Fritt flödande tankar på en svårgissad kineseria.

(null)
Fy fack asså. Nu börjar det bli tröttsamt med detta gråa och mörka och dassiga väder. Allt utspelar sig som en grovkornig, svartvit film. Mörker sen Oktober. Regn och slask som spys ut vågrätt från en dyngsur himmel.
Trött på att dra på sig tunga och skrymmande jackor och gå runt med mössa som en jävla kofösare när man bara vill gå runt i kalsonger och bjuda tjejor på sängfösare.
Mitt liv är så fantastiskt lättsamt, som ett fluffigt sommarmoln, så jag har minsann råd att klaga på väder.
Trött på mycket annat också i tider där mycket är ur funktion. Men jag älskar jordgubbssylt, stjärngossestrutar, bautasten, men framför allt älskar jag världen. Det skall ni veta!

När jag åkte bussen till kneget igår morse såg jag en snubbe komma joggande vid Kungsportsplatsen. Framför sig sköt han en barnvagn. I barnvagnen satt det en liten människa. Han sprang som en tok och girade in på en gågata. Kanske han hade stulit barnvagnen och glömt plocka ur ungen.
Lärde mig för ett tag sen att det finns specialdesignade barnvagnar för detta ändamål. ”Springbarnvagn”. Vet inte riktigt vad jag ska säga…kanske att multitaska verkar vara en dygd och att göra avkall på vissa saker kan vara en synd.
Ser hur som helst vansinnigt ut. No öffäns asså. Och om man nu ska ägna sig åt detta pajaseri så kanske det är bättre att springa runt med barnvagn i Slottsskogen än i stadsmiljö med bilar, cyklar, bussar spårvagnar och girande dårar.

Nej, han är lite gnällig idag. Den däringa sköjaren.
Det kliar på överkroppen och käften är torr som en sandlåda. Tröttheten saknar gränser. Skulle kunna tänka mig att sova middag hela tiden. Kläderna sitter trångt och körvar sig. Uppåt mot armhålorna. You fat fuck!

Jag var inne i en skivaffär för en stund sen. Det var 182 grader därinne. Kändes det som. Fick en svettattack. Sen var det så att säga för sent att ta av sig mössan eftersom det redan rann floder på hodet. Hade sett ut som en levande fontän. En svettfontän skulle man kunna säga.
Butiken är en lång smal gång. Plötsligt var jag instängd där av en gubbe med en enorm dalmatiner som blockade utgången. Kan lätt ha varit den största dalmatiner jag sett. Gubben hade ingen som helst koll på jyckchabraket som efter en stund lade sig mitt i gången. Såg genast framför mig hur byrackan skulle nafsa ballarna av mig och svinga runt mig som en liten tygtomte medan ägaren till detta odjur stod helt oberörd och bläddrade i Roger Pontare-backen.

Nu har jag satt mig på en kineseria. Jag var tvungen att smörja upp munhålan lite med en bärs. Lite lotion för gommen. Lite balsam för själen. Lite gulligull för hodet.
I vanlig ordning skickade jag en bild till min kompis Erik som också besöker kineserior med perfekt intervall. Trodde jag gav honom en svår gåta inom vilken kineseria jag satt på. Han gissade rätt direkt. Imponerande, då varken han eller jag brukar besöka detta place.
Sun Wall, var det rätta svaret om någon bryr sig… Utsikten från andra våningen är lika magnifik som deprimerande. De har buffé här. Det är väldigt mycket par som äter här. Buffépar som kanske tycker det roligare med friterad räka än att ha sex.
Jag är inte så mycket för buffé längre. Inte efter de där besöken på den där råsunkiga kineserian i Majorna. Där gäster stod och harklade sig och hostade och snöt sig i händerna över buffén. Och den där snubben som tog allt man kunde ta. På samma tallrik och sen rörde om alltihop till en odefinierbar sörja…och satt och dödsflåsade medan han tryckte in berget genom läpparna…och sen backade om och gjorde exakt samma sak en gång till.

Nej, nu måste jag dra hem snart. Jag har ju viktiga saker att göra. Skrapa disktrasa och smula pulver och baka strudel och svälla knödel och piska strumpor. Det är ju ingen hejd på vad för sorts dumheter en man som reder sig själv måste utföra för att skapa ordning i vardagen.
Blir det en liten stund över kan jag alltid i avslappningssyfte borsta Rickard Sjöbergs tänder…

En ganska trevlig dag.

Hade en rätt trevlig dag igår…
Ute med Siss och Kirre och kollade lite second hand. På Kommersen. Tyvärr var hälften av borden tomma och det var ganska folktomt. Hälften av borden som inte var tomma var fyllda med lump. En kvinna sålde massa hudprodukter. Krämer och smörja att ha i ansiktet. Mitt i den gedigna samlingen stod en avvikande låda med massa förpackningar med hönsbuljong. Hönsbuljong kanske också är bra för huden. Själv använder jag tvål. Det har jag hört att det också är bra. Om man vill bli ren.
En annan snubbe stod och sålde kostymer. Det kanske var hans egna personliga garderob. Och skjortor. Och slipsar…och stora feta blanka macheter. Helt logisk kombo.
-Sicka mördarredskap, sa jag.
-Det är det de har använts för, svarade han. Att hugga lemmar och huven av folk.
Och nu såldes de här. På Kommersen. I Göteborg…

Efteråt gick vi och käkade på Tullen. Tog en stadig fläskkarré med senapssås och stekt lökpotatis. Herregud vad den låg kvar i magsäcken länge…och svällde, och svällde. När vi kom ut blåste det kallt och det var svårt att knäppa jackan…över maggen.

Träffade på Emma på Järntorget. Ren slump. Vad bra då kan vi dricka öl, tänkte jag. Syrran och Kirre skulle nämligen hem. Det kunde vi inte. Hon skulle manifestera för internationella kvinnodagen. Något som jag helt hade missat. Vi mötte upp med hennes grabb på Götaplatsen, sen promenerade jag med dem i tåget, allt bara för att jag tycker om ALLA kvinnor så mycket! Tåget där vi gick var väldigt lamt och tyst. Om man inte visste att det var kvinnodagen hade man kunnat tro att vi gick i samlad trupp för att gå in och shoppa loss på Nordstan.
När vi kom fram till Gustav Adolfs torg hade min mage svällt upp till bristningsgräns. Piss och skitnödig var jag också. Det var svåååårt.
Emma och hennes grabb skulle gå och äta. Andrum skulle det gå till som är vegetariskt.
-Då kan väl du följa med och dricka en kaffe, sa Emma till mig.
-Nej, jag vill ha öl! svarade jag som en trotsig fyraåring som vill ha glass.
-Men då vet jag var vi ska gå, sa Emma och vände sig till sin kille. Vi går till det där sunkiga, tragiska stället där de har asiatisk buffé för 99:-
-Vadå för ställe, bröt jag mig in. Dit vill jag gå!
-Ska vi gå dit, frågade hon sin grabb. Johan kommer älska det!
-Men var ligger det? Har jag varit där innan? undrade jag.
-Det ligger här borta, sa Emma och vände sig mot mig. Du kommer älska det. Sist vi var där satt det en gubbe ensam vid ett bord och hällde i sig öl och grät!
Vi gick dit. Det var en lika fantastisk kineseria som väntat. Sun wall. Det har faktiskt funnits sen jag flyttade hit. Konstigt nog har jag aldrig varit därinne. Stället höll helt klart måttet. Dessutom satt man på andra våningen. Vilket alltid är trevligt. Utsikten var helt magnifik. Man satt och glodde rakt in i ett parkeringshus. 46 kronor för en halvliter flasköl. Buffén verkade helslabbig. Med stora ögon satt jag och tittade på Emmas välfyllda tallrik.
Jag gick även och gjorde vad jag skulle på toaletten. Det gick vägen. Tyvärr var det upptaget på herrtoaletten, så jag var tvungen att ära damtoaletten med ett besök. På internationella kvinnodagen och allt. Som tur var stod det inte en hel kommitté med irriterande kvinnor utanför dörren när jag klev ut, pånyttfödd.
Trevlit plejs. Några gråtande gubbar syntes dock inte till…

Efteråt skildes vi åt på Kungsportsplatsen. De skulle hem och titta på serier. Sådant som par gör. Sådant som jag gör i formen singular. I det nöjda tillståndet att all plats i soffan är vigd till mig.
Jag tillbaka till Tullen och drack några bärs.
Det satt en donna med sällskap bakom min rygg. Jag pratade med henne i kön till toaletten. Hon verkade trevlig och var snygg. Jag smet efter henne när jag såg att hon gick ut och rökte. Hon hade en knallröd stilig filtjacka på sig. Jag gav henne en komplimang för hennes stiliga röda filtjacka. Hon verkade trevlig och glad. En i hennes sällskap lyfte och gick hem. Hon var nu kvar med en kille. Deras samtal lät normalt i början, sen höjdes tonen. Från henne alltså. Det visade sig att de var ett par. Jag gick ut och rökte. När jag kom tillbaka var stämningen ännu hetskare och hon satt och grät samtidigt som hon spydde ut meningar som alla började med orden:
-Du är så jävla…
Jag tänkte att om hon hade varit ihop med mig så hade hon varit glad hela tiden, vilket såklart var en sanning med viss modifikation.
Jag drack upp min öl, pröjsade notjäveln och åkte hem till min tysta lya med den bekanta, men oövervinneliga känslan att jag älskar världen.