Le grande bajsnödighet.

Här sitter jag bajsnödig som ett litet as i svinvärmen. Fukten ligger deppig på skinkorna och det är svååååååårt. Sitter nu och dricker kaffe och röker en cigarett. Det hindrar förstoppning, milt sagt.
Jag har käkat lunch på Järntorget. Törsk med skagenröra. Låt törsken leva för så jävla gott är det inte. Dessutom finns det fiskbullar.
Gick på toa efter jag ätit för att…gå ner i vikt lite, kan vi säga. Men det blev det inget av med det. På herrarnas toalett var dörren borttagen till toabåset. Kändes inte helt bekvämt att sätta sig där och karva fram en kabel.
”Var den god lunchen eller?” kan man ropa från båset när någon dyker upp där utanför för att tvätta händerna, allt medan man torkar sig i arschluss.

Det sitter en snubbe lite längre bort på uteserveringen. Med en kvinna mitt emot sig. Hon dricker vatten och han? Ja han dricker öl han. Det verkar som han har fått i sig ett tjog med bärs eller så, för han är väldigt full. Lite märkligt ändå, för klockan är en bit över två på eftermiddagen. Hur fan har han hunnit med att bli så packad?
Varje gång han har tagit en klunk så är det som det går en ivrig lyckoblixt genom hans kropp. Varje gång han tagit denna jätteklunk, så reser han sig och dansar fram till hans kvinna och tar hennes hand och kysser den. Varje gång säger hon till honom att sätta sig igen. Sen när han tagit en klunk till så är han uppe och plaskar ner hennes hand igen. Ibland så kysser han ner hennes underarm i bara farten. Gång på gång.
Oh! Nu vinglade han in i baren. Oh jävlar! Nu kom han tillbaka med en bärs som han redan dansat ut halva innehållet från…och där reste sig hans kvinna och gick hem.
Tänker att han själv kommer dans-kräl-krypa ut härifrån med skrapsår på knäna innan klockan har slagit fyra.
Själv måste jag nog leta upp ett annat hak som har en toalett där det ingår en toadörr i interiören…

Nu har jag bytt ställe. Bajsnödigheten försvann så fort jag satte mig ner. Den kommer väl tynga ner mig så fort jag kliver ut på gatan igen.

Det sista som hände på stället där jag åt lunch var att den redlösa token sprang slalomgång ute på torget efter kvinnan som lämnade honom. Då stod det en och en halv öl kvar på bordet. Hon skällde ut honom och kallade honom Ferdinand. Morloken vinglade han tillbaka till bordet och svalde den halva ölen i en enda klunk. När han började misshandla den andra ölen reste jag mig och gick. Jag orkade inte se Ferdinand mer. Dessutom gjorde han mig ännu mer bajsnödig. Huvudet svängde fram och tillbaka på honom som en tok och som om han letade efter en ny lekkamrat. Det kunde vara jag som satt alldeles ensam och bajsnödig vid mitt bord. Så jag fick brått därifrån…

Sitter nu på någon slags asiatisk fiskrestaurang på Linnégatan. De har en najs skuggad uteservering med tak här om det underbara regnet skulle komma inrullande och skölja jeppar och hjon rena.
-Vad kostar en Mariestad, frågade jag kvinnan i baren.
-69 kronor, svarade hon. Lite väl dyrt eller, tänkte jag.
-Eh, jag kan ta en stor stark istället.
-En sån? Frågade hon och pekade på öltappen.
-Ja tack, svarade jag.
-Nej, ta ingen sån, sa hon då. Ta en Mariestad istället.
-Vaaa? Näää!
-Jo, stor stark kostar lika mycket som Mariestad och den är inte stor. Mariestad är större och den är godare och nog bättre för dig! (Bättre för mig?)
-Jaha, då tar jag en Mariestad, svarade jag lättad. Och kände att den inte alls var lika dyr längre.
Jävla konstig prissättning ändå. Kanske hon bara lurade mina fuktiga skinkor av mig så att hon fick sälja en dyr öl till mig. Det funkade ju iallafall.

Ro nu hit med ett svalkande regn. Hela stan är som ett fuktigt akvarium. Klockan tolv var det 22 grader, men det kändes som 27. Nu har temperaturen stigit till 27. Det känns som om hela stan är inrullad i en jättestor kalsong impregnerad i galon.

Oh Herre min lilla luffarskapare! Nu är det dags på fullaste allvar att gå in och spräcka närmsta lilla porslinholk i två fina delar!

Undrar hur det har gått för Ferdinand förresten… Kanske hans kvinna i detta just nu plåstrar om hans skrapsår på knäna… Sicken jävla pajas!