Reseguiden

Sitter här och hostar och brötar så punghåren krullar ihop sig. Det är den där tomma, torra och envetna hostan som uppenbarar sig efter en förkylning…

Tog mig ut en sväng i Torsdags efter fyra dagar av isolering. Kändes helt fantastiskt att trampa mark. Åka buss och titta ut genom fönstret. Gick till Ed i Affären. Med två överflottiga pizzor. Den första riktiga måltiden sen i Söndags. Fick tillbaka de där kilot som jag hade förlorat under förkylningen. Och det var ju tråkigt. I övrigt en trevlig stund.

Senare träffade jag May på Notting. Det satt en ensam kvinna på uteserveringen och drack en bärs. Jordens vackraste kvinna på den här sidan av året. Hon log åt mig och jag log tillbaka. Jag blev alldeles sprallig i hodet. När May gick in och handlade bärs så passade jag på att prata med henne. Efter en stund sa jag till henne att hon fick sätta sig med oss om hon ville.
Hon pratade knackig engelska, var från Turkiet och på kort besök i den här stan.
Turkisk kvinna/på besök. Det känns igen på något vis…
Hon hade promenerat runt med sin karta och hamnat runt andra lång. Själv satt jag och drack galopper, ty ölen tog som en solbränna på vilken stekhet strand som helst efter förkylningen. Efter en stund hade jag lovat henne att bli hennes Göteborgsguide dagen därpå, vilket hon verkade bli väldigt glad över. Själv hade jag lyckats glömma bort att jag skulle gå upp klockan fem dagen efter och att det var första jobbdagen efter förkylningen och att det skulle kunna bli problem att somna på beställning efter att ha levt helt utan dygnsrytm.
Jag följde henne till Järntorget och såg till att hon klev på rätt spårvagn. Jag åkte med en bit eftersom vi skulle åt samma håll. Jag underströk gång på gång att hon skulle kliva av på hållplatsen Stampen.
När jag kommit hem skickade jag ett sms och kollade om hon hade kommit till hotellet. Det hade hon, men med massa människors hjälp på spårvagnen. Ty, det finns nämligen ingen hållplats som heter Stampen. Ty, den heter Svingeln.
Jag fick skriva och be om ursäkt och berätta att jag var en pajas. Sen frågade jag henne om hon verkligen var säker på om hon ville ha mig som guide. Hon kanske skulle hamna på Island eller i Norge och aldrig mer komma hem till sina två barn i Istanbul.
Jag hade inte förlorat jobbet…hon ville fortfarande ha pajasen som guide.

Vad jag däremot förlorade var den där ”En god natts sömn”. Inte en jävla blund på hela jävla natten. Null jävla timmar och sen gå upp klockan fem och jobba i nio timmar. Hoppades ärligt att hon inte skulle höra av sig så att jag bara fick komma hem och sova.
Klockan fyra kom det ett sms där det stod att hon var i shoppingcentret Nordstaten och att hon var ”Excited to meet me”. Jag var också excited att se henne, men det gick helt enkelt inte. Såg framför mig hur guiden skulle kollapsa på trappstegen upp till Skansen Kronan.
När jag varit hemma stund ringde hon och jag svarade…inte.
Jag lade mig på soffan. Slumrade och vaknade om vartannat. Rosa elefanter, ballonger och barbröstade alkoholister uppenbarade sig i dröm efter dröm. Plötsligt var klockan åtta. Jag skrev till henne att vi fick ställa in. Guiden var tvungen att sova. Hon skulle åka hem till Istanbul dagen efter. Hon skrev att hon förstod och att hon väntar på mig om jag kommer till Turkiet någon dag.

Jag ficken impuls att jag skulle köpa två sexpack och ta en taxi till hennes hotell. Istället blev det kyckling med ris och curry. Framför massa idioter på TV. Så mycket för kvinnlig fägring…som det känns är det detta jag behöver allra mest här och nu.
Kanske hon bara ville ha en romans på ett hotellrum. Vad vet jag. Detta är inget sköjarn hade sagt nej till heller. Samtidigt hade jag kunnat trilla dit i Kärlekens tecken. Livsfarligt och jättedåligt med en kvinna som bor i Istanbul med sina två barn…

Somnade klockan elva på soffan. Vaknade med en nil av dregel längs kinden klockan ett på natten.
Idag är allt som vanligt och hon är tillbaka i Turkiet.

Hejdå Simin.

Ö liitle bit of this änd thät, yö knö!

De vanligaste sökmeningar och sökord på bloggen just nu är ”att knulla med chefen” och ”kokain”. Känns bra. Allt man behöver för att skapa harmoni och fullborda sitt liv.

Har jobbat 12 timmar idag. Satt och slumrade till flera gånger. Olidligt trött.
Den här helgen i kärlekens tecken har inte sovits bort. En timmes sömn mellan fredag och lördag. Fyra timmar sömn mellan lördag och söndag. Max lika många till nästkommande dygn och mellan måndag och tisdag tre timmar. Så, nu kan ni räkna ut hur många timmar jag har sovit de sista dygnen. Förutsatt att ni har miniräknare. Sådana här monstertal ägnar man inte till huvudräkning. Då brinner hjärntrådarna upp.
Denna turkish woman vid namn Deniz är en riktig nattsuddare. Utan att vara suddig alls. Precis som jag (gällande nattsudderiet alltså). Sånt gillar Johan.
Mår lite bättre idag. Mer samlad. Vi chattade en bra stund igår. Hjälpte mycket eftersom vi dessutom skildes åt i väldigt ledset tillstånd. 2500 kilometer cybersladd mellan punkt A och B. Rätt sjuk känsla, och orden dyker upp på skärmen lika snabbt som om man skulle sitta i varsitt rum med bara en vägg som skiljer åt.
Tager en öl på Bishop’s arm på Avenyn nu efter kneget. Skall åka hem efter denna andra bärs.
Vid bordet bredvid sitter två snubbar och pratar spanska. Den ena av dem har en mobil som ser ut att vara från 1994. Den är jättetjock och fyrkantig som en kub och har en lika stor display som en tumnagel. Såg mobilerna ut så eller är det en bombavtryckare? Vid nästa bord sitter en snubbe som ler sexig mot mig varje gång jag tittar upp från skärmen när jag skriver detta.
I övrigt är det väldigt mycket slips här. Sådana däringa otäcka slipsa-gubbar. Som troligtvis bor på hotellet här ovanför.
Hade jag varit en resande slipsgubbe på fot hade jag säkert varit totalt alkoholiserad. Rumlat ner för trapporna till hotellbaren. Blivit redlös på gammeldansk och klämt damer på tuttarna. Sen rumlat upp till hotellrummet och slutligen, efter att dessutom börjat hugga in på hotellbaren, gråtande, somnat i högljudda snarkningar uppblandade med narkolepsi.

Att falla…

IMG_0474.JPG
Det var lite som att kliva in i ett gigantiskt rövhål efter att jag följde denna kvinna till bussen och stod kvar och tittade efter henne och bussen som försvann.
Deniz, donnan som åkte tillbaka till Turkiet på obestämd tid.

Jag tog en promenad för att tänka bättre. Men jag tänkte inte bättre alls. Sen tänkte jag att jag kunde gå och dricka en kaffe för att slippa gå hem till en plötsligt tom lägenhet, men jag hade glömt pengarna hemma.
Och äntligen när sova och äta och skita-trubblen var försvunna så var hon också försvunnen.

Här i lyan finns avtryck och spår lämnade överallt som tyder på tvåsamhet, som plötsligt har förvandlats till ensamhet.
Kaffekoppar, ett kvarglömt hårspänne, små gömda hälsningar och meddelanden i en anteckningsbok, imtima fläckar på lakan och hennes doft…nerpressad i en av mina huvudkuddar.
Sen i Fredags har vi hunnit tagit flera promenader, gått på Café och restaurang och ätit och druckit öl. Tittat på Vem vet mest, hunnit med en diskussion av vildare slag och legat i sängen i timtal och pratat, slumrat och knullat.

Och jag är säker på att det inte är enbart sällskapet och tvåsamheten som jag saknar. Det är minst lika mycket henne. För nu när hon har åkt är klumpen i magen tillbaka.
Tror helt enkelt att jag har fallit för den där vackra kvinnan vid namn Deniz.