Min spis.

Min spis är lite märklig. Lite egen kan man säga. Det mest speciella med spisen är att det inte går att laga mat på den.
Det går an att till exempel koka pasta. Vill man sen koka en sås till pastan samtidigt blir det mycket mer komplicerat. Alltså om man använder två plattor samtidigt. Vi kan ta findus färdiga köttfärssås som exempel. Det äter jag ju då och då. Jag värmer den i stekpanna. Ty, jag äger ingen micro.
Nåväl, jag snabbvärmer upp såsen på 4:an. Om det blir för varmt och bränner fast sänker jag så klart värmen eftersom jag har varit med på några hemkunskapslektioner i 7:e klass och inte är totalt retarded. Det är spisen däremot. Speciell och lite retarded. Vad händer?
Just precis, det händer ingenting. Jag kan vrida ner värmen till 1:an. Plattan förblir lika varm och såsen fortsätter bränna fast. Däremot händer det något annat. Grannplattan som är på full värme och där pastan står och kokar tröttnar plötsligt på sin uppgift och det arga kokandet övergår till små bubblor, som när man öppnar en läskflaska.
Jag tar bort stekpannan från plattan. Höjer värmen till 4:an på den nu tomma plattan och pastan på den andra plattan börjar koka utav bara helvetet igen. Har någon hört talas om stereokopplade spisplattor?
Nu kanske någon har hunnit tänka: varför värmer han inte bara köttfärssåsen på svagare värme då? ”Bra tänkt!” svarar jag. Det är fortfarande inte för att jag är retarded…
Nej, om man sätter plattan på 3:an till exempel från början, då händer det knappt ett jävla dugg. Det tar tjugofem minuter att bara smälta margarinet. Det är som den stod på 1:ans värme. Det är alltså först på 4:an som det händer något. Det bränner fast.

Stekte varmkörv för någon vecka sen. Körven brände fast ideligen. Det räckte med att jag inte vände körven på tio sekunder, så hade den bränt fast. Ett stämjärn hade varit ett bra köksredskap eftersom jag fick hugga loss körven från stekpannan varje gång. Resultatet blev att allt skinn från körven satt fastbrända i stekpannan och låg där som svarta remsor. Svarta rökpelare uppenbarade sig i köket. Det som var kvar av körven var ingen munter historia att äta, men jag var ju hungrig!!!!

Jag har varit på min fastighetsskötare om det hela. Självklart händer det ingenting. Det har varit en elektriker här och gått igenom hela spisen (som kan man läsa ett inlägg om här: spigubben En lika egen elektriker som min spis…), utan att hitta några fel. Kanske skulle bjuda hit fastighetsskötaren och bjuda honom på körv?

För en människa som mig som inte är någon gourmetlasse bakom spisen är det förödande. Det hela bidrar till att jag ökar konsumtionen av hämtmat och att äta ute ytterligare. Det är alltså ens inte någon mening att ge sig på att experimentera fram någon oätlig sörja. Den blir alltså inte bara oätlig. Sörjan blir oätlig OCH bränd.

Ugnen vågar jag knappt prata om här. Kan bara nämna kort att allt längs kanterna blir helt sönderbränt, medan det som befinner sig i mitten förblir ogräddat. Som pricken över I:et kan jag också nämna att det där S:et på ugnsvredet som fyller en väldigt bra funktion för ugnen uteblev under produktionskedjan av just denna spis…

Ringde i torsdags och påpekade ärendet runt min spis igen. Självklart skulle de skicka en elektriker. ”Snälla gör inte det” svarade jag. ”Ge mig bara en ny spis.” Hon svarade att en Mats skulle ringa upp mig. ”Lita aldrig på någon vid namn Mats” tänker jag tyst för mig själv.
Jag väntar nämligen fortfarande på det där samtalet.
Allt medan körvar och pastasåser förvandlas till kol i stekpannan.