Utflykt till Östra centrum.

img_1810.jpg
Skrivet igår
Jag sitter och njuuuter av en bärs på andra lång. Det är helt dött på gatan. Eller ja, nästan.
Jag sitter i solen. Det är varmt och ljust för ögonen. Jag intalar mig att det är superskönt, men jag vet inte riktigt. När jag tittar på min spegelbild i fönstret ser jag en glansigt svettig jävel. Men jag är all in för positive thinking!

Jag har suttit och lyssnat på ett par bakom mig en lång stund nu.
Hon har berättat om sin kompis som vann 15 000 i månaden i 25 år på Triss.
Hade jag vunnit en sån månadssumma så hade jag gått ner till kanske 20 procents arbetstid och ändå haft bra med pengar att leva på. Plus en massa tid över att ägna huvudbry åt. Fantastiskt!
Hon tyckte det var konstigt att han som vann inte delade vinsten med sin flickvän eftersom de bor ihop. Dessutom var det hon som hade köpt trissen till honom.
-Det hade jag gjort, sa hon. Hade inte du gjort det?
-Nej, svarade hennes kille.
-Fast om jag hade vunnit…
-…så hade jag tyckt att det var rätt att du hade delat den med mig, fyllde han i.
Vet inte om han skämtade eller ej…
Hon är tjöcker och verkar trevlig och sympatisk. Han är lång och smal, men verkar dryg och tjock i huvudet.

Jag och syrran hade en heldag runt Olskroken och Redbergsplatsen i Onsdags. Kollade second, drack öl och besökte farsans minneslund.
Vi tog en lunch på den gamla hederliga Lilla Restaurangen.
Där finner man finklädda pensionärstanter som dricker vitt vin vid lunchtid. Alkisgubbar som pratar tidens tempo och slänger in ett litet stycke nödvändigt ljugeri här och var.
Det finns nog ingen restaurang som har sån varierande kvalité på maten från gång till gång. Vi käkade pizza och den här gången var det fantastiskt gott. En del andra gånger jag har ätit där har det varit rena katastrofen. Vad sägs om en pizza där baconet är så sönderbränt så det påminner om tumnaglar droppande av flott.
En viss cirkulation av tjackisar, kufisar pågick utanför uteserveringens staket. Det har alltid varit ett jävla hölligång runt den där kroken av olskroken så att säga.
Efter att strudlat runt i några timmar i området så gick vi tillbaka till Lilla Restaurangen för att ta en bärs. Sen eftermiddag. Då kan man säga att luffartrafiken utanför staketet hade intensifierats. Alltså det var ingen hejd.
En snubbe valsade förbi i de mest trasiga träningstights som jag någonsin har sett. Stora hål överallt på vader och lår. Han verkade vara på strålande humör. Arga alkisar, svajiga typer, tveksamma medborgare men framför allt tjackisar. Jag som undrat mången gång var alla tjackisar tagit vägen. Nåväl, nu vet jag. I olskroken förändras ingenting.
Det var ett evigt smackande överallt. Till slut blev det för mycket.
En dude på pissigt humör stod en meter från oss utanför uteservering och glodde ilsket på oss medan käften smackade på honom.
Till slut kom hans kvinna som verkade vara lite klarare i pallet. Han började med att skälla ut henne. Hon svarade med ilsket mothugg. De klev in på restaurangen och ut på uteserveringen. Det kändes inget vidare.
Benen svängde på honom, överkroppen gungade, huvudet for fram och tillbaka i sidled och käkarna smackade. Kvinnan sa till honom att om hon hörde ett ord till från honom så skulle hon gå direkt. Han morrade något…och hon reste sig och gick direkt.
Syrran och jag hällde i oss ölen och följde hennes exempel.
I övrigt är det väldigt trevliga nejder det där. Där omkring har man bott i mången år. Man i detta läge är alltså jag.
Så tjena Olskroken och Redbergsplatsen. Och ajöken fröken!

Äntligen, och jag menar äntligen, så är balkongen färdig. Jippi djaja yö öld sängvätare (kanske ölen börjar ta nu?). Två veckor tog det att få det där balkonggolvet färdigt. Skulle aldrig råda någon att måla sitt golv på detta sätt, om man inte är sadist eller älskar att bli frustread och uttråkad. O andra sidan på det: nu när det är färdigt och resultatet är finare än vad jag trott så skulle jag…ändå inte råda någon att göra det!
Men fy satan vad fint det blev pöjkar och jäntisar!
Igår köpte jag blommor. Fin mysbelysning har jag fått upp också. Nya dynor till stolarna och en ny och fin askkopp så man kan röka ner sig. Det är så knöllfint, så minst hälften kan räcka.
Där kommer undertecknad hänga och skriva djuplodande poesi om livet och dess motgångar
Hej lilla fina balkongusdjävol säger jag, trots att jag sitter på krogen.
Jag älskar dig mer än mina Hawaii-kalsipper!
Nu tar ölen tror jag bestämt!

Nu kommer syrran snart så jag säger auf widersczcszcszeeen och god bajos!

Stöldgods till ett värde av fyra kronor.

Det var uppståndelse och upprörda röster i trappen och ute på gården hemma hos mig igår kväll. Folk sa att de hade sett en inbrottstjuv springa runt på byggnadsställningarna. Han hade snott saker från balkongen, sa någon.
Själv satt jag och tog en cigg på balkongen en stund tidigare när jag hörde ett brötande i containern nedanför. När jag tittade ner såg jag en snubbe i träningsbyxor som försökte få med sig ett armeringsjärn som det hängde kvar betongbitar på. Det såg ut som ett gigantiskt halsband. Vad ska han göra med det, tänkte jag. Jag gick in och fortsatte att kolla på min film och tänkte inte så mycket mer på det.
Tio minuter senare hörde jag en granne nedanför balkongen. Hon lät upprörd. Jag frågade vad som stod på. Hon hade sett en snubbe springa runt på ställningarna utanför hennes fönster och att han hade tagit något. Hon sprang in i trappen igen och jag blev stående på min balkong. När jag stod där och tittade dök plötsligt samma snubbe fram som rotat i containern. Han hade mycket riktigt tagit sig upp i byggnadsställningarna. Nu hade han jobbat sig uppåt och befann sig på samma våning som min balkong. Med stor möda kröp han fram på alla fyra till kanten av ställningen, som tar slut ungefär en meter från min balkong. Han reste på huvudet och fick syn på mig. Vad jag tittade på var en riktigt tjackad tjackis. Han tittade på mig en liten stund. Sen släppte han ner två stycken tomma två liters Cola-flaskor framför sig och sa, med den typiska nasala tjackisrösten:
-Man försöker ju tjäna ihop lite stålar va…
Ja, grattis, tänkte jag. Du har just tjänat ihop fyra kronor. Du kan få en påse burkar av mig om du klättrar ner därifrån. Sicken high class-burglar.
Jag sa till honom att han gjorde bäst i att klättra ner därifrån. Att han hade brutit sig in på inhägnat område och att grannarna är uppskrämda och redo att ringa snuten.
Han ryckte urskuldande på axlarna och gjorde någon otroligt skrynklig grimas åt mig. Sen kröp han som ett skott tillbaka på alla fyra och försvann som en råtta bakom hörnet.
Jag gick ut för att handla en pizza. Låste balkongdörren för säkerhets skull. När jag kom ut i trappen tjöt ett larm för fullt. Ett larm som tydligen går igång när man beträder byggnadsställningarna. Ett larm som bara hörs i trappen och som inte hörs utifrån eller när man är i lägenheten. Fantastiskt tänkt.
Ute på gården hade ännu fler grannar samlats. De pratades om denna inbrottstjuv. Jag förminskar eller ironiserar absolut inte de uppskrämda känslorna. Hade själv skitit knäck i en vecka om någon hade promenerat runt utanför mina fönster. Jag sa till dem att jag hade pratat med honom. Att han skulle ta sig ner därifrån. Att det var en tjackis som letade guld i form av pantflaskor.
Ett större problem tordes vara att det bara är att promenera in på det inhägnade området utan minsta ansträngning. Ibland har grindarna lämnats öppna över natten. Så där går det ju fan inte att ha det! Tycker också det är en obehaglig tanke att folk promenerar runt på ställningarna när man ligger och sover.
Beträffande tjackisar så verkar deras tankegångar många gånger vara mer tragikomiska än deras brott blir allvarliga.
”Ah, kolla där ligger två pantflaskor. Det är ju bara o klättra upp där i ställningen och ta dom. Det är ju kanon asså…”
Han ställde ju alltså till ett väldigt upprört tillstånd för pant på fyra kronor.
Någon sa att han hade promenerat ut genom grindarna efter sin skattjakt. Troligtvis som den enda individ som hade missat hela uppståndelsen.
Med stöldgods till ett värde av fyra kronor.

En låt, tjackisar och fotografi.

Såg eller hörde eller hörde och såg precis en låt med Freddie Wadling på Tv 4:as nyhetsmorgon. ” Nu lyfter vi” tror jag den hette. Fantastisk låt.
Freddie Wadling och Leif GW påminner om varann till utsida. De verkar ständigt braka och knaka i deras kroppar.

För några dagar sen läste jag en krönika om tjackpundare. Eller snarare bristen på dem. Att de verkar vara försvunna. Krönikören skyllde på det nya samhället. Svaret var tjackpundarna hade tagit vägen uteblev.
När jag tänker på det själv så stämmer det. Man ser nästan aldrig några tjackisar längre.
Senare på eftermiddagen efter jobbet skulle jag handla tobak på Angered centrum. När jag klev ut ur affären kom en tok ilande mot mig. Enormt ärrad och senig i ansiktet. Han gled upp längs min sida. Utan att bromsa in och i farten väste han i mitt öra:
”Skaru köpa brass eller?”
Jag skulle precis svara ”nej tack”, men han var redan borta. Härlig och diskret försäljningsteknik.

Sov bedrövligt dåligt inatt. Vaknade ungefär fem hundra gånger. Periodvis visste jag inte om jag var vaken eller sov. Drömde att jag räknade enorma mängder sedelbuntar och paketerade kokain.
Pablo Escobar dyker upp i mina drömmar och tvingar mig döda människor jag känner bara för att ifrågasätta min lojalitet.

Har kommit igång att fota ordentligt. Mycket porträttfoton. En del stads och gatufoton också.
Tog mycket foton den där eftermiddagen jag och Ed var ute. Klev helt sonika och orädd fram till folk på krog och utanför krog och frågade om jag fick fota dem. Som en riktig paparazzi-slyna. Förvånande många blir glada och säger ja. Knäppte loss enda till jag hade fått det där fotot jag ville ha.
Avslutade kvällen med att fota folk på Mc Donalds. Sen gick jag över till att börja fota personalen. Något som uppskattades sådär. Personalen sa till mig att stoppa ner kameran eftersom det rådde fotoförbud där. Då tvingade jag istället personalen ta bilder på mig.
Trött och motvilligt knäppte kassabiträdet några bilder på mig.
”Blev det bra eller?”
”Blev det bra eller?”
” Blev det bra eller?”
”oh…vad bra det blev…”, svarade han helt oengagerad.
På bilderna ser man en suddig och ivrig pajas som gestikulerar med armarna och glor helt skelögt snett ovanför kameran.
Kort sagt skådas en idiot.

Malmö-Götet.

Hemma från Malmö, i Götet igen. Nu kan det vara färdigsköjat på ett litet tag.
Välkomnades av buller, spårvagnsgnissel och en tjackis när jag klev ut från stationen. Då vet man att man är hemma igen.

Jag och Johnny, regissören har troligtvis fått ihop material till något eller ett par videoinlägg till bloggen. De kommer naturligtvis dyka upp här inom resonlig tid.

Nu måste jag gå och lägga mig raklång på soffan en stund.