Först lite arg och sen lite ledsen och sen lite glad.

Först var jag arg…men nu är jag lite gladare.
Fick i mig en fiskgryta på Tullen precis. Yipijaja-horeri horera!
Av fisk blir man glad. Tralala. Så glad så att om man försöker hänga sig så går grenen av.
Okej, kanske inte riktigt så glad.

Inatt drömde jag att jag köpte en mockajacka med fransar. Jag köpte den av ett ex. Hon var så icke glad över att se mig, så att minst hälften kunde räcka och jag undrade varför hon sålde en sån ful jacka till mig och varför jag köpte en sån ful jacka av henne. Skulle nämligen aldrig sätta på mig en mockajacka med fransar. Jag är väl ingen cowboy heller.
Nåväl, sen åkte hon iväg i en bil med sin nya familj och hon hånlog mot mig genom bakrutan och där stod jag med jordens fulaste jacka i handen och undrade vad som stod på.
Sen vaknade jag. Alldeles svettig. Klockan var elva och det kändes som det var för sent för frukost. Jag lade mig i soffan och kapitulerade en stund. När kapitulationen var över gick jag ut och städade köket och drack tre koppar kaffe på tom mage.
Försökte återigen, för femtiotolvte att fixa datorn som råmar som en ko bara man går ut på nätet. Alltså datorns fläkt råmar igång som självaste Hitler. Har snart felsökt på alla vis, men problemet kvarstår. Blev helt ledsen.
Till slut, yrslig, så gick jag och duschade. Funderade på ett handjobb utfört av självaste Johan den store, men var rädd för att svimma när blodet skulle börja rusa…
Duschar med en ficklampa tänd i badrummet för tillfället eftersom lysröret har gett upp. Och det är väl inte det enda som har gett upp.
Klev ut ur duschen. Satte mig en stund till framför datorn. Hade kommit på en annan grej som kunde få fläkten att hålla käften. Det gjorde den faktiskt. Hann bli lite glad en liten stund innan datorn stängdes av på grund av överhettning. Blev arg och gav upp.
Försökte koncentrera mig på vilka objektiv jag skulle ta med mig för min planerade fotorunda. Ville ta mig alla sex, men plockade bara ner ett i väskan. Rökte en cigarett. Funderade och funderade och funderade men blev bara mer förbryllad. Klädde på mig. Gick ut genom dörren. Kallt som fan. Gick till bussen. Fick yrsel på bussen och höll på att kräkas. Gick av bussen och mådde lite bättre.
På andra lång var det en snubbe i scarf och långa dreads som hälsade på mig. Visste inte vem det var så missade att hälsa tillbaka.
Så till slut inne på Tullen och sen den där fiskgrytan med sommarpotatis och en jävla hög med räkor och musslor och sås och cocktailtomater så man blev alldeles glad.
När jag satt där och väntade på maten kom jag på vem den där snubben i dreads var. Bara ett stackars offer som fick min kamera upptryckt i nyllet på en av mina redlösa paparazziturer. Fotona är förvånansvärt skarpa för att vara tagna av någon som var så suddig och upplöst i kanterna.
Sen en kaffe och nu en öl och sen är man totalt acklimatiserad till varken-eller-läget igen.

Tror jag skall bege mig upp i nya Masthugget och fota lite. Där är ju lagom fult. Kanske jag stöter på en råmande och stenad kossa som jag kan hänga ut på wörld wajd web.

Ett paket från Kina.

Hade beställt lite fototillbehör från Kina som kom idag. Bland annat en objektiv-sprutkammare. En grunka som man fäster på linsen så att kameran vägrar ta bilder på andra objekt än norska människor som äter banan.
Beställde även en knugelhake. Det är en pryl som gör att kameran sprutar calvados i munnen på de som inte vill bli fotograferade – sen vill de bli fotograferade.

Fick även med en slags premie (detta är faktiskt helt sant) för att jag beställde för över 15 dollar. En kinesisk rakhyvel. Troligen otäckt vass, så att man karvar av hela hakan och skär bort hårsäckarna och får gå runt med bandage runt hakan resten av sitt liv. Detta får jag aldrig veta eftersom jag inte använder rakhyvel.
Gav bort den till en stammis på Tullen. Blir spännande att se hur han ser ut nästa gång vi ses.

Och jag sitter kvar här. Funderar på om man skall gå hem eller ej. En öl till kanske…eller inte.

Köpte en kebabpizza igår. Har insett att jag inte gillar kebabpizza längre. Det är något i smaken som ger mig kväljningar. Känns lite sorgligt, men det är det ju annat som gör också.

En bror och syster-dag.

Yo böy!
Det var längesen jag skrev här alltså. Skulle skrivit här igår, men jag käkade panerad ost med Emma på Tullen istället. Man gör sina prioriteringar här i livet…

Jag och syrran hade en bror och syster-dag i Lördags. Vi inledde den med Majornas bakluckeloppis. Förutom en jacka som jag hittade så var det loads of junk som man inte ville ha.
Eftersom det var utlovat vackert väder var tanken att ta några premiärbärs på uteservering. Tullen i Majorna. Jämnt och ständigt detta Tullen. Tullen på Landvetter är den enda Tull som vi inte har druckit öl på ännu…
Nog satt vi där…och frös både hode och skinka av oss. Vinden var av sådan där göteborgsk och hemtrevlig art. Svinkall.
Efteråt gick vi till Majornas krog. Där var hemtrivseln stor med stora tantgäng som käkade, beställde in helkaraffer med vin och gick ut i stora klasar och rökte.
Efter det gick vi till Café Publik och käkade. Och efter det gick vi till Kafemagasinet och drack öl. Och efter det gick vi till Tullen (Alltid Tullen) och drack öl. Och efter det gick vi till Dansken och drack öl. Fattar ni poängen? Vi drack alltså öl. Har jag glömt något ställe? Ja just det, innan Dansken gick vi till Street life och drack öl…
Här någonstans, på Dansken, tyckte vakten se sig en inbillad onykterhet hos undertecknad. Rena tramset och påhittet.
Han ville inte släppa in mig igen. Orättvist tyckte jag. Så jag blev väl lite otrevlig. Det gjorde väl inte honom trevligare. Det ökade väl inte heller på mina chanser att få komma in. Där stod vi och delade ut diverse förtret till varann.
Efter att jag hade skjutit från höften och rakt ner i min fot var det bara att promenera hem…eller till vagnen.
På det hela taget hade jag och syrran dock en fantastisk bror och syster-dag.

Söndagen var inte helt befriad från ångest. Herr Ågren satt och sjöng gäckande valser i köket…och jag låg på loftet och…andades.

Nu får det bli lugna gatan här ett tag. Stilla dagar i Göteborg. Stilla dagar på Mölndalsån.
Ska käka pizza hos morsan om en stund. Hon har redan berättat hur gott det skall bli.
Här sitter jag tålmodigt och väntar på att pizzorna skall bli färdiga. Majoriteten här inne bryr sig inte om maten. De koncentrerar sig på ölen.

Heja, heja, heja!

Har jobbat helg. Längre helg än vanligt. Började en timme tidigare idag. Och slutade en timme senare. Jag är köttad i det jättestora hodet.

Klockan åtta på morgonen, en söndag, i Brunnsparken. Det är ingen vacker syn. Skulle gissa på att 80% procent av alla som sitter, går eller står är fulla. En tredjedel av denna skara har knullrufs. En tredjedel har somnat på Mc Donalds. Den sista tredjedelen håller kanske på att nyktra till. De resterande 20% har sömnproblem eller är på väg till jobbet eller ingenstans för att ta död på tid.

Sitter på Tullen i Johanneberg. Tar en städad öl. Eller nu tar jag en till städad öl.
Anledningen att jag gick hit istället för Tullen på Andra lång är att jag ville förhindra att dras in i nåt stökigt efter-att-jobbat-i-32 timmar-sköjeri. Det brukar ofta ske på andra lång. Sen stöter jag på någon och sen är det bara roligt.
Och så slinker det ner en gammeldansk och sen en öl på det. Och en gammeldansk och en öl och en öl och en gammeldansk till för djävulen och sen drägglar jag i baren och tappar mobilen på toalettgolvet och vrålar att jag älskar världen.
Detta förhindrar jag alltså nu. Genom att sitta här själv och sippa på en öl som en handelsresande från Tråkmåla.
Här är alla två eller mer vid varje bord. Förutom jag. Som är en eller mindre.

På jobbet tidigare idag satt jag och tänkte på att man måste fått frågan ”Vad man ville bli när man blev stor?” ganska ofta när man var liten.
”Så, lille pöjk! Vad vill du bli när du blir stor?”
Tänker att alla ansträngde sig för att säga det tuffaste yrke som man kunde komma på. Polis kanske. Då fick man ju sy in bovar. Brandman. Då fick man ju rädda brinnande spädbarn ur brinnande hus. Eller agent. För då kunde man smyga runt med en tyst pistol (alltså med ljuddämpare, det kanske man inte visste att atteraljen hette då). Och bara döda lite runt omkring sig som man vill och få krama snygga bruttor som James Bond(e).
Själv vet att jag svarade att jag skulle bli rockstjärna. Som Peter Criss i Kiss eftersom jag skulle bli den bästa trummisen i världen. Ibland svarade jag även att jag skulle bli ”högtalarlådebyggare” eller ”kassetbandfixare” (jag var nämligen grym på dessa två professioner i tidig ålder).
Kan tänka mig att reaktioner och ovationer över dessa tre yrkesval var blandade.
Kanske jubelropen hade blivit högre om jag sagt helikopteråkare eller porrskådis.
Svårt att säga…men nu är jag personlig assistent och jublen slutar aldrig skalla. Speciellt inte mina egna.

”Heja! Heja! Heja”
”Ööh, ööh, ööh…”

Klagsession och den ständiga frågan (tycker jag lät som en lagom avvägd och luftig rubrik på detta inlägg).

Känner mig på saftigt klaghumör. Det känns bra.
Först har vi det här med vädret. För varmt. För kallt. Om vart annat. Hela tiden. Ta av sig tröjan. Sätta på sig tröjan. Att frysa och samtidigt svettas under armarna.

Åka buss och spårvagn. Folk är dårar. Hyfs och stil verkar tillhöra en stofils epok. Det lyssnas högt på mobiler. När man tittar ut över vagnen sitter 95% och glor ner på sina skärmar. Det hela ser väldigt dumt ut. Folk tränger sig på innan man hinner går av. Som margarininsmorda maskar letar de sig sen effektivt förbi gamlingar och halta som behöver sitta…sen upp med mobilen och glo rakt ner.
Brukar faktiskt nästan aldrig sitta och glo på min mobil (hurra för mig). Tycker det finns för mycket och se. Och orkar man inte se dumheterna inne på bussen eller vagnen kan man alltid titta ut genom fönstret och se ungefär samma dumheter utspela sig där ut i vida världen…

Hmm, vad finns det mer att klaga på…

Har någon slags alkoholfri seans på Tullen. Först kaffe och sen en cola. Man kan ju ha kul utan alkohol. Jo om man spelar minigolf eller kastar sig ut för en bergstopp i bara mässingen och utan skyddslinor.
”Jasså det är på det sättet”, säger en stammis när jag passerar med min cola.
”Ja, det är lika förvånande för mig också”, svarar jag.
Nu dricker jag en öl. Någon jävla måtta får det ju faktiskt vara.

Jaha, vad ska man äta idag? Och imorgon. Och dagen efter det. Alltid samma jävla fråga varje dag. Något enormt uttråkande. Handla mat. Äta maten framför TVn. Zappa sig bort från Atleterna eller något annat jävla idiotprogram.

Att spela i ett bra band och knulla mellan varven gör en till en bättre människa. Åtminstone mig. Jag gör inget av det för tillfället.
En gubbe i sydväst står och skriker i en korsning i nordöstra delen av stan. Solen är en varm, gul fotboll uppsparkad i skyn. Den syns sällan till. Molnen är oftast i vägen. Och hans som köpte sig en trimmad permobil syntes aldrig mera till.
Folk är bra på att skaffa sig makt, men inget vidare på att använda den rätt. Annars hade inte världen sett ut som den gör.

Oh, vad skönt det var att klaga idag! Men va fan ska jag äta?

Duvor och matbomber.

Söndagskaffe på Tullen i Johanneberg…

Jag har försökt läsa in mig på duvor. Ville veta om det stämmer att de lever tillsammans med samma partner livet genom. Om de dör av ensamhet när den andra duvan dör. Om de är monogamer livet genom.
Om det fanns ett liv efter detta och jag fick välja så skulle jag bli duva. Lätt! Duvorna verkar vara de mest laidback och harmoniska av alla fåglar. Jag skulle alltså gå runt och picka med min partner. Dessutom kan man flyga. Och sova på en gren under lövverket. Slut på kaos, huvudbry och sköjande på krogen…
Anledningen till att jag började tänka på duvor är att jag har just två duvor som promenerar runt nedanför balkongen ganska ofta. Tänker såklart att det är samma par duvor varje gång.

Åt en riktig köttbit för några dagar sen. För första gången på tre månader. Stekte pepparbiff. Lyckades helt fantastiskt med stekningen. Jag drog hela baletten. Pommes och bearnaise. Var väldigt gott när jag just åt. Efteråt kändes magen helt stenhård. Tror inte magen är van att smälta ner sådant massivt sköjeri längre. Har ju dessutom slutat med att äta flottiga luncher. Orostankarna att jag kommer dö i en exploderande magsäcks-matbomb har därmed gått över.

När jag var på Tullen på Andra lång sist frågade jag om de hade Oboy och popcorn. Bartendern sa att han skulle sätta upp det på menyn med överskriften ”Johans cosy treat”.
Jag tackade vänligast och kände mig mycket stolt över min uppfinningsrikedom.

IMG_0622.JPGDuvorna Per-Göran och Lisa-Greta. Två typiska Johannebergsduvor.

Pizzabudet.

IMG_0606.JPGStolt pizzabud och hungrig bartender.

Efter att varit ute en sväng med May i torsdags gick jag in på Tullen för en sista galopp innan hemgång.
Det visade sig att personalen var hungriga eftersom de inte hade ätit innan deras eget kök hade stängt. Med tanke på mina tidigare pizzabravader (tidigare pizzabavader, läs här.) på detta place har diverse pizzaskämt haglat tätt och verkar förfölja mig i all evighet. Så det är klart man ställer upp…som pizzabud. Att få upprättelse…
Jag knallade iväg till Järntorget och fixade den runda degen dekorerad med skinka och champinjoner. Man är ju en hygglig prick.
Fick dessutom en egen pizza för besväret. Tycker jag var trevligt.

Om två timmar har jag jobbat färdigt min helg. Det blir nog ett par kalla. Kanske rentav på Tullen.

Syltburken.

Det här kan vara den tystaste dagen jag har varit med om på länge. Inte för att den har varit tyst. Dagen alltså. Blåsten och vädret , som exempel, har fört ett jävla liv sen jag vaknade i morse. Hela förmiddagen har sen spenderats med en inbrottssäker glaskupa på huvudet. Som en syltburk som någon i våld har pressat över mitt svällhode när jag satt och tänkte på något annat. Vad nu det var kan ha varit?

Morgonen började på loftet som vanligt. Sen,tre gånger i rad vaknade jag av att jag satt i skräddarställning. Med hakan mot bröstet. Som en jävla Harry Kröshna-figur. Vad är grejen med det? Börjar tråka ut mig på skarpen. Och varför händer det varje morgon?

Och sen? Resten av dagen har varit på det här sättet. Letat efter nyckeln för att kunna låsa upp den där jävla lingonburken. Fikade hos syrran. Det var den trevligaste händelsen under hela dagen. Köpte med en pistagelängd som var det svettigaste och blötaste jag ätit. Som att slicka på Gundes torso i en halvtimme. Syrran tyckte jag skulle ta med den hem. Jag tyckte hon skulle skicka den i sopen. Det hela slutade med att hon fryste in den. För jag kommer tillbaka…

Nu sitter jag här. Dricker några öl. I baren. Jag pratar. Socialiserar. Samtidigt tycker jag mig vara tystare än blåbärsris eller en sönderrostad kofångare. Känns som jag behöver ett fall och en lösning. Få loss den här jävla kupan. Galen är ju svårt att bli när jag inte känner någonting. Kanske flytta till andra sidan jordklotet och odla konkelbär i påse eller börja dansa latino på en tuff klubb…

Jag försöker klia mig i örat. Något sitter i vägen. Det är som en kupa av glas. Jag knackar på den. Det klonkar. Hodet finns där i syltburken nånstans precis som att världen finns därute. Vare sig jag vill eller inte…

Tullen och adventsglögg

Tar en bärs på Tullen. Det sitter en snubbe här som är väldigt lik Darby i Sons of anarchy. Serien är som sagt helt sjukt spännande nu. Lite som att man hela tiden vill åka hem och se ett avsnitt till och inte sitta här och jönsa med en bärs. Och nu har serien följt med mig ut på lokal eftersom Darby sitter här.
Har vart hemma hos morsan på adventsglögg. Hela familjen. Frosseriets högtid och frosseriet är igång för fullt. Snittar, pepparkaka, bullar, julmust och glögg. Magen känns alldeles fluffig och luftig. Som om man har svalt 79 kubikmeter moln. Ändock känns det som man är mätt samtidigt som man vet att hungern finns där någonstans.
En öl till kan jag ju ta. Har ändå missat Landet runt. Sen får jag åka hem och äta. Kan ju inte leva på kanelbullar.
Farsan, när han körde taxi, åt sjukt mycket kanelbullar. Stannade till vid en mack då och då på varje arbetspass och tog sig en kanelbulle. Enligt hans egna utsagor hade han en typisk kanelbullekropp. På hans taxileg tyckte han att han såg ut som en dörrknopp.