Foodora igen och den fantastiska jourbutiken.

Sitter och väntar på kinamat. Det är det där Foodora igen. De har en klocka som tickar ner. Ofta tickar den tillbaka igen. Från till exempel 25 minuter till 32 minuter. Det gillar han inte. Klockexperten. Tänk om mina klockor skulle bete sig så. Då skulle jag fan slänga ut dem genom fönstret.
Kom ihåg en tid när man gick till en restaurang för att köpa hem mat. Det där är helt ute nu. Att kämpa för sitt levebröd. Ofta var man bakfull och nervös, men efter ett tag kändes promenaden bra…om man inte stötte på någon morrande hund som ville slita ballarna av en eller någon argsint typ som ville sno ens cigaretter. När man kom hem smakade maten kämparglöd och promenad. Som om man var en matkrigare som kom ut ur en buske med tre harar i näven. Man hade rätt att möla i sig och sen krypa under filten och känna “nu är det bara gött!”
Ibland när jag skriver så här blir jag rädd. Både jag och andra kan ju tro att jag är helt allvarlig.

Har varit hemma hela helgen. I samma mjukisbyxor. Pendlat mellan att greja med klockor och kolla på en serie. Denna cykel har skött sig själv alldeles själv med minsta ansträngning från min sida.

Nej, igår förresten gick jag till jourbutiken och köpte ett sexpack. Det sista sexpacket som fanns i kylen. Ibland har man tur, tänkte jag. När jag skulle köpa en fryspizza så var det helt tomt i frysen. Jag stod en stund och tittade ut i intet medan jag kände de iaktagande ögonen från kvinnan bakom disken. Redan innan jag hann säga något började hon skratta. Sen när jag påpekade att det var väldigt tomt skrattade hon ännu högre och mer utdraget. När jag skulle fråga vad som hade hänt hann jag bara halvvägs. Min röst kvävdes av hennes ännu mera uppgivna och höga skratt. Jag betalade mitt sexpack och sa som vanligt att hon skulle ha det bra. Naturligtvis skrattade hon bara åt det med.

Nu kommer foodora. Trots att det står 5 minuter kvar i appen. Jag kan höra hur hans dragkedja i hans kvadratiska matlåda öppnas i trappen. Och där gjikf’wKJ¨WF!!!!!?????***** plingade han på dörren 4x så man höll på att flyga ut ur kalsongerna.
Smaklig spis med bollarna i halsen!

Gott nytt år kära vännerrrrr eller so long suckers!

De flesta skulle väl säga att det har präglats av corona. Jag skulle säga att det har präglats av massa idioter som inte vet hur man borde bete sig när man befinner sig i en pandemi. Det började med att folk trodde att man skulle skita ner sig och länsade varenda mataffär på dasspapper. Och nu är alla tester slut på apoteken för att folk vill testa sig bara för att… utan att ha minsta symptom, sen kommer de som vill testa sig för att man är sjuk eller förkyld men då har idioterna varit där och förstört. Och länsat.
Mitt år har präglats av jobba, sova och äta. Och andas lite där emellan. Fixa en klocka här och där, fredagkvällar med folköl och musik och polerande av någon klockboett och ögonen i skevt kors när klockan är tolv. Försöka hålla sig vaken när man tar en rönk i mörkret. Tröttheten har varit enorm…
Nåväl, nu ska jag ta en dusch så man piggnar till, sen ska jag till bolaget och sen till min mor som har en vana att alltid fylla år på nyårsafton.
Ikväll ska syrran och jag dricka lite(?) bärs och käka.
Imorgon kommer man vakna upp till ett nytt år. Funderar kanske på att sätta mig på en bänk utanför en pizzeria och titta på människor som flockas och svettas sprit och ångest bara för att få med sig en rund deg hem med massa möl och grunks på. Själv kanske jag äter pasta som jag har bunkrat upp med sen förra året.

Fan vilket konstigt sista inlägg för året. Äh det blir bra.

GOTT NYTT ÅR & SO LONG SUCKERS!!!

Och där råkade jag buda hem en klocka för en halv miljon. Den hade vänsterstrukna bäverhår i boetten och låter “jihaaa!” när man trycker på en knapp under batteriet.
Det här var inte så överlagt. Nu får jag gå och låna pengar på banken för att ha råd att köpa den. Tältpinnar glömde jag att buda hem. Så nu får jag sova under en sladdrig tältduk som kommer blåsa iväg efter maximalt 20 minuter. Blottad, naken på en gräsmatta, men med sjuhundra klockor från armvrister upp till hals.
Tyckte det stod Rolex på urtavlan, men det stod Roland. Så nu är jag lurad också. Men det hade kunnat vara värre. Det kunde varit en kopia på en Roland som hette Rolf. Det kunde också stått Roffe istället för Rolf.
När öppnar banken på lördag-nätter?

Nycklar och blippar och alla mina kontor.

Den där tröttheten som slår till på fredagar, oftast någon gång efter lunch kan nästan te sig som ett skämt. Då gäller det att inte ge sig på för avancerade arbetsuppgifter…för man är bäng.

Igår skulle jag parkera bilen i ett garage som ligger under ett av mina kontor (hur många kontor och garage har han egentligen, den jävla Elon Musk-kopian? undrar någon kanske. Jo det ska jag inte berätta) Jag slängde blippen till garageporten lite lojt och världsvant i konsolen mellan sätena…och missade. Den hamnade i den där smala springan mellan sätet och konsolen, där ens inte jag får ner mina smala mozart-händer. Jag tog hjälp av den långa el-skruvmejseln…som jag omgående också tappade ner i springan. Tur att man är en promenerande verktygsbod. Jag tog fram polygripen. Det gick liksom inte att få till gapet polyfanskapet, så jag svingade den mot skruvmejselns skalle. Mejseln flög ut som en projektil och landade vid mina fötter. Polygripen i sin tur gled ur greppet och dråsade ner i springan. Skojig lek det här, tänkte jag och kom på mig själv med att sitta och glo in i garageväggen de nästkommande minuterna. Efter att ha bökat till kroppen och nästan trasslat in huvudet i ratten fick jag upp mejseln från golvet. Jag körde samma slungande teknik för att få ut polygripen ur springan, men polygripen var tyngre än mejseln. Så jag fick press-hångla ut polyfjärpen. Jag tappade till slut mejseln och den rullade iväg mot fötterna, och snart var jag intrasslad i ratten igen. Till slut och efter viss möda och stånk och vassa ord om Elon Musks sumpiga pengar så trillade polygripens hode fram och jag grep den jävolen om halsen och körde ner den i sin lilla ficka snabbt som Clintan. Tillbaks på ruta ett igen med blippen till carporten…
Med fingrar som ostekt bacon lirkade jag ut den från springan. Bit för bit och med tungspetsen som nådde nästippen i koncentration.
Jag lade den prydligt i mittkonsollen och sjöng en segervisa om Alibabba och de 39 rövarna och deras moster Agda som gick på gatan, på händerna.
Sen gick jag upp till hyresgästen med smockarna i handen och rensade hennes vask så det gamla stekfettet yrde och stänkte upp och prydde mina ögonbryn som riktig fredags-mascara. Like a fuckin king!

Senare på eftermiddagen när det var dags att gå hem så hängde jag i sedvanlig ordning upp nycklarna i nyckelrummet (som faktiskt ligger i ett av mina kontor). Det var bara att det att denna gången hängde jag upp ALLA nycklar. Även nyckeln till omklädningsrummet och mitt skåp och mina hemnycklar. Dörren har automatisk dörrstängare och har slått igen efter att den har slagit igen…så att säga.
Det var bara att snällt sätta sig och vänta på att någon av mina kollegor (som inte skulle gå hem lite tidigare) dök upp så de kunde låsa upp nyckelrummet åt mig.

En annan gång när jag jobbade i Tynnered, även det en fredag skulle jag som avslutning på dagen ställa in bilen i garaget. När jag hade kommit halvvägs till garaget kände jag att det är något som är fel. De t år nåt som inte stämmer. När jag kände tröttheten i benen insåg jag att jag hade promenerat till garaget utan bil.
Kommer ihåg att jag var ganska ny på jobbet och kände mig inte helt bekväm med att berätta detta som ett skojigt, men helt sant skämt när jag kom tillbaka.
De hade nog bara tänkt att den där människan är nog olidligt dum i huvet.

Nu är det fredag. Så jävla gött. Ägnar mig åt att dricka folköl och skruva ihop en (Hill)Billy-hylla som jag köpte på IKEA i veckan. Tror den kanske kommer likna en igloo när jag är färdig.

Foodora

Käkade på Max igår. Alltså hemma. Hemkörd av Foodora. Personalen från Max följde också med. De kröp upp ur hans rygglåda. Gapade, söp och knullade i trapphuset, allt medan jag matade dem med pommes genom brevinkastet.
Nu försökte jag vara rolig igen…eller så önskade jag bara att livet var lite mer helfestligt ibland

Förr-förra helgen regnade det väldigt mycket. Så mycket att jag ens inte stack ut snoken genom dörren.
I ren självklarhet klättrade jag in i Foodoras livsfarliga app
-I´ll hope the rain stops soon, sa jag, den för tillfället glåmiga, lata Johan till det dyngsura Foodora-budet som plingade 15 gånger på min dörrklocka och stod och stod och badade i en pöl i trapphuset när jag öppnade dörren.
Genom min fantastiska omtanke kände jag mig genast som en bättre människa. Som om han blev helt torr av det. Frälsaren har talat och agerat.
Jag stängde sen dörren och gick in och njöt av min flottiga måltid i fulländad perfektionism helt utan en tanke på drunkningsolyckor i vattenpölar.
Kul filur i helfigur!
Nästa gång jag skulle beställa från Foodora (måste sluta med denna dåliga vana) kom en fråga upp om jag ville dricksa det där blöta budet. Jag tittade ut. Det var 13 grader och solen sken. Foodora-budet var nog torrt vid det här laget.
Jag tryckte på nej och scrollade mig vidare i svindjungeln.

Zontag

Skall gå ner till stan med syrran. Ville mest säga det om jag inte skulle komma tillbaka. “Mannen som gick ut och köpte tidningen…”
Vi ska gå till Clas Olsson. Och fråga efter hans autograf. Där kan man köpa snuttefiltar i form av tillfällig lycka. Tror jag ska sätta mig i deras kemiskåp och äta två cheeseburgare.
Var på min första AW med mitt nya jobb i fredags. Hade hoppats totalskandaler som gjort att alla tittar bort när man hälsar på varann på måndagsmorgonen. Men det uteblev, så nu kan man säga hejsan i vanlig ordning.
I övrigt försvinner helgerna som skadeskjutna hästar som skenar över torg och gator.
Och med det så säger jag…FLANDERS!

En serie.

Såg en serie för ett tag sen. En rumänsk maffiaserie. Tyckte det lät originellt med en rumänsk serie och tänkte att det har jag nog aldrig sett någon.
Känns inte som man vet så mycket om Rumänien. Mer än att det är fattigt och att det bor mycket romer där.
Väldig mycket oputsade miljöer och flashiga miljöer som slåss om plats. Mjukisbyxor och hucklen. Väldigt öst som undertecknad är väldigt förtjust i. Hade kunnat åka dit bara för miljöerna.
Själva serien var rätt svårplöjd på grund av två saker. Och det överskuggade väldigt mycket.
Det ena var språket och brukandet av det. Könsord haglade och det var perversa sex och rumphålsliknelser i varenda scen. Det skulle stoppas upp saker där hela tiden och utvalda släktingar skulle äta bajs osv. Väldigt tröttsamt och kladdigt i längden. Dessutom var synen på kvinnor och HBTQ-personer helt bedrövlig.
Det andra var det största problemet. Det gick inte att gilla någon av karaktärerna i serien. Ofta brukar det ju vara att exempelvis huvudrollsinnehavaren gör sviniga handlingar, kan bete sig som ett as, men får dig ändå att vobbla känslomässigt för att han eller hon är mänsklig och visar upp något slags mänskligt sida. Att alla gör misstag, men egentligen är goda i grund och botten. Här var det tvärtom. I stort sett alla var riktiga praktsvin. Det var en ren lättnad när människan hamnade i den uppgrävda gropen, och hålet täcktes igen. “Det var ju skönt att slippa se det aset mer”, tänkte man varje gång. Eller så hoppades man på att människosvinet skulle hamna i gropen förr än senare.

Den bästa scenen i hela serien var dock när en snubbe tände en cigarett, nickade och sträckte fram ciggpaketet.
“Nej tack” svarade den andra snubben. Han fick en fnysning tillbaka och sen kommentaren:
“Är du ett sånt där hälsofreak eller?”

Kan inte rekommendera serien, eftersom jag ens inte lade märke till vad den hette. Känns ändå rätt skönt

Varde ljus! Knappast…

Bytte precis sladd på en nyköpt kökslampa. Allt ingår i projektet: fräsha upp “sitta på rumpan avdelningen” i mitt kök.
Putsa fönster. Sätta upp nya gardiner…och den nya kökslampan. Tänkte kanske sätta på mig en väst i brokad och stoppa lite chips bakfickan också när allt är klart.
Kopplade, kopplade och kopplade allt under nogrannhet. Plockade isär lampan i beståndsdelar. Skruvar och muttrar till vansinne. Känns som gör likadant med allt nytt jag köper.
En dålig vana från barndomen kanske.
Kommer jag få ihop den igen hann jag såklart tänka.
48 minuter senare var allt på plats.

“Man måste ju ändå testa den”, tänkte jag.
Upp och kravla på stolar och bord. Sen den stora stunden. Trycka på lysknappen.
Ett kort intensivt vitt sken uppenbarade sig i gudomlig prakt, sen helt kolsvart i hela köket.

Nu sitter jag och sippar på en folköl med fladdrande sken från värmeljus.
Höstmysigt men också dubbelt dåligt på samma gång.
Jag menar bara att det här var ju inte riktigt tanken från början.

I ren självklarhet hade jag inga extra proppar hemma. Jag åkte på en istället. Propp alltså, höhö.

Får gå och köpa proppar imorgon…varde ljus, inte alls!

Elefanten.

Far fåt fanders för fövlars förbannade fuvudvärk, får bli min första hälsning nu när bloggen är tillbaka.
Det här känns lovande!
Imorgon ska jag berätta om när jag och min mamma var nere på stan och köpte en uppblåsbar elefant i naturlig storlek till mig.
Jag ville inte ha den, men fick den ändå.
Och på den vägen är det…

Hejsan!

Recept: Anno någonsin?

Eftersom man är så unterverklich trött när man kommer hem efter jobbet som är nytt…orkar jag inte annat än att bjuda på ett gammalt framarbetat recept som har formats under lång tid, ja nästan till perfektionism.
Smaklig smaklök!

Skär upp en blödande ångestskinka (eller en stånkande struma) och explodera den med gammal dynamit i en kartong av virkat ingenting. Bryn gammalt härsket smör i en repig teflonokastrullo. Tillsätt en boll i ansiktet och ring din mamma tjugo över kuken. Koka upp en glad törsk (eller en krispig kalsong). Skär upp den i tunna schoooook när den knastrar. Häll sedan sås Börje direkt på plattan och låt puttra i en halv livstid. Säg nåt fint till mamma innan du lägger på luren. Ta hela anrättning och häll ner i en pöse. Svinga runt tills att axeln svullnar.
Glöm inte krydda ordentligt med Aromat.
Ring till någon du verkligen inte står ut med och bjud in. Ät direkt ur påsen. Helst i soprummet…för enkelhetens skull. Säg det du alltid har velat säga så att ni med all säkerhet slipper träffas igen.