Snökaos och ny Tv.

Det var ju snökaos i Tisdags. Gick ut klockan sex på morgonen för att åka till jobbet. Alla bussar vid min hållplats var inställda. Det blev bara till att traska ner till korsvägen. Traska på gatan och i snödrivor på trottoaren.
Blev stående på korsvägen i två och en halvtimme. Inga spårvagnar och bussar någonstans. Bara en röst i högtalarna som sa att det var kraftiga störningar i kollektivtrafiken. Människor överallt som traskade runt överallt.
Två spårvagnar passerade på de två och en halvtimmarna. Helt enormt överfulla med folk. Ändock försökte fler pressa sig på. När de sen försökte stänga dörrarna följde snödrivor med in i vagnen så att inte dörrarna gick igen. Sicket spektakel. Och hela tiden den där rösten i högtalarna.
Tog en buss som dök upp och som gick till brunnsparken. Mest för att värma mig en liten stund och se om de passerade några spårvagnar i Brunnsparken. Det var lika dött där. Blev stående i en och en halvtimme till. Till slut kom en vagn.
Var på jobbet klockan elva…istället för klockan sju. Hade spenderat fem timmar ute i snökaoset när jag väl kom till jobbet.Förlorade dessutom halva dagens lön på detta lilla äventyr.
Några centimeter snö på spåren räcker för att hela den här stan ska kapitulera.

Har köpt en ny Tv. Har aldrig ägt en platt-Tv innan. Jag har kört den så kallade tjöcksmöckiga varianten i alla år, men nu är det alltså slut på det. Har heller aldrig köpt en splitter ny Tv. Jag har alltid övertagit andras kasserade Tv-apparater.
Från 28 till 40 jävla tum. Tv och filmfrossan är total. Kanske man inte kommer se till mig något mer. Gick förvisso ut dagen efter jag hade köpt min Tv. Långt från min Tv firade jag min nya Tv med fem öl.
Kanske skulle köpa till ett jättestort ljudsystem också. Sen kan jag spela upp ljudet av filmer för ALLA grannar i huset.

Jobbar helg igen. Rena mentala självmordet i ärlighetens namn.

Att äta lunch och att inte äta middag.

Känslan över att hata sitt jobb har aldrig varit mer överhängande än nu…
Är nu tillbaka efter att ha varit sjukskriven en dryg vecka. Spenderat en timme på jobbet och känner hur mitt tålamod redan börjar svaja. Det går inte…

Käkade lunch med morsan igår. Vi tog den nya sträckan med spårvagn längs kajen och bort till Järntorget. Vagnen var sönderknullad med fölk.
Jag ville vara snäll mot en tant som klev på. Ingen reste sig från sin plats så jag gick fram och knackade henne försiktigt på axeln för att erbjuda henne min plats.
-NEEEEEJ, DU RÖR INTE MIG DIN JÄVEL, vrålade hon.
Jag suckade lite lätt. Det är så här det går när man skall vara hygglig. Morsan satt på platsen närmast där tanten hade ställt sig. Morsan satt där småförskräckt och stel i ryggen. Jag tittade mig runt i vagnen och folk log välmenande mot mig som om de sa:
”Bra försök grabben…”

Vi käkade på Hops, gamla Galliano. Pannbiff med gräddsås kokt potatis och lingon och gurken. Hela baletten. Kan tydligen inte äta sån där mat längre. Gräddiga såser. Magen sväller upp som ett svinos. Sen blir allt ganska stånkigt.

Efteråt tog vi en promenad längs andra lång. Visade morsan var jag brukar hänga.
-Dit brukar jag gå. Hit brukar jag gå. Där ligger Tullen och Dansken och Streetlife…och där ligger en porrklubb. Dit brukar jag inte gå.
-Jaha, jaha, jaha, svarade morsan.
-Hallå…tjena…hejsan svejsan.
-Det var väldigt vad du känner folk på den här gatan, sa morsan.

Kvällsmiddagen var inte lika sköj… Hade en burk Findus köttfärssås. Väl när superdishen var serverad hällde jag permesan över för att sköja till det lite. Grön och möglig permesan som luktade som en gammal militärs strumpor efter att inte tagit av sig kängorna på två veckor. Sicket nedköp.
Leverpastejmackor är ju förvisso okej också…

Imorgon ska jag gå upp hyfsat tidigt. Gå ut och leta upp något fik och käka frukost. Kolla jobb och kanske boka en enkel resa till Mongoliet.

Buss och spårvagn

Missade bussen från jobbet. 18 min till nästa. Fick gå tillbaka och värma mig i trappuppgången.
I morse på väg till jobbet dog strömmen i spårvagnen mellan två hållplatser. Vi blev stående. En redan ilsken alkis blev ilsknare. Vi fick promenera längs spårvagnsspåret. Alkisen skrek att han ville ha betalt för biljetten för att han betalt hela resan och att han ville ha betalt för kemtvätten av sina byxor för att det snöade ute.
Undrade lite om hans byxor var gjorda av wellpapp och hans hjärna var fylld med lingonsylt.
Nu är det åtta minuter tills bussen går.

Blir nog ett par bärs imorgon. Det brukar ju bli det när jag har jobbat helg. Frågan är alltid snarare hur många…

Helgen v.48

Har vart lite bakis idag.
Sköjade till det lite med Ed igår. På spårvagnen på väg till järntorget igår så gick en svinpackad fet gubbsylta runt på vagnen och sa att han skulle lappa till någon. Han var väldigt hotfull. Sen ställde han sig framför mig och försökte tända en cigg. Först blev jag lite skraj, sen förbannad. Han flinade åt mig och gjorde någon slags märklig saluthälsning när jag klev av. Dårar överallt.
Sen dracks det en del öl.
Såg även Henrik Berggren på Kino. I rock, pash och hatt. Snygg förklädnad. Om det nu var en förklädnad.

Efter allt.

Det känns som en evighet sen jag klev in på ljungans i fredags och käkade den där räkmackan innan jobbet. Jobbhelgen är över…
Fredag:
Efter den där räkmackan köpte jag med mig en kaffe i väntan på vagnen. Kaffe och en cigg innan domedagshelgen började. Klockrent, oslagbart. Jag ställde ner kaffet på bänken och tog av locket för att låta kaffet svalna. Naturligtvis tog göteborgs-piss-runkar-vinden locket. Jag sträckte mig efter locket. Yes, jag fick tag i locket… och shmackibönk, spillde ut kaffet. Så jävla självklart. Christ! Försökte hålla mig lugn trots att jag höll på att bryta ihop. Knycklade ihop muggen i vrede och dunkade ner den i papperskorgen som om det var en basketkorg…
Lördag:
På väg till jobbet igen. En kvarts väntan på spårvagn efter buss… Jag klev in på Pressbyrån på korsvägen för att göra ett nytt kaffeförsök. Jag ställde mig i kön. Bara en kvinna framför mig i kön. Perfekt. När jag stod där och köade och väntade började en kille som dök upp en ny kö bredvid mig. Han trängde sig inte. Han oljade sig in med ena axeln. Millimeter efter millimeter. Irriterande, men för morgontrött och för rädd om mitt humör intalade jag mig att jag sket i vilket. Vilket inte var hundra procentigt sant. När kvinnan gick stod han plötsligt mycket riktigt framför mig. Jag skakade på huvudet för mig själv och tänkte: din billiga jävel, nu tar jag ett grepp bakifrån och rycker ballarna av dig. Kvinnan i kassan uppmärksammade mitt hemliga missnöje och frågade om jag var före. ”Jo” svarade jag. ”Men vissa jävlar kan uppenbarligen inte stava till kö!” Onödigt otrevligt sagt av mig kanske. Jag ångrade mig direkt, men mest bara för att låta det hela passera, spara mitt hyfsade humör. Sen kunde jag störa mig i lugn och ro efter svenskt maner. Killen plockade upp sina varor från disken i fantastisk speed. Påkommen i skyldig speed. Han lät mig veta att han absolut inte visste att jag var före (med andra ord att han var väl medveten att han hade trängt sig) och att det absolut inte spelade någon roll om kassörskan tog mig före, för att han hade minsann inte bråttom ( varför i helvete hade han då oljat in sig/trängt sig från första början för?), men det var det tydligen viktigt för vissa andra. Perfekt urskuldring för att lägga skulden på mig bara för att jag hade reagerat. Under tiden när hon slog in mina varor säger hon: ”Ja, jag vet inte. Jag såg ingenting.” Här någonstans kändes det som allt började om från ruta ett igen. Sprätthelvetet fick luft under vingarna och lade åter igen fram sina varor på disken med högt huvud. Ett bättre alternativ, egentligen, hade varit att bett honom följa med ut, så jag kunde sparkat upp kulorna i halsen på honom. Enligt klassiska maner. Det går ju tyvärr inte eftersom jag inte är funtad på detta vis. Dessa personligheter finns överallt. Alltså, inte min. Den har jag aldrig stött på någonstans he, he. Nej, snarare dessa vinna-fördel-as-buffa sig fram-personligheter för att komma undan på smidigaste sätt. Utan dem hade vi aldrig sett långfingret sträckas ut bakom ratten i trafiken.
Och som sagt, det är dom som sträcker ut fingret. I total ovetskap medan de har resten av fingrarna riktade mot sig själv. Anyhow….

Söndag/nu:
jo va fan, jag sitter här nu. På sejdeln. Tar några kalla efter en jobbhelg med en brukare som hostat och brötat och sagt nej på alla ställen där han borde sagt ja. (Han kan vara den största nej-sägaren jag känner). Som tittat på Svindlande affärer och skrattat åt Rickard Sjöbergs klämkäcka skämt.
För någon timme sen satt en tjugoårig brud vid bordet bakom mig. Jag höll på krossa huvudet mot bordsskivan. Hon satt där och sjöng med i alla låtar högt och gällt. I ”I would do anything for love” med den gamla härskna köttfärslimpan. Det var hennes favoritlåt. Hon berättade för sina vänner att hon minsann kunde sjunga. Hennes dröm var: Idoooooool! Resten av publiken här inne med hyfsat musiköra härinne kunde bevisa motsatsen. Precis innan hon gick dissikerade hon ”nothing compares 2 u. Kunde känna hur någon skar bort pungen på mig med slöa knivar. Lägg mig på kubben direkt!
I övrigt spelar de fruktansvärt knullig musik här ikväll. Man blir inte alls sugen på att knulla. Och hade man utövat denna underbara syssla med den här musiken i bakgrunden hade man varit tvungen att avbryta den underbara akten med meningen: ursäkta darlingo, vänta lite, jag ska bara gå och skjuta ett stort jävla hål i stereoanläggning.
Puss, strax tillbaka!

Psykbryt ala ris ala malta.

Psyyyyyyykbryyyyyt ala ris ala malta.
Dräggel, harkel, snor
i knegets salar

Knulleri knullera hejbaberibba,
tjoflöjt i sänghalmen.
Med en kvinna.
Med tre bröst
och sju blygdläppar.

Trumpeter, saxofoner, bastubor,
fylletrattsymfonier i magsäcken.

3-volts-hjärtslag, trummslag.
Ändlösa, stirrande blickar i taket
de där
sömnlösa nätterna.

Ryggsäckar, flås i nacken, trängsel,
buffleri bufflera på bussar.
och spårvagnar.
Ilskna dårar på stan.

Och så jag då…
Sömnlös, smått neurotisk,
upplöst i kanterna.
Fluktande, luktande, suktande
efter en ort långt från
vanvett och dårskap och
psykbryt ala ris ala malta.

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
”Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!”
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Spårvagnstur från chapmans torg till Angered Centrum.

Kl. 08.26 Jag kliver på vagnen. Det gör två norska kvinns också. De frågar hur man stämplar för två personer på ett kort. Jag säger att jag inte vet. Efter några försök säger dom att det blir nog bra. Jag håller med.

Kl. 08.32 Masthuggstorget. Det står ca 25 biljettkontrollanter och väntar på hållplatsen. De väller på vagnen. Jag säger till den bastanta kontrollantkvinnan som kollar mitt spårvagnskort om de förvirrade norskorna. Hon säger att det ordnar sig nog. Och det gör det väl med allt. Förr eller senare.
Två snubbar åker fast och blir 1200 spänn fattigare. Men vad äro 1200 spänn? 30 bärs på krogen, 40kg bananer eller en årsprenumation på tyska knästrumpor.

Kl. 08.40 På grönsakstorget har studenter champagnefrukost. Bra dragna redan. De sjunger sånger om framtiden. Sin framtid. Vissa kommer få jobb. Andra blir arbetslösa. Någon kommer flytta till Floda. En annan blir knarkare eller alkoholist. Nån blir revisor och nån skattefifflare. Förr eller mycket senare.

Kl.08.48 Centralstationen/Drottningtorget. Förarbyte. Förarna står och småsnackar lite med varann. ”Spårvagnen går fint, jag hade prickig korv på mackan” osv. En resenär står där vid förarhytten och trampar. Hon vill ha hjälp för att hon har stämplat fel. När hon väl får hjälp tar det ytterligare fem minuter till. I Göteborg finns tid i överflöd. Ibland är det charmigt. Ibland kan man bli galen. Brådska och stress är till för stockholmare.

Kl.09.10 Jag är framme i Angered centrum. Hinner precis med bussen, trots att jag tog en tidigare spårvagn. Solen skiner, på en bänk sitter en tant och svär och det luktar något skumt. Lukten av en själ som längtar efter att få åka hem igen. Att de här tio arbetstimmarna ska rusa iväg som galna åsnor som skenar över kullarna.

I morgon fyller jag 39 år. Gratulationer i form av bananskal, bomber, ruttna tomater och böcker med utrivna sidor skickas till min hemadress.
Grattis till mig och kristus himmelsk köttfärs.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Sömnen den djäveln.

Jag är inne i en trötthetsperiod igen. Brukar hända några gånger om året. Ingen gaist. Inget jävla anamma. Jag satt och nickade till på spårvagnen idag. Händer nästan aldrig. Somnar på momangen när jag lägger skallen på kudden. Händer nästan aldrig. Insomningen är i vanliga fall en process, en ritual, men det är ju skönt att sova. Härligt att sova bort bort massa timmar av sitt liv. Sova som ett barn och vara nöjd över det. Tyvärr låter jag inte som ett barn när jag sover. För en dryg vecka sen har jag börjat snarka. Högt så det dånar. Flera gånger per natt är det någon som skakar min axel och ber mig vända på mig för att det brakar i sovrummet. Det är min tjej som inte får sova när stridstanken mejar sig in i sovrummet. Livet är orättvist, men det visste ni väl redan

Nu måste jag sova. Det kan vara min nya hobby.

Happy Halloween dagen efter

Det var ett räligt samhälle som visade upp sig i morgonljuset när jag tog spårvagnen till jobbet idag. Som att zombiesen hade klivit upp ur sina gravar. Fint ordninggjorda människor igår. Idag, vrak med rufsigt hår, utkletat smink, sovandes på spårvagnsätena. Bakfulla eller fortfarande fulla. Vingligt promenerande på hållplatserna. Zombies, på väg tillbaka till graven för skönhetssömnen.

På Angered centrum låg kebab och pizzaspyorna täta på perrongen. Det var tydligen lyckat igår. Kråkorna högg in på banketten. Lyxmiddag badandes i magsyra. Det är annat än torra brödsmulor.

Bus eller godis?
Bus för er som drack tills ni kräktes.
Godis för kråkorna.