. Det är lite som när man läste historia i skolan. Datum och platser. De spelade in den skivan i den studion. Det datumet spelade de på den arenan. Och så är det 45.000 olika namn på 45.000 inblandade personer. ”Då sa han det eller det.” Någonstans på varannan sida får man kanske reda på något roligt som Bon har gjort eller att Angus Young har gula tänder.
Fakta, fakta, fakta!
Europes biografi är nog nästan lika tråkig. Jag är knappast något fan av dessa sillmjölkar. Jag köpte den efter jag hade läst baksidan, där det stod att de var helt sjukt sex, drugs och rocknroll. Till och med mötley hade blivit förvånade stod det att läsa.
Typ 75% av boken handlade om deras finansiella problem och att Tempest kände sig blåst. Det lilla som kunde varit lite rocknroll förnekades hela tiden som att det aldrig hade hänt. Det mest spännande var typ att de hade pissat vid någon väggren eller skrivit en autograf på ett kvinnobröst.

Nej, nu måste jag lägga mig ner och vila lite. Kanske missar något intressant att slumra till annars.

Sköjeri och studio.

Märker att jag har börjat slarva med att skriva frekvent här. Det är ju inge bra ju.
Var ute och slarvade med syrran och kusiner och bandpolare igår. Ingen hejd på hur populär man kan vara. Avslutade kvällen med att skälla ut samma taxichaufför som jag skällt ut tre gånger tidigare.
”Ja, just det, det är ju du som inte gillar mig”, sa han när jag hoppade in i taxin.
Jag svarade att det var alldeles riktigt. Kanske inte vidare trevligt, men det blir alltid 20-30 kronor dyrare när man åker med honom för att han ska ta små konstiga vägar som han försöker övertyga mig om att de är snabbare. En riktig sköjare.
Tidigare på dagen igår var vi vid farsans minnesplats och lade blommor. Ett år sedan han gick bort. Det regnade. Det har det gjort varje gång vi varit där.

Idag har vi lagt sång och trummor i studion på två låtar. Jag fick ligga på en soffa och vila bort en svår huvudvärk innan jag kunde ställa mig framför micken och kraxa med mina otränade stämband. Kommer bli hur bra som helst när det är färdigt.

Nu är det natt snart och det är dags att titta på en film.