Dålig människa – Rädda barnen

Var ute på stan på ett ärende för nån vecka sen.
Solen flörtade ner min ögon så jag knappt inte såg någonting. Det klev fram en tjej till mig med en ajpäd och en tennisboll i handen. Vad är det här för ledsam möhippa, tänkte jag. Själv bar jag på en syltmunk och en prickig keps, eller faktiskt inte.
Hon sa att hon klev fram för att jag hade ett så härligt leende och såg så glad ut.
Jag tackade henne så mycket men insåg genast att det var fusk och illusion från min sida på samma sätt som det var fusk från hennes sida. Att hennes ärende var ett annat än att stå och berömma mitt fantastiska leende.
-Jag log inte, sa jag. Jag grimaserade för att jag fick solen i ögonen.
När jag hade fått berätta det så kom ett ett leende på riktigt.
Hon började berätta om sin tennisboll och att den kostade 7:50. Lika mycket som en banan, en halv kaffe eller en chokladbit. Hon undrade vad jag hade valt.
-Jag har choklad hemma och jag dricker bara hela koppar kaffe, så jag väljer bananen om jag får sitta ner för jag tycker det ser så jävla töntigt ut när folk går och äter banan.
Hon berättade att för en banan om dagen så får ett barn gå i skolan en dag. Var denna bananskola låg lät hon vara osagt.
Jag läste Rädda barnen på hennes namnskylt på bröstet. För 31 bananer i månaden eller 62 bananer, för jag tyckte hon räknade lite högt angående bananpriset, så får ett barn en skolgång. Jag sa som det var att jag inte var en kosingknös för tillfället och hon godtog mitt svar utan att tjata.
Hon frågade till slut om jag hade varit med i rädda barnen tidigare. Det har jag ju och det tyckte hon var bra.
Var på väg att berätta om den där gången som jag inte hade sovit på en vecka och skrev på som månadsgivare med 500 spänn i månaden som var det högsta beloppet man kunde välja. 200 kronor hade den där jeppen föreslagit, vilket jag tyckte var rena tramset.
-Vad är det för snåljåpa-stil! tyckte jag. Ska man skänka ska man göra det ordentligt.
Fick ringa några dagar senare och säga upp min givmildhet.
-Kan du skänka lite mindre i månaden tror du då?
-Nej, jag har inte råd…
Dålig människa javisst. Det bästa av allt var att det var jag som gick fram till honom och inte han till mig, så brukar det ju annars vara. Och så kan det gå när man är sömnbristad i en vecka.
Detta tänkte jag alltså berätta för henne när hon frågade om jag hade varit med i Rädda barnen tidigare.
Lät bli. Gick vidare med mitt fuskleende och hittade en uteservering med sol och skänkte 48 kronor i utbyte mot en öl.
Dålig människa.

En dag när jag får råd skall jag skänka 62 bananer.

Hur många öl blir en banan, eller jag menar hur många bananer blir en öl?

I mataffären och på loftet.

Har varit och handlat (just när jag skrev den meningen känner jag att min existens svämmar över av dramatik). Var förföljd i affärens livsmedelsgångar av en person med nasal och förkyld röst som pratade i telefon hela tiden. Nu vet jag att han ska göra ett långkok i stekpåse. Lät lite märkligt tyckte jag. Lät lika konstigt som att steka pasta eller koka potatis i ugnen. Men det kanske bara är jag.
När jag väl hade skakat av mig typen stod han bakom mig igen. I kön. Och pratade i mobil. Skulle jag aldrig klara. Att stoppa ner rätt varor i korgen samtidigt som jag pratar i mobil. Någonstans skulle det gå fel. Antingen skulle jag säga och svara väldigt konstiga saker i telefonen eller så skulle jag få med mig 23 liter såpa och 2 kg köttbullar hem.
Skall för övrigt laga köttfärssås. Köttfärssås med en skvätt såpa i för att städa rent i kappsäcken.

Annars är det väldigt mycket med sömnen nu. Eller snarare väldigt mycket dålig sömn för tillfället. Ett rent jävelskap att somna. Tar oftast flera timmar innan jag somnar efter att jag har gått och lagt mig. Somnade klockan fem i morse och gick upp halvelva. Ibland sätter jag mig upp i sömnen.
Och det snurrar inga tankar, som annars brukar vara en godtagbar anledning till att man inte somnar. Det bara är så, vissa i perioder. Jag somnar inte.
Imorgon ska jag gå upp tjugo över fem på morgonen. Vore ju en skönt att inte somna klockan fem på morgonen då.

Sömnbrist och drömmar.

Toktrött. Öööhh! Sover väldigt dåligt för tillfället. Vaknar ofta två timmar innan jag måste gå upp för att jobba. Somnar inte om. Inatt sov jag så kass så jag inte visste om jag var vaken eller sov. Kanske drömde att jag var vaken. Har för mig att jag befann mig i ett rum med en kvinna som satt bakom ett skrivbord. Tror hon förhörde mig angående någon dumhet jag hade ställt till med.

Sov en stund på jobbet i morse innan min brukare skulle upp. Drömde att Putte satt i en fåtölj hemma hos min brukare och åt chips. När han gick följde jag efter för att låsa ytterdörren efter honom. När jag kom tillbaka in i vardagsrummet satt min brukare i soffan.
-Hur fan kom du hit, frågade jag.
-Jag gick hit och satte mig, sa han.
Sen vaknade jag.

En annan gång drömde jag att jag och min brukare hade en jättespritfest hemma hos honom. Det var fullt med snygga tjejer och spriten flödade. Allt var dekadent.
Den gången var det väldigt skönt att vakna och inse att det bara var en mardröm.

Grus i maskineriet

Sömn: 2 1/2 timmar.
Kneg: 11 timmar.
Gillar balansen. Kan inte minnas när jag var utvilad på jobbet sist. Kan ha varit nån gång förra året. Har aldrig gnällt över förlorad sömn, men börjar känna att sömnbristen börjar sätta sina spår. Tankeverksamheten blir trög och minnet blir kasst: vad var det nu min mamma hette igen? Skakningarna ökar markant och hungern blir minimal… och just det mamma heter ju Bengt!

Hade lätt kunna tänka mig att åka nånstans. Stor stad i annat land. Promenera gator man aldrig gått. Dricka öl på krog, där man inte förstår ett ord var någon säger. Vakna i rena lakan varje morgon och ta trappor eller hiss ner till hotellfrukosten.