En riktig fylletratt.

Igår drack jag två bärs på Bishops arms på Avenyn efter jobbet.
Folk var väldigt fulla och räliga. Det satt ett gäng tuppar och hönor vid ett bord. För det var faktiskt vad de var. Rejält packade. Hönorna var finska. Tupparna var svenska. Tupparna pratade engelska med en sån svengelska så man blev generad. De stötte och flörtade hejvilt med hönorna på de mest banala sätt. Mina örontrumpeter höll på att fräta sönder och jag fick små impulser av att vilja skjuta mig i huvudet. Hönorna i sin tur fnissade och tramsade sig till den mildaste grad.

Men det var speciellt en ensam snubbe i baren som var det fullaste jag sett på länge. Efter att han precis fått påfyllt i glaset skulle han ta en promenad ut från stället. Tänkte han. Glaset tog han med sig. Sjögången var enorm. Både i sidled och fram och baklänges. Det är väldigt många trappor upp till markplan. Trappstegen är väldigt ljudliga och brakar när man går på dem. Att han hade vissa problem att ta sig upp är en underdrift. Det lät ungefär så här: dum…dum………d.d.d.d…dum…dum…dum…………..d.d.dum.
Vet inte hur länge han höll på innan han hade nått ytterdörren. Väntade mig en rullande kropp komma farande ner för trappan men det uteblev.
Jag gick ut och rökte. Där stod han. Glaset stod tomt på uteserveringen. Han försökte få tag i en taxi. En taxi stannade bredvid honom. När han skulle prata med taxi chauffören stack inte bara in huvudet genom vindrutan, utan hela överkroppen. Detta resulterade i att hela kroppstyngden hamnade i överkroppen och snart fladdrade ben och fötter fritt i luften. Han måste ju ha landat i knät på taxichaufförn. När han äntligen fick ordning på tyngdlagen och fick ut överkroppen ur bilen fick han bakåttyngd och steppade fyra steg bakåt. Märkligt nog lyckades han hålla sig på benen.
Han hade alltså fått reda på att han INTE fick åka med. Han ställde sig på gatan helt uppgivet med slokade axlar och sa med trumpen stämma, lite som en stor bäbis:
-Nähä! Så jag får inte åka med då? Hur ska jag då komma hem?
När taxin långsamt började rulla fick han plötslig energi igen. Han började dansa bredvid taxin och flaxade med armarna medan han utbrast
-Åååååk då!!! Åååååk då!!!

Herre jisus vilken stjärna. Vet inte hur det hela slutade. Jag smätte iväg fimpen och gick in igen.

Nej, öööh, pust och stånk, kände att det plötsligt behövdes lite upplyftande toner här under parasollet i form av lite ryskt vansinne:
Leningrad – Fish

Hälsning från en vindstilla balkong i det stekheta helvetet två våningar upp.

Är återigen parkerad på balkongen under parasollet i min ensamhet. Min vän från Lund åkte hem igår.
Jag dricker kaffe…och svettas. (Har för mig att jag sagt det innan). Svär när solen kommer fram. Det verkar vara lika varmt som igår. Applåderar och ställer mig upp och vrålar: HEJ JESUS! när solen går i moln. Och sen har geisten och energin tagit slut.
Vi svenskar älskar ju att prata väder, och jag vill ju inte vara sämre.
Springa är jag ju dessutom räddad ifrån att göra eftersom det är så här svinhett. Tycker om sommar och värme, men inte när det till och med är för varmt för att sitta i skuggan. Skall köpa sjutton kubikkilometer fläkt och vind på postorder eftersom det ens inte fläktar i detta blåshål till stad. Skall söka jobb som frysboxtestare.

Nu kommer brevbäraren. Han ser helt ledsen ut i svinvärmen. Tar bara hela brevbunten i näven. Kastar på måfå upp breven i luften så de landar på balkongerna. Jag får upp två brev på min balkong. Det ena är anonymt och adresserat till Herr Jöns. Jag öppnar det. Han är tydligen med i någon kristen helvetessekt. Bapelsinsekten. Det står att jorden skall förvandlas till en stor rutten apelsin nästa vecka. Och att alla människor skall förvandlas till apelsinskal. Grattis Herr Jöns!
Det andra brevet är från kronofogden. Det skulle kunna vara till mig, men det är det inte. Jag hittar en röd penna och skriver ”Glada sommarhälsningar från din kronofogde!” på kuvertet. Jag kliver ut i trappen och lägger ner det i rätt brevlåda.

Nu gick solen i moln. Dags att resa sig upp igen och vråla loss: ”HEJ JESUS!”

Nysattack och pimpad balkong.

20140626-130606-47166181.jpg
Har precis haft en kraftfull och svårartad nysattack under mitt parasoll på balkongen. Väckt grannarnas intresse eller ointresse skulle man kunna säga. Ett ständigt återkommande drama i mitt liv.
Har ni nyst med en sådan kraft att ni samtidigt råkar släppa väder?
Nej, jag tänkte väl det. Era perfekta jävlar!
Mången gång har det hänt att jag har fått en nysattack sittandes på café eller krog. Då är jag tvungen att gå ut på gatan. Nysa färdigt innebär en sådär 10 till 20 nysningar till. Allt medan jag vankar fram och tillbaka utanför café eller krogfönstret och tittar in med tårade ögon på en fnissande publik som tittar tillbaka. Det är svåååååårt!

Har pimpat balkongen ytterligare. Med nytt askfat och pelargonia i kruka! Pelargonian fick jag av morsan, då hon skulle byta ut den mot mer fancy blommor på sin balkong. Nu är det förbaskat trevligt här. Det fattas bara lite sällskap. Blommor snackar ju inte så mycket. Och jag snackar ju inte så mycket med blommorna. Lite kvinnlig fägring kanske…
Till vederbörande kvinna som har lust att göra mig sällskap i mitt paradis till balkong kan jag hälsa följande:
Här får du nästan göra vad du vill. Missa munnen när du dricker kaffe. Stå på ett ben. Sitta barfota. Prata skit om kungahuset. Klappa händerna om du är riktigt glad. Ha nysattack (med släppa väder-effekten inkluderad. Jag kommer stötta dig i denna stund och säga:”ja, jag vet. Det är svåååårt!”). Dansa schottis under parasoll. Gäspa utan att hålla för munnen. Äta helstekt buffel. Dricka vin, sprit eller öl (rooiboste är dock förbjudet). Svettas, svära, svamla. Snusa eller röka. Om du ber riktigt snällt får du till och med kanske röka lite crack! Skjuta heroin är dock inte tillåtet…
Så!

Kanske ovanstående stycke text om balkong kan fungera som presentationstext på datingsidan?
Skall fundera vidare på detta…