Någonstans mellan Clas och Willy.

img_3318.jpg
Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!

Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!

Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in ”like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.

Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. ”Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. ”Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!

Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?

Bruna bönor på tub.

Var precis och handlade på Willys. Blev stående vid den prickiga korv-avdelningen när en dude seglade upp jämsides med mig. Han hade en tre storlekar för stor kritstreckrandig kostym på sig. Hans kala skalle var täckt med massa jack som var typ tre centimeter långa, som om någon hade kastat ut en hög med barr på hans skalle. Jacken var ihopsydda med något som såg ut som tjock svart björntråd. På nästippen satt ett par glasögon med svartbåge. Vänster glas saknades.
-Du vet inte var bruna bönor på tub finns någonstans? frågade han mig.
Jag sa att jag inte visste var bruna bönor på tub fanns.
-Det var ju själve fan, svarade han. Inte en jävel i den är affären tycks veta var de bruna bönorna i tub finns.
Jag gick och ställde mig i kassan. Efter en stund såg jag honom komma glidande med sina bruna bönor i tub i handen som svängde uppe i luften. Hans smil lös av triumf.

Semester och en ny livsstil.

Sista arbetspasset. Drygt två timmar kvar. Sen semester. I nästan fem veckor.
I said yeäh mötherföcker, vad jag älskar världen! Jag blir så exalterad att klockorna stannar och det börjar klia på högra skinkan.

No more spårvagn ut till Angered centrum. No more ”Lejonkungen” eller ”Dr Dolittle” eller ”Så som i himlen”.

Har däremot två punkter som jag tänkte anamma någorlunda under semestern.
Nummer ett är att laga mat hemma så ofta jag kan, eftersom det har urartat ganska rejält på senare tid. Med senare tid menas kanske de två sista månaderna. Mycket onyttig färdigmat.
Eftersom det är semester känns det här som en ganska svår plan att hålla vid liv eftersom det just är semester och man vill känna att man har det jävligt gött när man jazzar in på resturangen och beställer bräserat ankbröst (vilket jag förvisso aldrig ätit) med sköjargelé och avec till kaffet.

Punkt nummer två är att… (Nu får väl hälften av alla läsare här skrattanfall. Håll då för bövlars i hatten.) …är att börja springa. Då menade jag i detta läge inte framför allt på krogen. Snarare i skogen. Vad ska han i skogen att göra tänker ni? Plocka vilda sviskon eller röksvamp? Sitta på en stubbe och morra och svära? Leta skogsälvor?
Nej, nej, springa! Som i att jogga. Ja,sa ja te daj! Rös när jag sa det där ordet. Måste säga det igen: Joooogga!
Måste bara upp på vinden först och leta efter springdojorna.
Tänkte att jag kanske skulle må lite bättre av det och få bort lite av denna lilla gobbakulan
Kan ju vara så att jag får ett slaganfall efter hundra meter eller att knät hoppar ur led. Springer jag förbi en krog, behöver jag ju nödvändigtvis inte springa förbi utan in. Självklart kommer jag även jogga in på Willys som alla andra jävlar gör i mitt bostadsområde utan att först springa hem och byta om. I bara farten roffar jag åt mig ett sexpack, joggar vidare till grönsaksavdelningen och sliter åt mig ett salladsblad och en rädisa. Middagen fixad. I said yeäh!
Kommer bli hur bra som helst.

Morgonpromenix

20140614-142600.jpg
Klev upp halvtio idag för att morgonrasta Lucas. Ganska trevligt sätt att börja dagen på. Området runt här omkring är som gjort för att promenera med jycke i. Fullt med små skogspartier och gräsmattor överallt. Såg även lite andra grejor runt omkring här som jag inte har sett tidigare.
För något år sedan skrev jag om damen som klipper gräs uppe på kullen som ligger till vänster om min balkong. Numera klipper hon gräset med en grästrimmer. Innan dess klippte hon gräset med häcksax. Innan hon hade införskaffat häcksax klippte hon det med hushållssax. Utvecklingen går framåt…
Vid den lilla plätt som hon ombesörjer står en bänk med utsikt mot Mölndal och Kallebäck. Jag och Lucas kom alltså promenerande upp för kullen. Lucas ville genast utforska hennes territorier. Jag kände mig osäker. Kanske hon låg gömd i en buske. Med en häcksax. Allt medan Lucas skulle dra igång sin morgonhög på hennes greenklippta gräs. När jag började titta närmare på hennes område såg jag något fantastiskt. Stället var helt pimpat. Blomväxter hängde i träden. Hon hade grävt upp gräsmattan på vissa ställen och gjort rabatter där hon planterat blommor. Det såg ut som en trädgård. Tänker att det är hennes största dröm. Att äga en trädgård. Kanske man ska ha en supafest där någon gång… eller inte.
Vi promenerade vidare och hamnade på baksidan av mitt hus. Någon tältade där. Har sett det där tältet förut. Förstod plötsligt att det nog är tiggaren som sitter utanför Willys som sover i det där tältet.
Det är väl bara en tidsfråga innan någon granne klagar och snuten kommer och packar grunkorna.

Nu ska jag och Herr Lucas ge oss ut på en långpromenad. Sen ska vi gå och hälsa på morsan. När hon väl har träffat denna lurviga och charmiga grunka på fyra ben kommer det bara vara en tidsfråga innan hon skaffar en egen jycke.
Det kan vara lite av planen.

Att leta.

Har spenderat hela dagen med att ominstallera datorn från scratch. Det tog fem timmar att bara hitta varifrån man ominstallerade tillbaks till fabriksinställningarna. Höll på att slita av stora tofsar från håret. Höll på att ställa mig och vråla pissfitta från balkongen. Och slå hål i väggen med hodet och börja gråta. Aldrig mer en Hp-dator. Måste stå för HängPung. Till slut efter alla dessa bortslösade timmar hittade jag varifrån man skulle ominstallera windowshelvetet. På det mest ologiska stället också. Man blir ju ledsen sa ja te daj! Nu är det iallafall igång.

Rantade även upp på vinden för att hitta farsans gamla fotoalbum. Sånt ska ju inte ligga på vinden. Det är väl sånt som folk räddar först vid en brand. Blir det inbrott är det ju kört. Slutade hur som helst med att jag letade igenom varenda låda och påse. Svor en del också såklart. I absolut sista lådan längst in, längst ner hittade jag dem. Passade sen på att organisera hela vindsförrådet i raka pelare med kartonger längs väggarna. Jag har nog aldrig organiserat ett vindsförråd så noga eller över huvudtaget innan. I många tidigare lägenheter som jag har bott i har jag bara slängt in allt i en hög i förrådet. Sen när jag har flyttat därifrån har jag glömt och tömma förrådet och kommit på det ett halvår senare. Naturligtvis har de som flyttat in bara dumpat skiten när jag har kommit tillbaka för att fråga om grejorna finns kvar. På det viset har jag bland annat förlorat en ganska exklusiv och omfattande frimärkssamling som nog hade haft ett visst värde och även ett halvrisigt trumset. Kanske numera försöker göra upp med mitt tidigare klanteri och kaos…
Nu kan man iallafall bo där om man släpar upp en spisplatta och en kisspotta. Madrass och stol finns redan. Funderar på att hyra ut det.

Har även varit och handlat på träningsbyxan (Willys). Dagens inköp var som följer: Ett sexpack, fryspizza, formfranska och en baguetteröra. Köpte även ett äpple för att det skulle se lite bättre ut och för att slippa bli utskrattad.

Stormen St. Jude.

Sitter i köket och dricker kaffe. Inväntar den stora stormen St. Jude. Var nere på stan innan och gjorde lite ärenden, med en betongkeps på hodet efter gårdagens skojigheter. Var jag än gick hörde jag folk prata om den antågande stormen. En tant sa till en annan tant att hon tyckte det hela var lite spännande. En annan gubbe sa att det kanske inte blir någon storm. Vi kanske behövs ruskas om lite i detta land lite. Om det behövs i form av en storm vet jag inte. Det häftigaste vi har är Alexander Bard i rutiga kortbyxor. Och han är ju inte så häftig om du frågar mig… Nu tror jag fan vindstyrkorna tilltar här.
Jesus vad full jag blev igår. Fyra öl och det blev storm i hodet. Det blir ju sådär när en har jöbbat helg. Och ingen hade jag att prata med. Det var förödande i mitt översociala tillstånd. Studsade ner vid bordet hos en snubbe på Sejdeln som jag inte hade träffat på några år och bjäfsade ner honom och hans kompis. De såg besvärade ut och gick efter en stund. Sen gick jag avslutningsvis till Publik. Där satt några snubbar i baren som jobbar på Pustervik. Jag bröt mig in i deras diskussion om musik, men de vände snart ryggen åt mig. Jag klandrar dem inte.
När Gudrun härjade och jag satt hemma hördes det massa smällar med jämna mellanrum. Jag undrade såklart vad det var. Dagen efter när jag gick ut låg det krossade takpannor överallt på gatan.
Jag var och handlade på Willys innan. Nu har jag bullat upp med mat och godis som om St. Jude aldrig kommer att ge sig av.

Ett framtida scenario.

Tänker att jag kommer lägga all tid på att äta om jag slutar röka. Byter ut någonting mot något annat. Så går ämnesomsättningen ner på noll. Jag blir fet. Går upp 200kg. Deprimerad. Sen börjar jag springa och träna. Går och handlar frysta grönsaker och energidrycker på Willys i träningskläder bland alla andra som går och handlar i träningskläder. Blir fit, fast ännu mer deprimerad. Jag vänder mig till gud och Jesus. Börjar röka igen…
Eller förhoppningsvis inte.

Överflödet

Försökte vara vuxen byta elbolag innan. De ville inte ha mig som kund, så det sket sig, så jag sket i det.

Morsan ringde för en stund sen. Hon gäspade konstant i luren och klagade på vädret. Jag började gäspa. Sen lade vi på.

Jag tog en promenad på stan innan. Gick in på Åhlens. Har ett presentkort där, men de har inget jag vill ha. Tänkte fråga expediten om de hade medmänsklighet på någon hylla. Eller om de hade hästkött som egentligen var griskött, men jag sket i det.

Stod och blängde i en korsning på Kungsgatan. Kände att den här dagen badade i överflöd. Funderade på att ta en bärs. Testade att vara vuxen och tog bussen hem istället. Gick in på Willys. Handlade. ”Var det bra så?” (”Nej jag ska ha ett 120-pack kondomer med tonfisksmak också!) Gick ut från Willys.

Kom hem. Skrev det här fantastiskt överflödiga inlägget samtidigt som jag förstrött hängde klädnypor i skägget och brände det stekta riset med räkor.

Inget kaffe

Den här dagen kunde börjat mycket bättre. På vilket sätt vet jag inte riktigt, men att slå skallen i taket på loftet det första man gör är inget bra sa ja te daj. Väl nere på det kalla golvet där vinden sveper runt golven likt osynliga demoner från en gläntande balkongdörr tänkte jag: Nu ska det bli gott med frukost, kaffe och cigarett. I ren självklart var kaffet slut. Med andra ord var det bara att pallra sig ner till Willys Wonka. Tog med mig skörden av de två sista månadernas pant. Utanför Willys halvlåg en tiggare med kaffemugg. Kaffemuggen var tom både på kaffe och pengar. Hon var kanske femton. Vit i hyn och svart runt ögonen. Ögonen var vackra, snälla och ledsna. Panta burkar är en bra timförtjänst. Köpte Zoegas julkaffe och en stor Cola. Resten av pengarna klirrade ner i tiggarinans mugg. Hon sa tack samtidigt som hon tittade ner i backen. Fel område att tigga i tänkte jag. Fattiga studenter och präktiga medborgare. Visste inte om jag sponsrade henne eller någon liga. Väl hemma välte Pepsin i hallen, trots att jag sa till den jäveln att stå. Öppnade kaffet. Luktade kaffe, men ingen jul. Öppnade Pepsin på köksbordet. Fontänen var rent självklar. Just det, hann jag tänka medan jag vred upp korken. Den välte i hallen. Sen fick jag ägna tio minuter med att torka av bord, stolar och golv. Frukost, kaffe och cigg. Frukosten bestod av tunnbrödsrulle med skinkost. Smakade precis som tunnbrödsrulle med skinkost. Kaffet smakade kaffe, men inte en uns jul, men det är ju trots allt bara november. Tomten sover och kommersen är vaken och jag kanske inte vet hur julkaffe ska smaka.
Nu ska jag snart ta en dusch. Funderar starkt på att svälja schampo för att sedan halka i badkaret.