Den där värmen

Jobbar i svinvärmen. En fullständigt olidlig uppgift. Det räcker med att man lyfter armen för att klia ögonbrynen så blir man andfådd och börjar svettas. Minsta ansträngning…
Läste precis på GP.se att några hade utfört ett rånförsök iförda i skidmasker. Hur fan orkar man råna i nästan 30 graders värme? Och dessutom i skidmasker.

Listan för vad jag orkar göra när det är så här varmt kan göras ganska kort:
Sitta i skuggan och
Dricka en bärs.
Eller cider.
Eller en kaffe.
Eller äta en glass.
Bada. Men då måste man ta sig iväg för att göra det. Svettas med massa andra svettiga typer på spårvagnen för att ta sig ut till en badplats. Det är inte säkert att man orkar.
Slåss om plats på en strand med grosshandlare och hästuppfödare och sierskor och bibelförsäljare och bilmekaniker. Bada med tång och blåmaneter och få bollar i huvudet.
Och med vem? Skulle känna mig lika ensam och uttittad när jag satt där på stranden och låtsasläste en bok. Som världens mest ensamma människa. Så som vissa känner när de dricker ett glas vin allena på en uteservering.

Missförstå mig inte. Jag klagar inte. Eller det kanske jag gör.
Diggar att sommaren är här. Trivs dock bäst när det är mellan 20 till 25 grader.

Som det är i denna värme: Spela tärning, spela allan eller hjälte. För varmt. Promenera, tänka, sköja aprillo. Forget about it. Älska världen, ta beslut, diska. No way gosse!

Knullat, hade jag aldrig orkat i denna värme.
Då är det fan i mig varmt. Tur man inte har någon tjej.

Fyller 44 imorgon. Det är alltså sista dagen idag i hela mitt liv som jag är 43 år.
Många ljus i tårtan alltså…

Snökaos och ny Tv.

Det var ju snökaos i Tisdags. Gick ut klockan sex på morgonen för att åka till jobbet. Alla bussar vid min hållplats var inställda. Det blev bara till att traska ner till korsvägen. Traska på gatan och i snödrivor på trottoaren.
Blev stående på korsvägen i två och en halvtimme. Inga spårvagnar och bussar någonstans. Bara en röst i högtalarna som sa att det var kraftiga störningar i kollektivtrafiken. Människor överallt som traskade runt överallt.
Två spårvagnar passerade på de två och en halvtimmarna. Helt enormt överfulla med folk. Ändock försökte fler pressa sig på. När de sen försökte stänga dörrarna följde snödrivor med in i vagnen så att inte dörrarna gick igen. Sicket spektakel. Och hela tiden den där rösten i högtalarna.
Tog en buss som dök upp och som gick till brunnsparken. Mest för att värma mig en liten stund och se om de passerade några spårvagnar i Brunnsparken. Det var lika dött där. Blev stående i en och en halvtimme till. Till slut kom en vagn.
Var på jobbet klockan elva…istället för klockan sju. Hade spenderat fem timmar ute i snökaoset när jag väl kom till jobbet.Förlorade dessutom halva dagens lön på detta lilla äventyr.
Några centimeter snö på spåren räcker för att hela den här stan ska kapitulera.

Har köpt en ny Tv. Har aldrig ägt en platt-Tv innan. Jag har kört den så kallade tjöcksmöckiga varianten i alla år, men nu är det alltså slut på det. Har heller aldrig köpt en splitter ny Tv. Jag har alltid övertagit andras kasserade Tv-apparater.
Från 28 till 40 jävla tum. Tv och filmfrossan är total. Kanske man inte kommer se till mig något mer. Gick förvisso ut dagen efter jag hade köpt min Tv. Långt från min Tv firade jag min nya Tv med fem öl.
Kanske skulle köpa till ett jättestort ljudsystem också. Sen kan jag spela upp ljudet av filmer för ALLA grannar i huset.

Jobbar helg igen. Rena mentala självmordet i ärlighetens namn.

Löv och löve.

Försökte mig på att skriva en vacker story om alla löv som fallit ner på gatan , efter att jag hade tagit några bärs igår. Det gick väl sådär.

”Det är löv överallt. Och över allt. På gatan. Vissa delar av gatorna ser helt blöta ut. Som om det precis har regnat. Det är dagg. Klistrig dagg som gör ett konstigt klibbljud under sulorna.
Man fortsätter att gå. Marken är plötsligt torr. Som om det inte har regnat. Att det regnar lokalt har man ju hört, men inte att det regnar enbart på en kvadratmeter.
Sen, mitt i det torra, ligger en svettig lövansamling. Man kliver på den. Plötsligt har man halkat eller brutit bäckenet när man parerar med det icke halkande benet.
Det är även denna årstid som västtrafik går ut och varnar i varje tidning och berättar att det kan komma sig att spårvagnarna har en sjukligt lång bromssträcka eller ingen alls och sen mejar spårvagnen ner ett gäng cyklister.

Allt hade varit mycket mer fantastiskt om det hade bara hade varit löve (love alltså) på gatorna istället. Inga halkincidenter. Väldigt få knäckta bäcken, inga benbrott itu-delade boråsare.

Bara en jävla tjosan lövestämning och ett jävla hånglande och knådande i lövhögarna på gatorna.

Peace, löv & löve.”

Ibland kan jag i efterhand skratta högt åt vad jag har skrivit. Vad annat ska man göra. Bli nervös och sinnesundersökas?
Nej, den stora, törstande poeten har slagit in ännu en spik i vedboden!