Tvättluderschtuga!

Tvättar idag. På en Lördag. Det har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv. Jo, kanske en gång, som jag har förträngt.
När jag kom ner i tvättstugan låg det en ihopvikt tischa på mangeln. Det var min Mötley/too fast for love-tröja. Den måste ha blivit kvar på något märkligt vis när jag tvättade förra gången för en månad sen.
Blev överraskad att den var kvar och att ingen hade plockat den.
Är det ingen som gillar Mötley i det här trapphuset? Va???
Det kanske bara lyssnas på Yohio och Drängarna och Nordman i det här huset. Johanneberg är ju en annorlunda statsdel.

Hittade även min gamla tändare. Nytvättad, brinnvänlig och finer.

De jävla sugluvorna har ändrat tvättiderna i tvättschtugedjävolen också. Förr hade man fyra timmar på sig. Då hade man tid att sitta på en pall och dricka glögg och räkna antal varv som trumman i maskinen snurrade. Nu har man bara tre timmar på sig. Hur fan är det tänkt att man skall hinna tvätta mer än två maskiner. Tvätten hinner ju inte torka och det blir rena kaoset när man får hänga upp tvätten i lyan. Jag bor väl inte i ett torkrum för bövlars.
Visst, det finns ju fler tider nu. Men det var inte särskilt svårt att få någon tid innan heller. Och livet handlar väl inte enbart om att tvätta?

De hade satt upp en trevlig hälsningslapp i samband med detta också. ”Nu har vi satt upp nya och röda och fina tvättstugetavlor i alla våra fastigheter. Tanken är att samtliga fastigheter ska ha samma tvättider.”
Men snälla nån, vad är poängen? Jag bryr mig väl ärligt talat inte om att Bosse i Mölndal har samma tvättider som mig?

Jag blev så upprörd att jag funderade på att sätta upp en arg lapp där nere, men nu är jag glad igen för jag ska äta en vitaminrik frysrätt som jag har micrat alldeles själv i min nya och röda och fina mikrovågsugn.

Nu har jag ätit upp den. Pannbiff med löksky, och kan konstatera att den skall jag aldrig äta igen.
Har även hämtat tvätt. Blöt tvätt som nu hänger överallt i lägenheten. Man kan nästan tro att jag bor i ett torkrum.

Tvättråd och lite snick snack om bloggen (Eggande titel på rubrik, nu blev jag i extas!).

Ojdå, bröt mitt nyårslöfte att skriva här varje dag. Och nu har det gått tre dagar sen jag skrev här, sicken lufferstajl.

Tvättat idag. Spänningen var olidlig hela tiden.
Kommer den här tröjan bli ren? Kommer den här kalsongen bli torr?
Funderade på att svepa in mig i ett lakan och rulla ihop mig och hoppa in i tvättmaskinen för att känna hur det känns att vara tvätt.
Har snart även följt tvättrådet att inte tvätta mina svarta byxor på ett halvår. Sicket filth.
Det är rätt illa det där. Att jeansföretaget inte bemödar sig med att kosta på en riktig färgning av braxorna. Istället uppmanar de konsumenterna att gå runt som smutsbykar för att behålla färgen på byxorna. Sicket jävla sätt.

Satt och googlade hur man skulle tvätta böxorna på bästa sätt för att behålla färgningen.
Brothers hade ett tvättråd på sin hemsida som slog det mesta.
Man kunde bada i sina braxor. Alltså i badkaret. När man sen hade legat där tillräckligt länge för att fråga sig själv vad fan man pysslade med kunde man kliva upp. Den frågan borde ställas redan när man plumsar ner i karet.
När man klivit upp ska man helst, för bästa resultat ha på sig byxorna tills de har torkat.
Okaj, tror jag sätter mig lite i soffan.
”Oj då, vad blött det blev. Det här var ju strålande!”
”Men hoppsan hela parketten är ju blöt. Är jag lite dum i hela huvudet?” Kanske jag skulle stått på balkongen eller badrumsgolvet i två timmar och huttrat. Eller sköjas det bara aprillo mafioso med mig mitt i Januari?

Här är alltså summa-sumo-somalia-summario: Gå runt som en lortig staketräv med stinkande byxor eller plumsa ner i badkaret som en brinnande tok med brallorna på dig!

Undrar även över en annan sak: Hur tvättar man sina genitalier med braxorna på sig? Hmm, knäppa upp gylfen? Och är det i det läget man verkligen börjar ifrågasätta vad fan man håller på med?

Nej, nu kände jag att frågorna blev alldeles för många. Jag blev alldeles yr.

En helt annan sak. Min älskade syster tycker att jag ska plocka bort min adress till bloggen på dejtingsidorna som jag är med på. Alternativt inte skriva diverse urartade inlägg mellan varven (detta är dock inget alternativ, då bloggen skulle förlora sin sans och dans mellan vansinne och…mindre vansinne) Emma tycker samma sak. Troligtvis har de rätt bägge två. Personen som går in på min blogg från dejtingsidan tänker troligtvis:
”Oj, oj, oj, vilken pajaskomét. Han kommer ens inte kunna smeka mig på fittan utan att sköja till det.”
Själv tänkte jag när jag lade ut bloggadressen:
”Fan det är ju skitbra! De generar massa nya läsare på bloggen. Och om de gillar min blogg, då kommer de garanterat gilla mig.”
”Ja, kanske det.” svarade syrran. ”Men om vi säger att jag inte kände dig och med tanke på hur du skriver ibland så skulle jag aldrig ta chansen, hur rolig du än verkar, att träffa en sån dåre.”
Illa nog, så förstår jag precis vad hon menar.
Kanske jag plockar bort bloggen från dejtingsidorna och i efterhand visar upp dårskapen när vi lärt känna varann.
Eller inte… Jag vill ju egentligen träffa någon på riktigt och där ute i den riktiga världen. Och inte någon hubot på wörld wajd wäb.

Nej, fack this. Nu måste jag sortera strumpor!