Hos sjukgymnasten och hos läkaren.

skrivet tidigare idag.
Sitter på jungans och äter frukost på uteserveringen. Troligtvis för sista gången i år.
Jag är efterlyst av KGB och CIA och stasi, ABF och EKG. Jag har en clownkeps på mig och i fickan ligger en vattenpistol. Okej, nu svamlar jag.
Nej, nu blev jag plötsligt uttråkad…
Skall jobba helg…

Var hos en sjukgymnast igår. Kroppen har börjat knaka och braka, gnissla och knäppa. Jag har värk i höger ben som kommer och går. Ibland när jag böjer mig ner och rätar ut ryggen igen går den inte tillbaka rätt, och det känns som att det sitter tio knivar i ryggtavlan. Efter några minuter släpper det. Axlarna värker ibland när jag har jobbat. Ett gissel…
Hos sjukgymnasten fick jag nöjet att strippa ner mig till kalsongerna. Sen fick jag stå framför en spegel och bända och böja och vrida medan han klämde och tryckte. En mycket gemytlig stund.
Han gav mig övningar som jag skall göra fyra gånger om dagen. På pappret med övningarna är det en tecknad man som visar mig hur jag ska göra. Han har kortbyxor på sig och på hälften av bilderna ser det ut som han har ståfräs.
Innan jag gick frågade sjukgymnasten om jag hade några andra åkommor. Han kanske inte tyckte det räckte.
Jag sa som det var, att jag har en smärta i bröstet, i hjärtregionen som kommer och går någon gång om dagen. Han tyckte jag skulle ta kontakt med en läkare och återkomma när symptomen var utredd. Jag gick upp en våning till vårdcentralen. I receptionen sa jag att jag ville boka tid hos en läkare för kontroll av hjärtat.
Så fort man säger ordet hjärta i sjukhusmiljö får man hjälp blixtsnabbt. Jag fick komma in till en sjuksköterska direkt. Hon tog puls och blodtryck. Efter det skickades jag till EKG. EKG:n visade helt korrekta hjärtslag. Sist fick jag komma in till läkaren. Han klämde runt hjärttrakten på mig medan han pratade med sjuksköterskan. Jag berättade om mina symptom för doktorn och även om en incident i somras när jag hade cyklat. Jag hade pressat mig lite extra när jag trampade på i uppförsbacke. När jag sen klev av cykeln tryckte det i hela bröstet och jag fick svårt att andas. Såg stjärnor och svettades. Jag höll på att svimma… Jag fick stå lutad över cykelstyret innan jag vågade röra mig igen.
-Vi får nog skicka honom till Greken, sa läkaren då.
Vem fan är Greken, tänkte jag.
Nu ska jag hur som helst få en remiss för arbets-EKG. Man cyklar alltså med massa elektroder på sig. Troligtvis i bara kalsongerna.
Man får ju bjuda lite på sig själv.
Känns bra att få det hela uträtt iallafall!