Aaaaaah, det är svåååååårt!

Fan det blir inget skrivet här längre. Man blir ju ledsen. Och ni måste bli ledsna som älskar detta sunkhak med hela era skrumpna hjärtan.
Har helt enkelt haft hövvet under armen och händerna i bakfickan och försökt skriva ett inlägg med min flyende haka. Inte lätt. Men vem fan har sagt att saker ska vara lätt när allt serveras på dåligt diskade engångstallrikar istället för skinande guldfat. Är jag poet eller var det jag som sket?
Äger jag en stugby i Norge för gamla ledsna alkoholister? Och vad ska man med tandpetare till om man har slarvat bort sina löständer?
Jag har en spak mellan skulderbladen. Drar man den neråt så dansar hodet samba i det feta bäckmörkret.
…och så vardagsångesten på det.

Jag fyllde 46 år i Fredags. Om det är ditt lyckotal kan du höra av dig så kan vi gifta oss i en container fylld med krossade tomater och skilja oss en vecka senare på Köpingsviks camping.
Ett år till i raden av alla år.
…och så vardagsmisären på det.

Nästa gång skall jag berätta om en händelse på Kapellplatsens systembolag, som just hände på min födelsedag. Inget sånt där jävla trams om att bli lycklig över att få visa sitt leg eller så.

Hej, hej, hej!
Barbagrej!

Bishops Arms, en kineseria och det där sunkhaket.

Tar en bärs på Bishops arms på Avenyn. Det har jag inte gjort ensam innan. Sitter vid ett bord för sex. Det har jag inte haft på länge.
Var på väg till köttbullekällaren innan, men kände att va fan jag sätter mig ju alltid på samma ställen.
Gick till en kineseria istället som jag aldrig har druckit öl på innan.
Har varit där med farsan en gång. Han blev på dåligt humör för att det var för många trappor eftersom han hade svårt att gå. Stolarna fick sig också en utskällning eftersom han hade svårt att resa sig utan armstöd.
Nåväl, ”Jag vill ha något att dricka” sa jag. ”Något att dricka?” undrade hon med 150 frågetecken som om jag hade frågat om det var allright att jag satte mig ner och sket på golvet. ”Då får du sitta här” sa hon. ”Jaha, det undangömda alkoholistbordet” tänkte jag, eftersom hon fortfarande såg helt bestört ut över att jag ville dricka en öl.
Jag var den enda gästen därinne. De kinesiska fiolerna i musikenvar olidliga. Stråkarna tycktes pressa sig ut genom högtalarna för att skära köttsår i mitt ansikte. Jag tänkte att här inne blir man kristen eller besegrad eller djupt deprimerad. Jag hällde i mig ölen och gick därifrån med ett nickande tack som betydde Good Bajos Forevos!
Eftermiddagen utanför min dörr började med att jag tog en promenad till den där sunkkrogen i mitt område som jag berättade om i måndags. Tyvärr blir rapporten som jag lovade för tillfället lite skral. Jag tittade in genom fönstret. Borden låg välta på högkant. Först trodde jag att det hade varit en riktig fylleskiva därinne som hade urartat med slagsmål och trashad interiör. Sen såg jag att det sprang runt massa hängslebyxegubbar därinne. Tydligen höll de på att renovera eller bygga om placet.
Det är väl ett jävla sätt när ölfarbrorn kommer trippande med små luftiga fjät, runt sunkhak och stuva!

The grumpy man testar krogen Foxes.

20140206-193040.jpg
Tar en bärs på foxes. Den där andra krogen som finns i mitt område. Har varit här med siss och Kirre några gånger innan.
Det känns lite sådär att stammisar och personal sitter och glor och undrar vad man är för jävla kuf. Och en kuf är man väl som har 43 i skor och ett skägg med insprängda gråa, sexiga hårstrån, stora trötta och skrämda ögon. Kufen gillar öl och sunkkrogar. Allvarligt talat, jag har aldrig gillat de där ställena där stammisarna glor som om man har klivit in i deras vardagsrum med leriga skor. Sunkhaken jag går på är sunkhak i den rätta bemärkelsen, där folk troligtvis har slutat bry sig vad det är för jävlans jeppar som kliver in genom dörren. Inte fan vet jag…

Nu var jag tvungen att lämna mitt bord. Det var bokat till klockan 19. Varenda bord är bokat så jag dricker min andra öl i baren. Det är likadant på Johannebar. Alla bord är bokade förutom platserna i baren. Fattar inte grejen riktigt. Det är ju en krog. Hade förstått det om det var en restaurang. Känns extra bra att sitta och ranka ner deras place till noll, sittandes en halvmeter från bartendern som till och från suspekt glor på mig. Jag vet inte, de flesta skulle hävda att det här är ett trevligt ställe. Återigen får jag väl hävda att jag inte är som andra. Detta var dock inget jag kom på i eftermiddags, alltså att det här stället inte är som andra. Alltså, att jag inte är som andra.

Bredvid mitt bord där jag satt innan jag flyttade till baren satt det två haggor i femtio års-åldern. Anledningen att jag kallar dem haggor är inte för att de var i femtio års-åldern. När jag satte mig ner tänkte jag att där sitter två kvinnor och myser och har trevligt. Sen började jag omedvetet lyssna när de rörde på munnen. Den ena kvinnan satt och var helt arg över att hon bara hade gjort en vinst på en dryg miljon när hon hade sålt sin bostadsrätt i linné. Nu, året efter är hon tvungen att skatta bort en del av pengarna. Hon tillade, att så hade det minsann inte sett ut om vi inte hade lagt så mycket av skatterna på iranier och pakistaner i detta land(?????). Nu hade hon flyttat till en hyresrätt runt hörnet till den här krogen. Hennes vännina höll med och tyckte det hela var förjävligt och de undrade bägge två hur man skulle klara sig ekonomiskt i detta jävla land.
Precis när de satt och pratade om detta kom bartendern fram och frågade om de ville ha något mer. De var sugna på rött tjuteri. Bartendern föreslog en spansk flaska rött. En helbutelj kostade 429 kronor. ”Det är ju inte dyrt!” bedyrade de bägge haggorna och beställde in pavan. Det hade ju till och med vilken skattetjuv till iranier eller pakistanier slått till på utan att blinka. Det borde man har råd med när man snor alla våra skattepengar… Christ.

Nej nu är bärsen slut. Jag säger tamejfan god bajos och återvänder alldeles strax med gammal strömming i fickorna och med en räv i kopplet.