Hos frisören, again.

(null)Superhunk from Jönköping.

Har varit och klippt mig. Det var tio månader sen sist räknade jag ut. Exakt samma frisyr som när jag klippte mig förra gången. Tryggt det där på något vis, att veta hur man kommer se ut när han rafsat runt med saxen. Han är inte så mycket för att experimentera den där frisören, vilket känns bra. Kaniner får andra vara.
Däremot är han snabb som satan. Han klipper en och står inte och pratar massa smörja. Öronhåren ryker utan varning och ögonbrynens toklånga strån försvinner i ett svep. Däremot glömde han köra upp trimmern i näsan, som han annars brukar göra när man minst anar.

På det hela taget en reko dude, den där frisören Sören.

Nu kan jag ta av mig mössan utan att se ut som jag har permission från hispan.
Jag kan söka jobb som taskspelare på något taskigt multinationellt taskföretag.

Målet var att jag skulle se ut som han på bilden ovan.
Likheten är slående som ni kan se. Själva nattskjortan hoppar jag nog över. Känner nog att jag inte orkar gå runt och se ut som ett sexobjekt dagarna i ända.

Tar en öl på Solrosen nu. Det är bra för håret. Hade tänkt att gå ut och rasta kameran egentligen, men vinden viner något helt överjävligt kallt. Nästan så att öronsnibbarna blir helt knottriga.

Ah, nu tar jag en klunk. Och tar av mig mössan.

(null)Superhunk from hell.

En bra lunch och en dålig promenad och övriga ord om det helt fantastiska.

Har käkat lunch med morsan idag. På Joe Farelli’s. På Avenyn.
Någon slags färsbiff med gratinerade rotfrukter. Smakade riktigt bra faktiskt. Kommer dock alltid tycka det här med att byta ut potatis, pasta eller ris till något grönt är konstigt. Man kan väl få både och för bövlars?! Morsan fick en hög med kyckling på en grönsalladbädd. Efter den här trenden med att välja bort basingredienser så kommer fölk kasta kokt potatis i munnen på varandra på samma sätt som man gör med vindruvor och jordnötter. Ris kastar man ju på brudpar fortfarande. Kanske ska börja kasta överkokt pasta på brudparet istället eftersom det gamla inte verkar duga längre…
Morsan var hur som helst nöjd. Det är roligt att äta lunch med morsan när hon tycker det är gott. Hon säger det nämligen väldigt många gånger. ”Gud vad gott det var!” säger hon när vi sitter och äter. Sen säger hon det tio gånger till när vi dricker kaffe och sen säger hon det fem gånger till på promenaden efter den goda maten innan man skiljs åt.
De gånger maten är kass och trist får man höra det lika många gånger. Då är det lite mer tröttsamt.

Och nu dricker jag en dansk öl på Dansken. Poff! Helt sänkt blev jag. Som genom ett trollslag. Tröttheten slog en kil mellan hjärnhalvorna.
Och det är någon här inne som skrattar för högt. Revbenen får sprickor av det där skrattet.
På varje krog, café, inrättning, park, biograf, instans, affär, uteservering, spårvagn så finns det alltid någon som skrattar för högt. Ett sådant där skratt som suger livsglädjen ur en. Som får tändernas emalj att spricka. Tänk på det och bli glad.
Ska jag berätta en rolig historia? …tror jag inte!

Var ute och tog en promenad i eftermiddags. Efter lunchen med morsan. Promenerade som en tok med Johnossi i lurarna. Upp för Sprängknullegatan och ner för Linnégatan. Brukar gilla den där promenadrundan och den där musiken, men det kändes tomt och poänglöst.
Dessutom brummade och vibrerade det i magen efter den där färsbiffen. Efter halva rundan fick jag ont i vänstra benet. Ända upp till ändan. Den gamla värkande vänsteraxeln började värka. Jag började svettas och blev skitnödig.
Lika bra att kapa av hela vänstersidan av kroppen och hoppa runt på höger ben tänkte jag och satte mig på en iskall mur och tog en cigg.

I övrigt finns ingenting att klaga på. Skulle väl vara den här jävla svinkylan då…

Årets besök hos frisören.

Har varit och klippt mig idag.
Han är kung min frisör. Han sprayar ner en med blomflaskan så man är dränkt som en hund. Och så jävla rapp med saxen asså. Klipp, klipp, klipp säger det. Rena racerbanan runt hela huvet. Sen fram med trimmen för att putsa till. Öuhöuhöuhöuh låter det. Och sen in med nästrimmern och braka loss i öronen. Och så ögonbrynen: nuöööö nuöööö. Klart! Det riktigt glöder i saxen och så är man färdig. 15 minuter max. Pang och bums. Så bara!
Här bjuds man inte på kaka och kaffe och sånt trams. Radion är alltid på. P2. Inget onödigt prat. Det är rullande band.
”Varsågod och sitt. Varsågod nästa!”

(null)Före…och efter.