God bajos oknulliga knegarhelg!

Jag börjar se ett slut på denna föckin jobbhelg.
Helt slut är han den stackars sköjaren.

I morse när jag åkte till jobbet såg jag en gubbe som jag brukar se vid Valand när jag väntar på spårvagnen. Han brukar promenera som en vajande flaggstång fram och tillbaka på hållplatsen. I övrigt verkar han helt reko. Förutom igår när han verkade ha fått nog av fåglar. Plötsligt gick han fram till ett gäng pickande duvor. Han stod där och vajade ett tag, sen sa han högt och beskedligt ett antal gånger medan han pekade mot duvorna:
-Baaaap! Baaaap! Baaap!
Sen gick han bara vidare som hade utfört sitt arbetspass.

Och i fredags när jag åkte hem från jobbet klev det in ett brötigt par på bussen och satte sig på sätena bakom mig. Något slags vrål hördes när de satte sig. Ljudet skar genom musiken i mina lurar. Jag såg på de andra människornas ansiktsuttryck att något var skumt. Deras ögonbryn såg uppruggade ut. Själv satt jag och tänkte på om man kan vakuumförpacka sin garderob och spendera kvalitetstid därinne när världen tränger på.
När det brötiga paret klev av gick två andra snubbar fram för att sätta sig på sätena. De vände igen och stod sen och log.
När jag klev av kollade jag vad som var så sköj. Både sätena och golvet och väggen var helt nerspydda. Häftig Fredag!
Märkligt att det där raggiga paret hade suttit kvar där mitt i sin spya helt oberörda. Och att ingen annan flyttade sig en bit ifrån. Själv kollade jag nervöst om min påse med mat som hade stått på golvet var nerstänkt med kräk, men jag hade tydligen klarat mig från denna lilla ljusbruna syndaflod.

Jag ser även någonting annat framför mig när jag har slutat jobba
En kall öl på ett bord. Och mig själv bakom ölen. Klunken med öl som sipprar genom min mun, förbi mina gaddar. Dansar runt på min tunga. Smeker smaklökarna. Den vackra klunken öl som kittlar mitt gomsegel och rinner bekymmerslöst nerför min strupe. Det plaskar till lite lätt på ytan i min magsäck medan jag fyller på med en skummande, guldfärgad klunk till…och en klunk till…och en till.
”Jag älskar världen” tänker jag och tittar ut på gatan.

Och det gör jag faktiskt på sätt och vis, nu en stund senare när jag i realiteten sitter här med en öl framför mig.

Yo gotta löve it möthaföcker!