En tripp till Berlin…eller inte förresten.

(null)
Drömde en sjukt märklig dröm för ett litet tag sen. Sjukt märkliga brukar ju drömmarna vara mellan åt, så det är inget nytt i strumpan.

Jag var på upptäckts resa till Tyskland. Närmare bestämt Berlin. Med en väldigt otippad vän att resa med och hans fru. Ett av mina ex var med som min resekompanjon också. Och hon gladdes inget vidare över att ha mig som resesällskap.

Märkligt det där med drömmar, man kan drömma vad för slags världsfrånvänd rappakalja som helst. Då kan väl drömmen vara sjysst mot en och låtsas att man har en flickvän också. Där missar inte drömmen någonting av verkligheten.

Vi åkte lyxkryssnig till Tyskland. Det var trevligt till en början. Vi satt i någon lyxbar och drack Martinis och Gin o Tonic. Efter några sköjiga timmar i baren kantrade fartyget. Jag klamrade fast mig i stången ovanför baren och dödsångesten var total. Där hängde jag och dinglade som en skrämd liten taskspelare samtidigt som de andra tyckte det var sköjigt att ligga på sidan i fosterställnig och sörpla i sig sina drinkar. Det konstiga var att båten bara fortsatte att glida fram som inget hade hänt.
Efter en svår tid rätade fartyget upp sig igen och seglade vidare. Glad och lättad och för nervernas skull beställde jag en ny drink. Exet satt vid ett eget bord en bit bort och såg ut som hon var besviken över att jag hade överlevt den svåra stunden.
Plötsligt befann vi oss på någon fjord. Som om vi befann oss på Hurtiga rutten i Norge eller nåt. Vi stod där och njöt över utsikten.
-Nu kommer det ett vattenfall, sa min kompis.
Jag hann inte säga ”Jaha?”, så befann jag mig inhalkad i köket med röven pressad mot ett kylskåp. Bland massa ilskna och svettiga kockar med köksyxor i näven som undrade vad fan jag hade i deras stiliga jävla kök att göra.

Väl framme i Tyskland så befann vi oss i en liten byhåla och promenerade runt i en skog. Jag var förbryllad och skogen var djup och grön. Ska vi plocka tysk svamp eller?
-Ah, tar vi en genväg till Berlin, frågade jag min polares fru.
-Nej, men det fattar du väl att vi inte hinner dit? Är du dum i huvet eller? Båten tillbaka till Sverige går ju om två timmar!
-Jaha, men jag trodde…
Jag tittade bakåt där mitt ex promenerade några meter bakom mig…
-Ja just det, repeterade hon. ÄR du dum i HELA huvet eller?

Efter detta vaknade jag. Detta var verkligen lika bra. Jag var inte ett dugg sugen på att befinna mig på en färja som på nytt skulle kantra och tränga sig och ta sig ner för fler vattenfall.

Nu var jag ju ändå hemma på loftet igen, eftersom jag precis hade vaknat…

På ett loft i Tyskland.

Drömde för några nätter sen att jag var adopterad till en tysk familj som hette Himmler. De hade så vitt jag vet inga släktband till den där hemska hantlangaren till Hitler.
Familjen Himmler åt frukost i velourpyjamas och den tyska tjocka gräddliknande mjölken rann långsamt ner för deras hakor.
Jag trivdes bra i min nya tyska familj, men vaknade ändå uppskakad och svetten rann iskallt på överkroppen.
Vet inte riktigt var i drömmen som det hela förvandlades till en mardröm.

Nästa gång jag vaknade var det morgon. Jag hade drömt att jag hade träffat en tysk kvinna som hette Eva (hade inget att göra med Eva Braun). Jag tror jag var kär i henne drömmen.
Eva hade jättestora bröst som hon daskade mig i ansiktet med. Hon höll mig hårt i min öronsnibb och kallade mig ”Der junge”.
På 1800-talet hade det säkert blivit giljotin för såna här perverterade drömmar.
Jag skulle precis rulla av henne underböxorna och få huvudet sönderklämt mellan hennes tyska pansarlår…när jag vaknade av en gapande och skrikande byggnadsarbetare utanför fönstret.
Morgonståndet var där som en flaggdag på konungens födelsedag medan Evas skönhet tynade bort i morgonbrisen.

Jag kände lite skam över denna inte helt rumsrena dröm, mem mest kände jag för att rulla upp gardinen och visa byggjobbaren mitt hammarskaft så han trillade ner från byggnadställningen och aldrig mera gapade i onödan.
Tyvärr var redan morgonståndet och byggjobbaren borta när jag klättrade ner från loftet.
Eva, hon var väl kvar i Tyskland…

(Efter de här två drömmarna har jag återigen börjat plugga tyska)

Helmut.

Jag har massa småsaker hängande över mig. Sådant jag borde göra.
Sätta upp den där sista jävla hyllan. Träna tyska, så jag kan bli tysk innan jag promenerar runt med rullator. Skriva något spännande här. Ta en promenad innan solen går ner. Ingenting känns tillräckligt lockande. Det blir inte mycket gjort. Det verkar vara en sådan dag idag.

Kan fortfarande tycka det är skönt på många sätt att vara singel. Jag kan göra som jag vill. Behöver inte ta hänsyn till vad någon annan ska tycka. Kan sköta mig själv utan att det blir protester eller sura miner.
Samtidigt är det just det som är exakt lika tråkigt mellan varven. Det spenderas mycket tid i ensamhet. Tankar som kretsar kring en själv, istället för tankar kring någon annan. Tiden flyter förbi på ett annat sätt än när man delar sitt liv med någon annan.
Ah, jag vet i fan…

Bilden på lappen nedanför låg framför min öl när jag kom ut från dass på Skål. Det var under den där perioden för typ tio år sen när jag hängde på Skål fler kvällar i veckan än jag spenderade hemma.
Undrar vem den där Helmut var. Var det en man eller kvinna? Kanske en tysk kvinna. Undrar hur hon kunde älska mig utan att ens ha pratat med mig. Undrar vad Helmut gör idag. Kanske hon bor i Tyskland. Hon kanske äter apfelstrudel till frukost och har en prickig hund och promenerar runt med paraply när solen skiner
Känns som jag kan ha skrivit om Helmut vid något tidigare tillfälle här på bloggen. Då har jag upprepat mig. Efter att haft denna blogg i snart sju år och skrivit drygt 1300 inlägg kan det ibland vara svårt att komma ihåg vad jag har skrivit om och vad jag inte har skrivit om…

IMG_0435.JPG
Den där Helmut…