Den ena mardrömmen värre än den andra.

Drömt en massa märklig skit den sista tiden.
Inatt drömde jag till exempel att jag var ett billigt urverk från Kina och när jag somande om drömde jag att min bästa kompis var en packåsna.
Den ena drömmen kanske bottnade sig i att jag håller på med ett urverk som gäckar mig när det gäller att ställa in tidshållningen. Urverket är dock inte kinesiskt. Den andra drömmen kanske handlade om att jag inte har så mycket vänner kvar i stan…

Drömde två riktiga mardrömmar tidigare i veckan.
I den ena stod jag och meckade med min bil, en orange Volvo 240 från 70-talet, på en äng i närheten av Liseberg. Finns ungefär lika mycket äng där som att jag äger en orange 240. Hade med mig en för mig okänd donna i tuperat, blont hår iklädd någon slags leopardfärgad jumpsuit. Hon stod lutad mot bilen och rökte och frågade om jag trodde jag var en stjärna på motorer och bilar. Till slut satte vi oss båda i bilen och kedjerökte och bara satt där och höll käften. Då dök det upp ett gäng med kids bakom en husknut med alla möjliga skjutvapen. De såg ut som ett bortglömt gäng från Warriors-filmen med pannband och hockeyfrillor. Kulorna ven mot bilen. Jag sa till kvinnan att huka sig medan jag försökte starta bilen, men hon var redan död. När jag till slut fick igång skrället stod en av kidsen vid passagerarsidans fönster. Han spände hanen på sin tuffa pistol. Jag tittade in i pistolmynningen. Den jäveln log där bakom med en rad gaddar som fortfarande innehöll mjölktänder. När han tryckte på avtryckaren kom knallen och jag vaknade.

Upp och byta dyvåt t-shirt och hurra över att jag fortfarande var vid liv. Tog en stund att somna om igen…

I nästa dröm så kom jag hem till min lya. När jag klev in i vardagsrummet satt massa folk och drack öl och tårta. Folk som jag kände. Folk som jag inte kände. De var överallt och ingenstans. Jag stod mest och tittade på dem. Sen lade jag märke till ett stort uppgnagt hål i väggen. Det var kolsvart där i. Sen lade jag märke till att botten till loftet också hade ett liknande hål. Överallt dök mindre och större svarta fläckar upp som rörde sig i vågiga mönster. Någon sa att jag hade råkat ut för termiter. Jag vinklade upp en tavla på väggen. Där klättrade de runt på varandra i tusental. Överallt uppenbarade sig högar av dessa insekter och hålen blev bara fler och fler. Har termiter vingar, tänkte jag, för de såg ut som flygmyror. Huvudbryet var stor medan de andra fortsatte att mumsa i sig tårta och inte brydde sig. När sen de små vingbeklädda asen började gnaga sig i mina tår vaknade jag.

Solen hade gått upp när jag vaknade denna gång. Lika svettig igen. Inga ölburkar och tårtfat någonstans. Inga svarta hål i väggarna och mina tår fanns kvar.
Hurrandet över att vara vid liv uteblev dock denna gång. Det får ju finnas gränser gällande vad man drömmer för jädrans dårskap.

En bil, en skiva och lite hemorröjder.


Nya årets första dygn har passerat. Den största delen av denna dag sovs med fördel bort. Var hemma halvtio i morse efter ett ganska soft nyårsfirande.

Det dunkar och trycker i vänstra örat. Jag misstänker vaxpropp.
Det trycker i krysset. Jag misstänker hemorrojder. Det får tydligen hälften av alla människor nån gång i sitt liv. Jag kan tillhöra den hälften. Let’s höpe nöt… Kan även fås av ett stillasittande jobb läste jag. ”Hej, jag har fått hemorrojder av jobbet, så jag måste nu säga upp mig. Tack och hej!” Annars sitter hjärtat där det ska. Det känner jag bestämt. Och själen finns där med. Den dryper och droppar av svart motorolja.

Sitter och minns… Saknar min bil. En Volvo 240. Vit, över tjugo år gammal. Den bil som gubbarna stannade och tittade på för att den såg ut som den hade rullat ut från fabriken nyss. Jag vet inte hur mycket tid jag spenderade i den där bilen. Nästan alltid ensam. Åkte ut nattliga runder, lyssnande på nattradion. Fikade i bilen, rökte i bilen, drack öl i bilen innan jag gick ut på krogen. Den största höjdpunkten var ändock att efter en tio timmars arbetsdag sätta sig i bilen, tända en cigg, sätta på någon efterlängtad låt på stereon och rulla hemmåt. trött i huvet, men glad för att arbetsdagen var över. Bilen var döpt till Rally-Sally. Eftersom den var automatväxlad och hade overdrive-knapp på växelspaken kunde man bränna om nya fina bilar vid rödljusen. Minerna från personen i bilen bredvid såg alltid lika förvånade ut. Det tyckte jag var sköj. Rally-Sally blev slangad på bensin fyra gånger. Våldtagen. Hade henne parkerad bredvid kommersen på första långgatan. Där rullade pundarna runt på bensinjakt till sina bilar som hade plast för hälften av bilfönstrena. Tanklocket slängde de iväg, så jag fick alltid köpa nytt. Lärde mig aldrig att fylla en extradunk med bensin. Kom ut i rondellen på första långgatan sen dog bilen. Fick be någon förbipasserande hjälpa till att rulla tillbaka bilen till parkeringsplatsen. Sen var det bara att sätta sig med den tomma dunken på spårvagnen och åka till närmsta tapp. Folk tittade ofta misstänkt på min bensindunk när jag satt på vagnen, som om att jag skulle ha planer på att öppna dunken, hälla bensin över mig själv, skrika hallelulja och tända tändstickan.

Lyssnar på soundtracket från twinpeaks. Vet inte hur många timmar jag spenderade i mitt pojkrum i villan på riddargatan i Växjö, lyssnande på den plattan. Speciellt kommer jag ihåg när jag hörde into the night-låten första gången. Tre och en halv minut in i låten stegras rytm och synthsektion bara under några anslag. Både i intesitet och volymmässigt. Flög upp ur sängen och höll nästan på att skita på mig.

Har ingen lust att gå och lägga mig, men kanske gör det ändå… Drömmer konstigt för tillfället eller så somnar jag inte alls.