Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Den löddrande tvättskallen.

Åh, så rätt med en iskall öl!
Tänkte börja det här inlägget lite annorlunda med en livsbejakande mening istället för att börja med ”Jag sitter och tar en öl på…”.

Jag sitter dock på Old Town. Skulle aldrig ljuga om nåt sånt. Dränks av jätteglad och jätteledsen indisk musik.

Jag har postat ett brev idag. Och så har jag tagit en dusch. Jag åt en pizzaslice till lunch. Mina dagar har en tendens att flyta ihop ibland. Föga förvånande kanske.

Brevet innehöll ett sjukintyg och skickades till mitt jobb. I duschen fick jag Head & Shoulders i ögonen. Konstigt, för det ska ju vara på hodet och axlarna. På pizzaslicen låg det bacon, köttfärs och lök. Jag åt med kniv och gaffel. Stoppade lagom stora bitar i munnen som jag tuggade med mina tänder.
Det ÄR torsdag idag va?

Nu kom det en väldigt glad låt. Och där kom det en väldigt ledsen. Vet inte riktigt vad jag skall känna. Kanske lite mer än så här?

Någon av mina grannar på våningen ovanför har skaffat tvättmaskin. Personen ifråga verkar även ha skaffat ny hobby för det tvättas nämligen jämnt. Hur ren kan man bli och hur smutsig kan man vara. Människan tvättar minst varannan dag. Ofta varje dag. Det låter rätt ner i mitt vardagsrum. De gånger det tvättas på dagtid kan man inte säga så mycket, mer än att man undrar hur ofta man kan tvätta. Ofta börjar detta imbecilla tvätt-troll tvätta sent på kvällen. Det fortsätts att tvätta efter midnatt. Sen är det dags för torktumlaren. Den har ett ännu jobbigare ljud. När den väl är på så verkar människan ha gått och lagt sig. När jag har gått och lagt mig vid ett-halvtvå på natten så är den igång fortfarande. Efter ett tag går den över till vad jag anar är skrynkelfritt program. Vilket är det värsta… Då startar torktumlaren en gång i minuten. Rumlar runt i femton sekunder…och börjar om. Om och om igen. Samma terrorteknik som stasi använde genom att tända och släcka och tända en lampa i fängelsecellen I forna DDR.
Helt enkelt beskrivet: Vad är det för urblåst sugenluven som inte fattar att man inte kan tvätta sent in på natten utan att störa andra? Är det samma sorts människa man måste förklara för att man måste andas, annars så dör man?
Måste nog ringa min hyresvärd och berätta om mitt värde som hyresgäst tror jag. Problemet med det är bara det att jag glömmer bort det när jag inte hör det där tvättbrummandet och kommer ihåg det när jag hör det.
Kanske sätta upp en utlämnande lapp i trappuppgången med överskriften: Hej ditt sönderlöddrade, sönderludrade, sönderlurade tvätthode!
Sen kan man fylla på med lite mer mjuk brödtext på den lilla fina lappen.

Jaja det blir nog fantastiskt…