Aaaaaah, det är svåååååårt!

Fan det blir inget skrivet här längre. Man blir ju ledsen. Och ni måste bli ledsna som älskar detta sunkhak med hela era skrumpna hjärtan.
Har helt enkelt haft hövvet under armen och händerna i bakfickan och försökt skriva ett inlägg med min flyende haka. Inte lätt. Men vem fan har sagt att saker ska vara lätt när allt serveras på dåligt diskade engångstallrikar istället för skinande guldfat. Är jag poet eller var det jag som sket?
Äger jag en stugby i Norge för gamla ledsna alkoholister? Och vad ska man med tandpetare till om man har slarvat bort sina löständer?
Jag har en spak mellan skulderbladen. Drar man den neråt så dansar hodet samba i det feta bäckmörkret.
…och så vardagsångesten på det.

Jag fyllde 46 år i Fredags. Om det är ditt lyckotal kan du höra av dig så kan vi gifta oss i en container fylld med krossade tomater och skilja oss en vecka senare på Köpingsviks camping.
Ett år till i raden av alla år.
…och så vardagsmisären på det.

Nästa gång skall jag berätta om en händelse på Kapellplatsens systembolag, som just hände på min födelsedag. Inget sånt där jävla trams om att bli lycklig över att få visa sitt leg eller så.

Hej, hej, hej!
Barbagrej!

Solen och lite vardagsmisär.

Den här helgen har handlat väldigt mycket om att sitta i solen. På torg, i parker på bänk. Ensam och i sällskap. Har även druckit två bärs på Lilla London med familjen. Sextiofem spänn för en bärs. Det köstar att ligga på toppjävel.
Annars har det varit otippat lite öldrickande. Brukar ju bara säga smack när solen kommer fram, sen sitter man där på uteserveringen med en bärs i näven som en fullfjättrad sköjare!

Dricker en bärs på Landala Krog. Det är mörkt och tomt på folk. Det är en livsbejakande miljö som om och om igen får mig att känna att jag älskar världen.
De har på någon slags Rix Fm eller Energy eller Sug Kuk 96,7. Förutom musiken som är helt bedrövlig och radioreklamen som är totalstressande verkar det vara ett krav på att verka helt hjärndöd för att få öppna munnen och sprida sitt dyngprat mellan låtarna.
”Öhö öhö öhö. Det är så skönt o bara spela den här sköna låten på sin boomblaster på högsta volym! Öhö öhö öhö. Klia mig på pungen.”
Naj, jag vet inte. Jag ber om ursäkt. Befinner mig i lågvatten. Kanske upp till anklarna. Med grumligt avloppsvatten.
Saknar förmåga att känna exaltering över mitt fantastiskt spännande liv idag. Lite vanlig vardagsmisär. Inget allvarligt, inget nytt.