Denna hetta och det enfaldiga sköjandet.

Den här värmen sköjar man inte bort, även om man är en sköjare. Det har utfärdats en klass två varning för att landet håller på att brinna upp. Gamla människor lever i farozonen och det ända som verkar frodas är stora insekter som bara blir större och större och fler och fler och verkar vilja flytta in i min lya. Men kanske värst av allt är att det pratas om att det kan råda ölbrist framöver för att humle och dumle bara dör i hettan.
Det är för varmt för att tänka eller att ha en åsikt. Det är för varmt för att ha en tjej eller inte ha någon tjej. Det är för varmt för att skratta eller gråta eller gå runt och tro att jorden är rund. Det är för varmt för att ha en hobby eller äta. Det är för varmt för att sova eller somna eller vara vaken.
Jag har en svalkande öl i kylen, men jag orkar inte gå och hämta den för det är ändå för varmt för att dricka öl.
Och man skall inte klaga. Det säger folk i alla fall. Det är ändå för varmt för att orka klaga. Så jag nöjer mig med att bara konstatera.

För en vecka sen hade jag Putte på besök här.
Just vid den här tiden förra Måndagen satt vi på Kungshöjd i slutet på Kungsgatan och drack öl på en sylta och tittade på regnet som plaskade ner och sköljde stan ren. Vi tittade även på folk som cyklade och kämpade sig upp för backen. Och så beställde vi in fler öl och tittade på folk som skäjtade ner för backen. På Södra Liden, som är ett ruffigt hak, som ligger precis bredvid där vi satt hördes ett plötsligt jättebrak. Ungefär som när ett par hundra tallrikar följt av ett par hundra bestick rasar i golvet. Efteråt följde även ett obligatoriskt vrål toppat med ett vokabulär där det inte var fel på bredden av könsord och svordomar.
En liten stund senare dök det upp en stor snubbe med en stor cykel med jättestora ballongdäck. Han tog sats från gatan, cyklade upp på trottoaren och rakt in i samma restaurang där porslinet nyligen hade krossats. Fantastiskt. Annars har ju piggare alkisar skådats på en uteservering. De flesta satt och sov över sina öl.
Dårar och dårskap dyker upp i varenda hörn. Och det var väl detta vi ägnade oss åt. Att titta på folk och dårar och dricka kaffe. Titta på folk och dricka öl.
Alltså käka, promenera och dricka kaffe och öl. Och åka lite taxi såklart när man inte orkar med allt gående längre. Lite som att vara och bete sig som man är på utomlandsresa i sin egen stad.
Mycket trevlig företeelse det där.
Efteråt när Putte två dygn senare åkte hem och konstaterade att han nog inte skulle behöva se (sicket) fölk på ett bra tag var jag själv tvungen att vila upp mina svaga nerver i två dygn. Och speciellt som jag hade varit ute kvällen innan Putte dök upp, så blev det Hej hopp och Tjena i ölglasets botten och Totalt jävla hej baberibba av komplett sköjande i tre dagar i rad.
Sådana vansinnes-sköjeri-race tar jag inte för mig längre och har inte gjort sedan mina kortbyxor sprack i räva. Men sköjar man, så sköjar man!

Dricker ens aldrig två dagar i rad längre.
För jag gick minsann i Söndagsskola tills jag var elva år. Det ska ni veta edra förfallna luder!