Aj i munhålan, aj i stortån och den stora midsommarfröjden!

Drömde att jag åt upp ett glas inatt. Ett vinglas. Vet inte vad drömmen ville säga, eftersom jag sällan dricker vin. Tuggade i mig glaset ända till foten och vispade runt delarna lite i käften. När jag sen tog en klunk glasbitar vaknade jag. Helt säker på att jag skulle dö. Min reaktion sträckte sig till:
-Jaha, det var ju tråkigt…

Lite senare efter att ha tryckt i mig frukosten och jag skulle gå på toaletten så klev jag plötsligt på något vasst som gjorde att det hördes ett skrik och ett fult ord (¥$%&+×?₩₩₩₩). Det var alltså jag som bjöd på mig själv för att kuva smärtan.
Det konstigaste var att jag hade mina tofflor på mig, så det var alltså i Tofslan och Vislan som mordvapnet befann sig i. Ah, en glasbit! tänkte jag. Låt mig dö två gånger samma förmiddag…
För minst två månader sen höll jag på att skruva i ett annat urverk än det jag har skruvat i nu. När jag skulle fästa en fjäder/sprint så gjorde den klassikern som händer alla någon gång, att flärpa iväg som en vild åsna. Efter det låg jag med ficklampa och förstoringsglas på alla fyra och krälade runt som en ilsken och svettig snok. Men hittade jag det lilla svin-aset. Nej du lilla hode det gjorde jag inte!
Jag fick av mig tofflan och drog ut något ur stortån. Och där var den. Den lilla vassa sprintdjävolen som åter gjorde urverket komplett.
Hur fan kan den ha häckat i min vänstertoffel i två månader?

Var på bolaget innan. Känns brukligt innan den här grodiga högtid. En snubbe i kassan bredvid mig rotade efter sin plånbok i fickan och tappade ett gäng kondomer på golvet. Alla som såg att han tappade något var på väg att säga till honom. Inklusive jag som var på väg att ropa från andra kön. Självklart sa ingen något när de såg var det var…ända tills det kom en överförfriskad gubbe i keps. Han plockade upp kondomerna och viftade med dem uppe i luften och sa högt medan han tittade sig runt:
-Är det någon som har tappat midsommarfröjden?
Alla tittade på kondomerna som viftade runt i luften. Killen som tappat dem sträckte sig med långa armar och rykte åt sig sina gummin. Blixtsnabbt.
Gubben som blev förvånad över hans snabba reaktion mumlade högt:
-Det klart du ska knulla grabben om du vaknar med sju vackra kvinnor under huvudkudden. Det gör nämligen aldrig jag längre.

Glad midsommar, och spy nu inte i din bordsgrannes hatt!

Det låter ju bra iallafall.

Ska du ta och ticka ner dig nån gång, ditt luder-verk?!

Sitter på samma ställe som jag satt på när jag skrev för ett tag sen. Ellis corner på Stigbergstorget i tuffa majorna. Där lastbilarna gjorde u-sväng och mejade ner det där arma rödljuset. Det var faktiskt därför jag gick hit. Blev så sjukt sugen på lite destruction…nej jag har faktiskt varit och köpt tobak. Precis som förra gången. Och jag har promenerat ända hemifrån precis som förra gången. Fast jag gick en annan väg hit. Precis som jag gjick en annan väg förra gången. Hitills har ingen mejat ner stölpadjävolen och det är ju synd tycker jag.

Har kommit igång med mit novellskrivande igen. Det är därför ett under att jag sitter och bjuder ut mina ballar här på bloggen, men jag är en schysst dude som älskar världen…
Det är skönt iallafall att komma igång med skrivandet igen. Man känner sig nyttig och duktig på något vis. Som fryst broccoli ungefär.
Sen låter det ju enormt tufft att säga också när folk frågar vad man sysslar med.
-Jag håller på att jobba på en novellsamling.
Tuffare än att säga att man är personlig assistent iallafall. Det leder inte till nåt knulla precis. Men säger man att man är novellförfattare, då blir man tvungen att dra fram kalendern och kolla om man har tid för att sköja runt under täcket. Man måste ju vara rädd om sin inspiration också. Fast knulla borde ju vara bra för inspirationen. Bättre än en runk i mörkret.
Tyvärr så tjänar man ju mer pengar på att vara personlig assistent än att sitta och var hittpåig bakom ett tangentbord. Men sen när royaltyn på 57,40kr kommer då har man ju råd med en bärs iallafall. Tycker jag är helsköj.

Har även börjat hålla på med klockor igen. Eller ett specifikt urverk som jag har hållt på med tidigare. Framstegen är måttliga. Jag har vänt och vridit på de små delarna. Tvättat och oljat dem. Satt ihop. Tagit isär, men det trilskas. Jag har kollat på videos på nördkanaler, läst, tänkt, funderat på problemlösning och vad som felar. Kommit på vad som varit fel. Testat på nytt, men lik förbannat så felar det i slutändad. Detta specifika urverk heter ”AS ST 1950/51” och jag haaaaatar det så innerligt!!!!
Nästan varje gång när jag hållt på slutar det med att jag är förbannad. Går och lägger mig arg, ledsen och hungrig. Vilken jävla hobby va? Hade jag inte haft betongväggar så hade det varit så stora hål i väggarna så att man hade kunnat hoppa jämnfota från vardagsrummet rakt ner i toaletten i badrummet.

Fast det låter ju ändå rätt tufft.
-Jag håller på att renovera gamla urverk och så skriver jag på min novellsamling. Säger man det högt till någon så får man aldrig mer vara ifred.
Sen att man aldrig får urverken att ticka och att novellerna handlar om en gammal gubbe utan nötter i påsen är ju en annan sak. Det behöver man ju inte avslöja.
Man är ju proffesionell änna.

Att nörda ner sig eller skaffa sig en hobby.

Det var längesen jag skrev något vettigt här. Eller har jag någonsin gjort det?

Kan berätta om mitt nyfunna nörderi. Att skruva med armbandsur….eller snarare i urverk…eller snarare skruva isär för att sedan skruva ihop. Och kanske en vacker dag faktiskt få ett gammalt nerlagt urverk att börja ticka.

Har budat hem lite gamla reparationsobjekt på Tradera för att träna på. Och sen några till också…och några till.
Oj, där flög den lilla fjädern. Den landade nog på loftet. Eller i Mölndal. Det var den klockan. Nästa! Allt är sjukt smått nämligen. Jag blev förvånad hur smått allt var när jag skruvade och bytte delar i iphones, men det här är småttare kan jag säga.
Nu har jag faktiskt lyckas plocka isär en hel klocka som jag har börjat sätta ihop igen.
Ett smart och nästan nödvändigt trix är att ta foton på nästan allt man gör. Alltså varje litet hjul som man plockar bort så att det hittar tillbaka till rätt ställe. En annan sak som är viktig är att man lägger allt i en viss ordning på arbetsbänken. Alltså ”balansen”, där ihop med sin skruv till exempel. Men det gjorde inte jag. Jag lade bara alla små reservdelar i högar i en liten specialbox som jag hade köpt med olika fack, lite huller om buller medan jag mumlade: Där kan ni ligga era små svinpellets. Frågan är om jag kommer få ihop den där klockan igen. Och några speciella foton började jag inte ta förrän klockan nästan var isärplockad…men man lär sig av sina misstag, säger de där typerna på klockforumet som jag följer.

En annan sak är alla verktyg man behöver (och kanske inte behöver helt nödvändigt, om man inte är helt söndernördad vill säga). Men billigt junk är inget att föredra. Om man inte skall bli förgrymmad. Billiga mejslar som är skevt slipade och går sönder. Eller pincetter som man rycker hår från snoken med. Nej, det håller inte. Den där kinesiska urmakarlådan för 329 kronor som jag köpte först borde sålts i en leksaksaffär, förutom några verktyg som var helt okej.
Beställde hem fina mejslar från ett engelskt företag som säljer klockgrunkor. Slängde in en mejselslip också i beställningen också. Några pincetter (korntänger heter det faktiskt om man vet vad man pratar om) behöver man ju och sen lite fingertoppar så inte klockdelarna blir flottiga som min panna och stekpanna. Fingertöpparna kan även med fördel användas om man skall klia sig på privata ställen utan att smutsa ner fingrarna. Praktiskt! En liten luftpump behövdes också för att blåsa bort damm. Och sen lite olika boxar. En optivisor (Luppglasögon med pannband och belysning som man även kan använda på nattklubb eller i joggingspåret för att smälta in) behöver man ju för att se vad man pysslar med också. Och sen var det ju… och sen. Det där var en dyr hobby, tänkte jag.
Igår köpte jag en ultraljuds-tvätt och idag beställde jag olja för att smörja upp diverse klockdelar. Lite ”pipetter” (heter det verkligen inte på urmakarspråk!) för att dutta ut oljan och sen ett litet oljefat där man häller oljan, för det går minsann inte att dutta ner pipetten rakt ner i oljeflaskan. Och sen några mässing-korntänger så man inte repar de ömtåliga delarna.
Herregud vilken dyr hobby det här var. Kanske man borde köpt en morakniv och hyrt sig en snickeboa istället och täljt ut jättepungar i balsaträ som man kunde sålt på Kiviks marknad?

Nu har jag iallafall allt jag behöver för att kunna plocka isär en klocka och kanske till och med få den att ticka loss när den är ihopsatt igen…

Arbetsmönstret sker som följer för en hobbymakare i ur och skur:
-Skruva isär uret (Helt utan lite halvslapp inställning som att: ”Äh, det ordnar sig, det blir bra ändå. Noggrannhet kompis!)
-Rengöra alla små delar i UL-tvätten så de skiner värre än ABBA:s scenkläder.
-Sen, under projektets gång, olja de delar som ska oljas allt medan man sätter ihop urverket.

Utöver detta, som rörande alla nörderier är det bra att läsa så mycket som möjligt och följa sjukt tråkiga videos på the yöutöbe där det sitter någon gammal gubbe som mumlar obegripligheter, glömmer att ställa in skärpan på kameran, som fortfarande bor hemma hos sin mamma och inte har knullat sen våren-97 då han blev ilurad kokain och inte tvättad sig på två veckor.

Det är en rolig hobby dock, nästan så jag inte har tid att sitta här och balla och dricka folköl. Och pengamässigt så är det ungefär lika dyrt som ett par helkvällar på krogen inkluderat taxiresor, fast utan att vakna upp be till en skumgummi-gud i papiljotter dagen efter medan fingrarna krampar runt ett glas där det simmar runt två löddriga treo.
Då kan man fingra runt sina dyra skruvmejslar istället!

Så de så, edra hobbylösa hobbyalkoholister!