Permobiler och rullatorer och sköjare.

(null)
Det här brakfordonet stod parkerat vid mitt bord tidigare idag på uteserveringen på Old Town (på Gibraltargatan i Johanneberg i Göteborg på Västkusten).
Det är alltså inte mitt nyköpta vrålåk (naj, han den där sköjaren gick och tog ett banklån på 100 fjärsingar och köpte sig en permomoppe för han tyckte det var tråkigt att gå…). Bäst att säga det så ingen tror att benskörheten nu har slagit till på allvar.

Märkligt det där med äldre gubbar och sina hjälpmedel och deras lössläppta sätt att parkera…
-Ah det blir bra. Jag ställer den här!
Bra, i det här fallet menas med att ta upp en tredjedel av uteserveringen.

Farsan var likadan med sin rullator…
-Ah, jag ställer den här. Det blir bra!
Bra i hans fall betydde oftast blockeringar av dörrar. Gärna till dörrar som ledde någonstans. Som en dörr till en uteservering. Om det dessutom var en nödutgång så var det ännu bättre. Sen kom personalen fram och sa till honom:
-Du kan inte ställa den där för du blockerar dörren!
Han blev lika förvånad varje gång.

För en liten stund sen kom gubben ut och satte sig på moppen här.
Jag sköjade med honom och sa att jag hade vaktat den hela tiden.
-Jaha, tack så mycket, sa han helt allvarligt som han inte fattade att jag sköjade och att jag var en permovakt.
Jag log till svar och tänkte att man skulle tagit en runda på den där mojängen och åkt och köpt ett sexpack när tillfälle bjöds.
Detta fick mig att känna mig som en dålig sanningssägare och en fantastisk ljugmänniska på en och samma gång. Alltså, att han tackade.

Hej jag heter Johan och är en självutnämnd sköjare. Jag är personlig assistent och har varit i en si så där 20 år. Jag fyller 45 år om drygt två veckor. Det kan man inte tro…utan en viss fantasi.

Självklart älskar jag världen!

1a Maj sa ja te daj

1:A Maj. Upp till kamp och såna grejor. Håller fanan högt här i köket med ännu en nysattack som jag genomlider just nu.

Annars vet jag inte. Jag vaknade klockan fem i morse av att ett gäng måsar som fullkomligt skrek i vansinne utanför fönsterna. Fyllesvin, tänkte jag. Vet inte vad deras exaltation handlade om. Kanske någon hade lagt en liten valborgsspya, och nu skulle det huggas in på banketten. Måsar är Nordens gamar.

Skall ner och kolla in demonstrationerna om en stund. Blir betraktare i år.
Jag och syrran gick Vänsterns tåg för några år sen. Efter att ha stått och väntat i 45 minuter på att vi skulle börja gå var vi helt sönderfrusna om fossingarna. Och när vi väl promenerade lyckades vi hamna i en del av tåget som var helt extremt trött och lamt. Det kändes som ett gravfölje. Frusna och helt ledsna gav vi upp när vi passerade en krog som badade i vårsolen. Vi klev ur tåget och satte oss på uteserveringen. Konstaterade med en bärs i handen att vi minsann visste på vilken sida hjärtat satt ändå.

Det sägs att den riktiga våren skall komma den här veckan. Tur att jag jobbar extra så jag slipper njuta av den lille gule förrädiska fan med en öl i näven på en soldränkt uteservering.
Sådant okristligt beteende kan man ju inte hålla på med.

Klantsonen.

Himlen är rosa där ute. Jag är mörk under ögonen och befinner mig i något slags dyartat lågvatten.
Jag började fundera över mitt liv, men kom inte längre än så.

Solen kom fram i Onsdags. Den lade sig perfekt över en uteservering i Guldheden. Klockan var väl två på eftermiddagen. Sen satt vi där. Jag och Ed med varsin öl i näven. Som gifte sig med nästa och nästa öl och nästa…till att mörkret och månen fanns där och vi befann oss på andra lång.
Fick ringa till mor och ställa in den där middagen som hon egentligen skulle bjuda på. Hon blev inte så glad…
Igår var ångesten stor. Tittade på tio avsnitt av ”Pablo Escobar-serien”.
Ringde till mor igen för att försäkra mig om att hon inte var ledsen på mig vilket jag blev försäkrad om att hon var. Ångest. Dålig klant-son…

Jobbar helg igen. Det blir ingen glad av. Speciellt inte jag.

Nu är han med Sveriges vitaste tänder på Tv. Känner hur glädjen spirar genom hela kroppen.

En första bärs i solen, en låt och ett telefonsamtal.

Jag har precis tagit årets första bärs i solen på en uteservering. Det var kanske inte helt överdriven värme så man fick svettattacker och pustade och stånkade, men solen fanns där som en puss på munnen.
Bakom mig satt ett franskt sällskap. De pratade i jämn ström på det sätt som fransmän brukar prata i fransk film.
Framför mig satt ett par. Eller om de var bror och syster eller om de var kompisar. De kändes väldigt brattiga. Åtminstone han. Backslicken, kavajen och de slitna jeansen fanns där iallafall. Och han lät som en ganska dålig människa när han öppnade truten. Kan ju vara mina fördomar. Han kanske var lokalvårdare som hade en dålig dag, fast…
Hon verkade vara deprimerad.
Hon sa till honom att ”de” inte behövde vara oroliga för henne. Han undrade varför de inte skulle vara oroliga när hon betedde sig som hon gjorde. Sen så berättade hon något för honom om ett jobb hon trodde att hon inte skulle få. Vilket han besvarade med:
”Att hon var en negativ människa som skulle rycka upp sig. 99% av mänskligheten rycker upp sig och har inte så negativ inställning som du har. Det är därför det går som det gör. För dig.”
Det hela lät ganska hemskt. Han hade en väldigt aggig attityd och det lät hela tiden som han skällde på henne och var förbannad med en ton som tydde på att han tyckte hon var lite dum i huvet. På det hela kändes han som ett ganska taskigt stöd som bror eller kompis eller äkta hälft.
Sen beklagade han sig över att han var tvungen att gå upp klockan nio nästa lördag för att hjälpa sin far att såga ner två äppelträd som stod i deras trädgård. I den gigantiska brat-trädgården någonstans ute i Näset. Jag led med honom så jag nästan började gråta inombords…
…men solen lös hela tiden på alla. På min för ljusa lagerbärs. På flanörer, brats. Skelögda, långa, korta, fula. Lokalvårdare, negativa kryp och försvarsadvokater. Typiskt solen. Den gör så…

Annars kan jag haft historiens tråkigaste helg. Inte träffat någon. Inte varit utanför dörren sen i fredag eftermiddag, förutom en sväng till Willys för inhandling av ett sexpack.
Sexpacket dracks nästan uteslutande till tonerna av Pharrel Williams låt ”Happy”. Inte för att jag var direkt glad. Inte indirekt glad heller. Inte speciellt glad heller. Inte alls glad helt enkelt, men jag har insett vilken sjukt genialisk låt det är. I övrigt är jag väl inget jättefan.
Tydligen har det spelats in en musikvideo som sträcker sig över ett dygn. Historiens första 24 timmars långa musikvideo. Man kan välja vilken tid på dygnet man vill titta på genom att välja klockslaget på en klocka. Sköj, tycker jag.

Morsan ringde för en stund sen. Hon ville kolla läget. Hon tyckte jag lät låg. Jag sa att jag var lite låg. Då sa hon att hon var låg. Sen berättade hon varför hon var låg. Min förklaring var bara för att det fan inte händer någonting. Hennes förklaring var att ibland händer det ingenting.
Sen pratade vi om vädret. Sen sa vi hej då.

Den svettige jäveln.

Vilken kanondag det blev idag. Alltså rent vädermässigt. Annars vet jag inte… Kan tyvärr och såklart inte säga att jag njutit av värmen. Hade ni väntat er någonting annat eller?
Här har pustats och stånkats, men framför allt har jag svettats. Oh gudars vad jag har svettats i trynet! Satt och tog en öl i solen. Tänkte att det kunde vara skönt. Det var olidligt. Svetten rann och solen gassade och Göteborgsblåsten hade slängt sig i väggen. Som en mycket fet människa på 250 kg som svettades i en mycket het sol.
Hittade lite byxor på myrorna. Mina har nämligen börjat förfalla. Vilken jävla halvfuntad människa som svettas som jag gör får för sig att prova byxor när man är född svettig? Jo, undertecknad. Helt vidrigt. Herregud vad jag svettades! För varje byxa jag provade så svettades jag ännu mer. Självklart passade inga av byxorna. Såg ut som en svettig Gais-Åke Feskeböxa. Stod där i kalsongerna i provrummet och torkade mig i pannan med servetter. Herrejävlar sicken löjlig människa!
Nu sitter jag och tar en andra öl efter dödsstunden i provrummet. Promenaden hit till krogen… herregud vilken pärs och herregud vad jag svettades. Uteservering i stekande sol: ”Här kan man ju fan inte sitta!” tänkte jag. Beställde sen ölen och gick ut och satte mig på uteserveringen och började återigen svettas. Som en flodhäst. Hela plytet var blankt. Sprang ner på toaletten. Tvättade mig fem minuter med iskallt vatten i ansiktet. Herre gudars vad skönt…
Nu har jag äntligen slutat och svettas. Plötsligt och tvärt. Det är som om jag aldrig har svettats. Sicken triumf! Om jag tänker efter är det ändå rätt skönt i solen. Ja, se herrijävlar!

(Farsan var också en sån här svettig jävel. I direkt solsken var alltid hans panna blank. Efter fem minuter började han torka sig i pannan. Efter tio minuter började han pusta och stånka och konstaterade att det inte var något drag i vinden. Sen, när det salta svettet rann ner i ögonvråna började han muttra och svära.
Förutom nysattacker, snarkningar och skakningar har jag även ärvt nöjet att svettas i alla möjliga och omöjliga situationer. Thanx dad! Jag är dig evigt tacksam…)