God bajos oknulliga knegarhelg!

Jag börjar se ett slut på denna föckin jobbhelg.
Helt slut är han den stackars sköjaren.

I morse när jag åkte till jobbet såg jag en gubbe som jag brukar se vid Valand när jag väntar på spårvagnen. Han brukar promenera som en vajande flaggstång fram och tillbaka på hållplatsen. I övrigt verkar han helt reko. Förutom igår när han verkade ha fått nog av fåglar. Plötsligt gick han fram till ett gäng pickande duvor. Han stod där och vajade ett tag, sen sa han högt och beskedligt ett antal gånger medan han pekade mot duvorna:
-Baaaap! Baaaap! Baaap!
Sen gick han bara vidare som hade utfört sitt arbetspass.

Och i fredags när jag åkte hem från jobbet klev det in ett brötigt par på bussen och satte sig på sätena bakom mig. Något slags vrål hördes när de satte sig. Ljudet skar genom musiken i mina lurar. Jag såg på de andra människornas ansiktsuttryck att något var skumt. Deras ögonbryn såg uppruggade ut. Själv satt jag och tänkte på om man kan vakuumförpacka sin garderob och spendera kvalitetstid därinne när världen tränger på.
När det brötiga paret klev av gick två andra snubbar fram för att sätta sig på sätena. De vände igen och stod sen och log.
När jag klev av kollade jag vad som var så sköj. Både sätena och golvet och väggen var helt nerspydda. Häftig Fredag!
Märkligt att det där raggiga paret hade suttit kvar där mitt i sin spya helt oberörda. Och att ingen annan flyttade sig en bit ifrån. Själv kollade jag nervöst om min påse med mat som hade stått på golvet var nerstänkt med kräk, men jag hade tydligen klarat mig från denna lilla ljusbruna syndaflod.

Jag ser även någonting annat framför mig när jag har slutat jobba
En kall öl på ett bord. Och mig själv bakom ölen. Klunken med öl som sipprar genom min mun, förbi mina gaddar. Dansar runt på min tunga. Smeker smaklökarna. Den vackra klunken öl som kittlar mitt gomsegel och rinner bekymmerslöst nerför min strupe. Det plaskar till lite lätt på ytan i min magsäck medan jag fyller på med en skummande, guldfärgad klunk till…och en klunk till…och en till.
”Jag älskar världen” tänker jag och tittar ut på gatan.

Och det gör jag faktiskt på sätt och vis, nu en stund senare när jag i realiteten sitter här med en öl framför mig.

Yo gotta löve it möthaföcker!

Att traska vidare.

Kan inte beskriva denna trötthet som breder ut sig som giftig rök eller dimma.
De flesta skulle skylla på årstiden och klimatet, men det känns som ett billigt sätt att komma undan. Visst, det här vädret tar ju död på en. Grått och mörkt på dagen och svart och mörkt på eftermiddagen och kvällen. Och så regn och blåst på det. Det uppmuntrar ju inte en att dra på brallorna och springa ut och skutta ner sig! Möjligtvis lägga sig en pöl som kan fungera som aktiv dödshjälp… Nja nu var jag lite för positiv för att vara Johan.
Minns att det var så här för ett tag sen. Ett år sen, eller två år sen, eller tre. Jag var helt enkelt dålig på att ta mig utanför dörren (förutom när jag skulle jobba). Då var jag tvungen.
Folk ringde och frågade om jag skulle komma ut och ta en öl (vilket oftast betyder mellan åtta och tolv öl i min vänkrets).
-Kanske imorn, svarade jag. Eller:
-Inte ikväll.
-En annan kväll.
-Nej, jag orkar inte.
Hur som helst. Jag tänkte gå ut i eftermiddags. Fixa några grejor (bara skum skit såklart). Promenera. Släppa en brakskit inne på NK om jag kände mig uppåt. Kanske ta några bärs.
-Måste bara lägga mig på soffan lite.
-Eller, jag kanske inte orkar.
-Eller så gör jag det, kanske. Senare…
-Fan vad klockan blev mycket. Jag skiter i det. Men vad i helvete, jag behöver ju tobak.
Nu sitter jag alltså här sex timmar senare från det att jag skulle ta mig ut, i en bar och dricker en öl och tittar på två bartendrar som fipplar med sina mobiler och trycker sina trutar fulla med lösgodis.
-Nej nu slutar vi att gnälla över detta såsiga faktum. Du är ju utanför din dörr nu. Det är väl roligt Johan?
-Roligt? Vad är det för prat?

Var tvungen att lämna det där stället efter den där ölen. Ensam därinne, förutom en tjej som satt längst upp i lokalen. Bartendrarna var så uttråkade så de gäspade och visslade om vartannat. När sen den ena bartendern satte sig på en stol ifrån mig och blängde in i ölkylen med öppen mun fick jag nog och reste mig upp och gick.
Jag skulle gått upp till den där tjejen som satt där uppe i hörnet. Hon satt och skrev ner massa saker på små lappar och tittade mystiskt på mig varje gång jag vände på mig och gluttade på henne.
-Får jag slå mig ner? kunde jag frågat.
-Bara om jag får slå ner dig först, kanske hon hade svarat.
-Vad skriver du på de små lapparna?
-Att din säd smakar vitlökspulver.
Då hade jag skridit till verket…sen kanske vi hade varit ihop och firat jul ihop i något gammal skjul vid riksgränsen

Tog en promenad från Kungsportsplatsen till Valand. En promenad på tio minuter. Luvan på jackan blåste av från hodet hela tiden. Det sviniga grisregnet sprutade mig som en duschstråle i fejset. Två bloss, sen var det bara att slänga den nytända cigaretten. Jag trillade ner i en gatubrunn också förresten. Passade på att språka lite med en dude som bodde där nere. Han bjöd på schampo så det var lika bra att tvätta skalpen och vaska av pungen. Ingen att gnälla över.
Bara att kravla upp och traska vidare…
Det är det livet handlar om mellan varven.

Att vaska av det där dåliga och traska vidare…
För ty, det kommer tusend gånger åter.

Slipsen och djuret.

Tar en bärs på kineserian i brunnsparken. Firar att jag fick sluta en och en halvtimme tidigare på jobbet idag. Hipp hipp hurra för mig!
Kom att tänka på det här med slips. Hade nämligen på mig slips när jag var ute i lördags. Käkade på Mc Donalds på Avenyn innan jag åkte iväg till andra lång. Tänkte att man smälter in på Avenyn som städad typ i slips som efter några timmar går runt och är en dryg och ostädad slipsgubbe som vinglar runt och är präktig och otrevlig. Kort och gott alla de dåliga sidor man kan komma på gällande den slipsklädde mannen på denna ganska vidriga gata.
När jag stod och väntade på spårvagnen på valand kom en kvinna fram och tittade på min slips. Sen frågade hon om jag hade varit på julbord. Jag sa nej och promenerade bort en bit. Hade jag varit på julbord så hade nog slipsen varit rödbetssallad-färgad. Min var svart.
Väl på andra lång tyckte jag att jag smälte in som en hipster. Förvisso var det en tant och hennes vännina i 50 eller 60 årsåldern som svalde mig hel med sina blickar och dansade så sexigt de kunde framför mig. Visste inte riktigt vad jag skulle känna. Rädsla?
Såg slipsen lite som allväders-stövlar. Den funkar i alla väder. På alla gator.

I morse när jag åkte till jobbet såg jag en snubbe som promenerade förbi Götaplatsen. Han hade en kaninmössa med kaninöron. Byxorna hade samma täckning som mössan. Han hade en leopardfärgad överrock i pälsmaterial och hade sytt dit en svans som kanske var en halvmeter och som släpade i marken. Ryggsäcken bestod av massa små rävsvansar. Om utstyrseln var äkta päls eller ej låter jag vara osagt. Undrade vilket djur han var. En framknullad korsning mellan kanin, leopard och räv. Hur gör djur?
Tycker väl att alla får klä sig som man vill. Kunde ändock inte låta bli att känna mig provocerad av sköjeriet. ”Varför liksom?” Var frågan som dök upp i mitt hode om och om igen.
Klädseln kändes hur som helst väldigt lite allväders-stövlar.
Han kanske var på väg till en jobbintervju. På Borås djurpark.

Att bli av med sina nycklar.

20131029-200357.jpg
Jag tar en bärs efter jobbet på Jameson på Avenyn. De har renoverat här och det är ganska stiligt. Stammisarna är inte överdrivet renoverade dock. Inte överdrivet stiliga heller.
Det dök in en snubbe här för en liten stund sen. Han verkade rejält förvirrad. Tydligen hade han varit ute i helgen och supit ner sig och blivit av med sina nycklar. Han hade en entrestämpel på handen. Han hade absolut ingen aning var han hade varit i slutet av kvällen eftersom han varit så plakat. Nu var han inne och frågade personalen om han hade varit här eller om de visste var han kunde tänkas ha varit, genom att syna hans suddiga stämpel på handen. Alla stammisar började lägga sig i. Tänkbara ställen radades upp. Alla var väldigt engagerade. Pratade i mun på varandra och gestikulerade för glatta livet. Servitrisen ritade upp en karta över de ställen som han kunde ha varit på och markerade ut med kryss var dessa ställen låg på kartan. ”Du kanske var på Valand”, föreslog någon. Han ryckte på axlarna. ”Börja med Park lane”, sa någon annan. Det tyckte han lät bra. När han tillslut gick ut, gick han i helt fel riktning. Servitrisen sprang efter honom.
Vet inte om jag lyckats tappa läget så helt och hållet någon gång när jag har varit knallpackofull. Det har nog yttrat sig på andra vis… Brukar aldrig tappa några tillhörigheter eller glömt av var jag har varit under kvällens gång, menar jag.
Nåväl, den där jävla stormen känner jag mig blåst på. Såg ju framför mig hur det skulle flyga runt taxar och cyklar i luften. Det fläktade knappt. Varför har GP kallat stormen för St Jude när den heter Simone? Har jag missat något?
De har erbjudande på ryggbiff med pommes och bearnaisesås här. Jag är jävligt sugen på en ryggtavla! Tåls att tänkas på sa ja te daj’!
Nu sitter en alkis i baren och skrölar med högt i ”love isn’t always on time”. ”Så jäääävla braaa!” En annan snubbe i baren tycker det är sådär. Han får något slags fräsande och mummel till svar. Sen blir snubben fångad av låten igen och skrölar vidare.