Brödrosten.

Brödrosten fungerar bra förresten. Ville nog mest säga det. Maken till jämn rostning över ett par brödskivor har nog aldrig skådats. Blir i total extas varje gång brödskivorna flyger upp i våld. Känner att den börjar ta över mitt liv nu. Och det säger inte lite om brödrosten. Och om mitt liv.

Är det nu man borde lägga upp en bild på brödrosten? Vet inte om jag vill dela med mig. Känns för privat och som att jag lämnar ut den för allmän beskådan utan att fråga. Kan ju vara så att den börjar rosta dåligt efter det.

Funderar på att döpa den (med strömmen på och vatten i vasken…känns kanske väl ambitiöst?). Toasty Perra känns som ett rätt fräscht namn.

Köttiga bullar, prut och den påhittade tysken.

Tar en bärs på Köttbullekällarn. 100 dagar sen sist. Kanske. Har köpt tobak på Gule Knut. Det verkar som om de spelar musik från två olika stereoapparater på köttis. Varför då i så fall? Jag menar vad ska detta spex vara bra för? Mycket förvirrande både för öron och huvud. Först någon klassisk musik som ligger i bakgrunden och sen lite 60 och 70-tals soul på det. Och nu gick det förbi ett par med en jättelång ihoprullad matta utanför fönstret. Kanske de skulle ha picknick i Vasaparken. Eller rulla in någon de hatar och ska mörda. Han gick jättefort och ryckte med sig både matta och henne i farten. Han gick med militärsteg och hon sprang efter.

När jag hade köpt tobak mötte jag tiggarkvinnan som jag har “känt” i flera år. Mötte henne inte på den dåliga långa gatan, utan mitt i centrum av denna jädra stad. En gång köpte jag massa hårprodukter istället för att vara full, skala av några sedlar från min fläskiga sedelbunt.
Jag frågade vad hon gjorde i dessa nejder och varför hon inte var nere på “The long bad street”. Hon skrattade bara åt mig. Sen ville hon att jag skulle köpa hennes bokiga tidning. Eller tidniga bok. 150 spänn ville hon ha. “Too much!” replikerade jag. Så jag fick den för 100 spänn. Kan man pruta av någon som man hjälper med pengar? Det känns lite bakvänt. Lika motsägelsefullt som att gå in på Bukowskis och pruta på en tavla av någon känd kladdare som målat en tavla som bara stiger i pris på auktionen. “Äh, kom igen va lite bussig nu, din snålenjåpen!!!”
Hon sa att hon var med i tidningsboken. När jag sen tittade så såg man hennes rygg när hon stod och målade en vägg. Hon var med fast ändå inte…

I övrigt har det genom en serie på Netflix varit väldigt tyskt i helgen. Våldsam var serien också. Det pangades och torterades och knullades och drogs linor. Hela tiden på tyska. Jädrar sicket argt språk det är när man menar allvar.
Självklart var jag helt tysk i drömmarna om natten. Höll i maskingevär och nös i kokainhögar stora som översvällda sandlådor och skrek ut onda tyschkfraser som ett riktig svettig tysk. Knullande tysk var jag inte dock, vilket kändes lite tråkigt. Tror inte jag hann dit i mina drömmar.
Varför gav jag förresten upp mina fantastiska drömmar om att bli tysk?
Alltså i verkligheten menar jag.

Nu ska jag gå hem och steka lite deutshe knudelschtrudel.

Stormen och tröttheten

Det ska blåsa upp till storm. Säger de i alla fall. Snöstormen Äggbert. Drivor med snö. I morgon kanske jag skickas ut till närmsta vintergalax med en snöskyffel i handen. Så att hyresgäster kan kliva ut ur sin port och gå och hämta ett recept mot flamberad ångest eller köpa en jättegrön mjölk.
Äggbert din gamle fladdrande flöjt. Blås ditt flås någon annanstans.
Har nu alltså försökt blåsa liv min poetiska ådra. Som en poetisk metrolog. Känns fantastiskt.
I övrigt händer det inte så mycket. Tröttheten har dominerat. Har precis tagit mig ur en period (som det verkar) med grymt lite och dålig sömn. Har nu sovit som Herr schtock de sista nätterna.
Förra fredagen när tröttheten kanske var som värst promenerade jag till bilen för att ställa in den i garaget efter arbetsdagens slut. När jag hade kommit halvvägs till garaget kändes det som jag hade glömt något. Det här känns inte rätt, tänkte jag.
Jag blev stående en stund…sen kom jag på att jag hade glömt bilen. Jag fick vända och hämta den.
Ganska ny på jobbet (dock inte med att lämna bilen i ett garage eftersom man alltid avslutar arbetsdagen så) tänkte jag att det kunde vara en rolig ajsbräjker och berätta för de nya arbetskamraterna. Som tur var så litade jag inte på mitt omdöme då sömnbrist kan bete sig som en gratisfylla. Lät därav bli. Vilket nog var tur om man inte skulle klassas som idiot, vilket jag i och för sig inte har något emot.

Har skickat efter en ny brödrost. Materiell glädje som varar i fem minuter. Det stod att den kunde rosta bröd. Tyckte det lät pangigt och slog genast till. Det hindrar en inte från att prova att rosta mjukost eller torka fuktiga strumpor i den.

Äggbert för fan! Let it loose!

Jaha? Vad ska man döpa detta fantastiska inlägg till då?

Sitter (faktiskt) och dricker en öl. Och på en söndag. Händer ju aldrig längre. Alltså på en söndag. Och knappt att jag dricker öl ute längre. Har kanske blivit en sönderfrasad, tråkig duktighetsmedborgare.
Sitter även ett gäng ungdomar här. Ganska högljudda och totalt high on life. När de säger att de är födda -98 så tänker jag att det var igår och att det fortfarande går runt i blöja och med napp i munnen.
Sen gick jag. Efter en öl. Med samma “lättsamma” söndagsångest som jag gick dit med.

Handlade på Willys. När jag kom fram till lösgodiset såg jag en kvinna som stod och öste ner punchpraliner med hela handen i snaskbehållaren.
“Hörru du! Ta en sked va?!” sa jag till henne.
Hon glodde på mig med öppen mun och lommade bort efter en sked.
Tappade hela sockersuget på en gång. Innan jag kom så kanske det var någon som hade snuskat ner sina otvättade fötter i skumsvamparna.

Annars vet jag inte. Har precis bytt jobb. På det företag jag jobbar på så tror man på att cirkulera på olika arbetsplatser innan man får eventuell fast anställning. Det funkar okej. Har aldrig slutat på ett jobb där jag trivs. Alltså ofrivilligt. Kommer lära mig massa nytt, men jag saknar mina gamla arbetskamrater enormt mycket.
Mår väl sådär. Har mått bättre och defintivt sämre. Plus en del annat jox som stökar, men det skiter vi i nu.

Kan ha lämnat över stafettpinnen till någon annan förrvirrad själ som sköjar sig fram som en pajasartad löpare i sköjarstafetten. På obestämd tid.

Narren.

Insåg att jag måste tvätta när jag lyckades sätta en stor blaffa tandkräm på mina mjukisbyxor. Det är så det är på det stora hela. Man pendlar från arbetskläder till mjukiskläder fem dagar i veckan (eller mer) i en exakt cykel. Ska sälja mina jeans på blocket.
Till min glädje hittade jag ett par bortglömda pyjamasbyxor som jag aldrig har använt. Vilket jag fick svar på ganska snart varför jag inte gjort.
Hur kan man tillverka pyjamasbyxor som är tajta som pantalonger? Hade ju lätt kunna ställa upp som narren i Ivanhoe om de skulle planera en nyinspelning. Men de kanske inte hade rutiga flanellpyjamasbyxor på 1100-talet? Har kungahuset fortfarande narrar? Som de kastar äppelskruttar och fläskkotletter på? Annars kan jag bli den förste…på 900 år.
Som moderiktiga pyjamasbyxor med 100% omys-ofaktor. Köpta på Lidl för 69.90:-. Tysk flanell. Made in nowhere.
Kanske borde behållit det där bäddsetet i flanell som jag fick av min mor i julklapp. “Det verkar lite varmt” sa jag så lent jag kunde.
Sova under flanellpåslakan i flanellpantalonger. Drömma sig bort till narrarnas land. Vakna upp på loftet av att det ryker av hetta. Tro att man sitter vid en lägereld när man i själva verket håller på att gå den brinnande narrdöden till mötes.

Pax vobiscum

Dårskap.

Jaha, det var den helgen. Good bajos! Man snyter sig, sover en stund och kanske lägger en morgonrap och sen är det dags att jobba igen.
Min mor beklagade sig över att det är så mycket helger runt jul och nyår så man inte vet vilken veckodag det är till slut. Naturligtvis och helt självklart fick hon inget medhåll. När man jobbar mån-fre älskar man långhelg och när man jobbar så är veckodagar något man veeeeerkligen håller reda på…MAMMA!

I övrigt är det lite svårt. Det är mycket Corona överallt och någonstans massa vatten bort så stormas Kapitolium. Det hela känns som ett dåligt skämt. Lite som den där svenska komedifilmen från 70-talet när de stormar kungahuset. Sen är det ju snö på det. På mitt jobb får man skotta om det är snö. I torsdags skottade vi i fyra och en halvtimme. Ingen slipper undan. Till och med cheferna skottar. Det är nederbörd och solidaritet. Och just när jag skrev den där meningen och tittar ut så ser jag att det börjar snöa igen.

Nej, jag klagar minsann inte. Jag är mer för att konstatera under ett visst morrande och mummel.

Det mest spännande jag vet är att gå och lägga sig strax innan elva. Sen tycker jag det är enormt mysigt att gå upp på morgonen också. Höjdpunkten är när man sätter ner fötterna på det iskalla golvet kvart över fem på morgon och förfryses till blåbärsglass. Sen är det bara att vråla “HEJSAN!” så är man inslungad mitt i verkligheten.

GODNATT!
GOD MORGON
ADJÖ!

God jul och HO-HO!!!!!!

Skrev ett långt inlägg i tisdags om att jag försov mig i måndags. Hur intressant som helst. Men när jag skulle publicera det så hände någon skit och det försvann. Lite som att köpa en lunch och kasta den direkt i papperskorgen.
Nu ska jag ta min skeva fontanell och mina uppstoppade öronsnibbar och bege mig till syrran med klappar i säcken och fira jul. Distansjul. Vi ska sitta i var sitt rum. Jag har valt toaletten. Tänkte duka upp i badkaret. Sen ska vi skrika till varandra från de olika rummen.
-VAR SILLEN GOOOOOD????
-JAAAA, MEN SKINKAN VAR TORRRRRR!!!!
Nej, men det kommer bli hur trevligt som helst i dessa otrevliga tider.
Så där ja. Nu fick jag en julaftons-nysattack så det vibrerar ända in i fontanellen. Sådan julstämning!
Nåväl enuff åff vis shittt.
God jul för bövlars!!!

Klipp klapp klutt så var sagan slutt.

Har varit och kollat efter lite klappar på stan. Tror inte jag har varit på stan i syftet att handla i affär efter jobbet sen innan jag började jobba heltid. Alltså sen i Juni. Under hela denna tid har jag alltså inte kommit på något så dumt. Nej, något så dumt kommer man inte på, det planerar man.
Hittade jag något. Nej det tror jag inte. Ens inte mig själv på denna själstömmande runda. För vem vill ha en överkokt kabanoss i julklapp inslagen kletigt bostongurkpapper. Nej vet ni vad.
Nåväl, gick runt i lite affärer och avrundade det hela med en runda på Åhlens. Där har de ju faktiskt allt mellan natt-ochmössa, tänkte jag.
“Hej” sa en kvinna till mig, som jobbade där. “Hej, hej” sa jag lika trevligt tillbaka. Om än inte lite trevligare till och med.
Men herregud, vad har hänt i den affären på sistone. Sicka priser och för vilken målgrupp är det tänkt? Är det för dem som lite lättsamt bajsar ut några rullar sedlar innan frukostkaffet? Eller de som snyter sig i tusenlappar efter att ha gråtit till Familjen Whalgrens fantastiska tv-program?
Tänker samtidigt att de med överdrivet massa stålar på kontot kanske inte handlar på Åhlens som ett första val.
“Ååååh, Ååååhlens” svarar alla med lika mycket pengar på kontot totalt i trans “där har jag alltid velat handla!!!!”
Rimmar ju gördåligt!
Små kanske fyra centimeter höga bokstäver som funkar som kylskåpsmagneter kostade 200 spänn styck. Man bara känner att jag vill skriva “Ät mig ur tofflan, edra luftpumpbollar…vad jag älskar världen” med dessa bokstavsmagneter.
Jaha, det var den lönen, men det är väl sköj och gött att leva på gammal sumpig mossa och ett glas utspätt vatten resten av månaden.
Hittade ett paraply i fin cylinderformad burk. Perfekt present till Moder mor tänkte jag. Vände på burken: 500 spänn!!! Are you jokin my balls off? Vände tillbaka burken och glömde t.o.m kolla på paraplyet.
Funkar nog perfekt i den här stan.
-Hey kolla på mig! Här kommer jag med mitt fancy paraply…
Tio minuter senare när den lilla gulliga Göteborgsblåsten sköjar ihop sig sig med det vågrätta fallande regnet.
-Hey kolla på mig när jag trycker ner det söndertrashade junket i närmsta papperskorg!
Herregud varför inte ta en joggingtur i Mamos tempel direkt och förenas i en bamsekram där vi fläktar varandra i ansiktet med lite småväxel i form av tusenlappar.
Jajemen!
Hej, sa en kvinna till mig, som jobbade där.
Hej igen! svarade jag, vilket ungefär lät som håller du inte reda på vem du hälsar på? Va?
Eftersom hon skrattade lite generat skulle det kunna tolkas som att hon faktiskt inte höll reda på vem hon hälsar på.

Gav upp cirkusen. Satte mig på den gamle gode Köttbullekällarn och tog en bärs.
Brukade alltid göra det förr, dagen innan julafton när man köpt alla klappar. Lite av en tradition kan man säga. Sen om man blev i stämning och kom överens helt med sig själv, helt utan konsekvenstänkande och utan något som helst planerande fick klapparna följa med på en svingande pajasrunda på krog och pub. Men det var då det, och nu är nu. Det ska ni veta!

Nåväl…slut på klapprapporten.
Klipp, klapp, klump
Smörj in mig i kaffesump!

Braxen hava små öron

Så där jag ja. Nu ligger blogga uppe igen med alla sina runda och fyrkantiga och konvexa och ovala inlägg. 2035 roliga och mindre roliga inlägg har man hunnit samla på sig. Fantastiskt änna vad man hållit på alltså.
Hade egentligen tänkt att laga köttfärssås när jag kom hem. Bemödade mig med att köpa allt i självaste affären, men så råkade jag sätta mig på stolen och nu är klockan för mycket för att brassa på ett storkok i detta lilla kök. Nej, det får väl bli en äggtöddy eller brax i brödrosten. Kan ju också bero på den där Gordon bleu-schnitzeln med stekt potatis och bearneise och rödvinssås som jag proppade i mig till lunch. Känner ens inte det mildaste smygvrål från maggen. Skulle tvätta ikväll också. Men som tur var så hade jag glömt att boka tvätt-tid och det var ändå någon jeppa där nere i tvättstugan. Jag hade väl ändå somnat där nere i det kaklade utrymmet med ett par kalsipper som huvudkudde.
Så trött är man när man jobbar. Något jag brukar förklara för min mor när hon ringer halvtio på kvällen. “Om du ska ringa, så ring tidigare brukar jag säga. Sur och tvär som en felvänd sill i byrålådan medan hon kvittrar på. Hon lyssnar på mitt råd…och ringer hon kvart över nio nästa gång…
Fast nu var det ju inte det jag skulle berätta. Kommer inte ihåg vad det var faktiskt.
Jo just det. Hela tanken med detta inlägg var ju att berätta att flytten av bloggen från Hejsan till Svejsan gick bra.
Måste ändå berömma alla fantastiska företag för att bara ha chattar i bästa fall och kanske en mailadress. Har varit i kontakt med tre såna företagingar denna vecka. Ingen har ett telefonnummer. Där man alltså inte kan använda sin fantastiska telefonröst. Det mest fantastiska med att få hjälp på chattar är att det kan ta flera dagar att få hjälp. Då har man ändå haft ständig kontakt. Men så kommer det en ny person som tar över ärendet och så får man börja om från början…med att förklara varför man sover i stjärngossemössa och om den är gjord i tålig plast eller wellpapp. Precis när man börjar närma sig en lösning då kommer en ny extraknäckande gutt eller guttis från Dalsland eller Mumbai och säger: Hej det här är Pang i Pungen vad kan jag hjälpa dig med? Jo, svarar man då, jag är lite otålig i min plastpump…
Sen går man och lägger sig i tvättstugan och rättar till strumporna med giraffer på under huvudet. Precis när man håller på att somna, ja då ringer mamma.
Nåväl, im back…tror jag.

Tjena, hejsan!

Bloggen är alltså inte nerlagd om nu någon skulle undra eller lättad har hoppats på det…
Den byter bara hotell, precis som en människa byter (eller åtminstone borde byta) underkläder var eviga dag. Som bytt är bytt men kommer ändå tillbaks. Och det bytet av webbhotell känns fan så mycket mer omständigt än att till exempel byta boende i verkliga livet, förutom att man inte behöver släpa möbler till sjätte våningen utan hiss. Speciellt för en typ som inte är helt fantastik när det gäller grejande med webhotell, vanliga hotell eller svettiga vandrarhem.
Men som sagt snart är jag tillbaka med fler dumheterrrr än ni kan räkna till 100.
Nu ska den lilla knegaren sova
Det kan han verkligen lova!

På återseende kära vännerrrrr!