Dårskap.

Jaha, det var den helgen. Good bajos! Man snyter sig, sover en stund och kanske lägger en morgonrap och sen är det dags att jobba igen.
Min mor beklagade sig över att det är så mycket helger runt jul och nyår så man inte vet vilken veckodag det är till slut. Naturligtvis och helt självklart fick hon inget medhåll. När man jobbar mån-fre älskar man långhelg och när man jobbar så är veckodagar något man veeeeerkligen håller reda på…MAMMA!

I övrigt är det lite svårt. Det är mycket Corona överallt och någonstans massa vatten bort så stormas Kapitolium. Det hela känns som ett dåligt skämt. Lite som den där svenska komedifilmen från 70-talet när de stormar kungahuset. Sen är det ju snö på det. På mitt jobb får man skotta om det är snö. I torsdags skottade vi i fyra och en halvtimme. Ingen slipper undan. Till och med cheferna skottar. Det är nederbörd och solidaritet. Och just när jag skrev den där meningen och tittar ut så ser jag att det börjar snöa igen.

Nej, jag klagar minsann inte. Jag är mer för att konstatera under ett visst morrande och mummel.

Det mest spännande jag vet är att gå och lägga sig strax innan elva. Sen tycker jag det är enormt mysigt att gå upp på morgonen också. Höjdpunkten är när man sätter ner fötterna på det iskalla golvet kvart över fem på morgon och förfryses till blåbärsglass. Sen är det bara att vråla “HEJSAN!” så är man inslungad mitt i verkligheten.

GODNATT!
GOD MORGON
ADJÖ!

God jul och HO-HO!!!!!!

Skrev ett långt inlägg i tisdags om att jag försov mig i måndags. Hur intressant som helst. Men när jag skulle publicera det så hände någon skit och det försvann. Lite som att köpa en lunch och kasta den direkt i papperskorgen.
Nu ska jag ta min skeva fontanell och mina uppstoppade öronsnibbar och bege mig till syrran med klappar i säcken och fira jul. Distansjul. Vi ska sitta i var sitt rum. Jag har valt toaletten. Tänkte duka upp i badkaret. Sen ska vi skrika till varandra från de olika rummen.
-VAR SILLEN GOOOOOD????
-JAAAA, MEN SKINKAN VAR TORRRRRR!!!!
Nej, men det kommer bli hur trevligt som helst i dessa otrevliga tider.
Så där ja. Nu fick jag en julaftons-nysattack så det vibrerar ända in i fontanellen. Sådan julstämning!
Nåväl enuff åff vis shittt.
God jul för bövlars!!!

Klipp klapp klutt så var sagan slutt.

Har varit och kollat efter lite klappar på stan. Tror inte jag har varit på stan i syftet att handla i affär efter jobbet sen innan jag började jobba heltid. Alltså sen i Juni. Under hela denna tid har jag alltså inte kommit på något så dumt. Nej, något så dumt kommer man inte på, det planerar man.
Hittade jag något. Nej det tror jag inte. Ens inte mig själv på denna själstömmande runda. För vem vill ha en överkokt kabanoss i julklapp inslagen kletigt bostongurkpapper. Nej vet ni vad.
Nåväl, gick runt i lite affärer och avrundade det hela med en runda på Åhlens. Där har de ju faktiskt allt mellan natt-ochmössa, tänkte jag.
“Hej” sa en kvinna till mig, som jobbade där. “Hej, hej” sa jag lika trevligt tillbaka. Om än inte lite trevligare till och med.
Men herregud, vad har hänt i den affären på sistone. Sicka priser och för vilken målgrupp är det tänkt? Är det för dem som lite lättsamt bajsar ut några rullar sedlar innan frukostkaffet? Eller de som snyter sig i tusenlappar efter att ha gråtit till Familjen Whalgrens fantastiska tv-program?
Tänker samtidigt att de med överdrivet massa stålar på kontot kanske inte handlar på Åhlens som ett första val.
“Ååååh, Ååååhlens” svarar alla med lika mycket pengar på kontot totalt i trans “där har jag alltid velat handla!!!!”
Rimmar ju gördåligt!
Små kanske fyra centimeter höga bokstäver som funkar som kylskåpsmagneter kostade 200 spänn styck. Man bara känner att jag vill skriva “Ät mig ur tofflan, edra luftpumpbollar…vad jag älskar världen” med dessa bokstavsmagneter.
Jaha, det var den lönen, men det är väl sköj och gött att leva på gammal sumpig mossa och ett glas utspätt vatten resten av månaden.
Hittade ett paraply i fin cylinderformad burk. Perfekt present till Moder mor tänkte jag. Vände på burken: 500 spänn!!! Are you jokin my balls off? Vände tillbaka burken och glömde t.o.m kolla på paraplyet.
Funkar nog perfekt i den här stan.
-Hey kolla på mig! Här kommer jag med mitt fancy paraply…
Tio minuter senare när den lilla gulliga Göteborgsblåsten sköjar ihop sig sig med det vågrätta fallande regnet.
-Hey kolla på mig när jag trycker ner det söndertrashade junket i närmsta papperskorg!
Herregud varför inte ta en joggingtur i Mamos tempel direkt och förenas i en bamsekram där vi fläktar varandra i ansiktet med lite småväxel i form av tusenlappar.
Jajemen!
Hej, sa en kvinna till mig, som jobbade där.
Hej igen! svarade jag, vilket ungefär lät som håller du inte reda på vem du hälsar på? Va?
Eftersom hon skrattade lite generat skulle det kunna tolkas som att hon faktiskt inte höll reda på vem hon hälsar på.

Gav upp cirkusen. Satte mig på den gamle gode Köttbullekällarn och tog en bärs.
Brukade alltid göra det förr, dagen innan julafton när man köpt alla klappar. Lite av en tradition kan man säga. Sen om man blev i stämning och kom överens helt med sig själv, helt utan konsekvenstänkande och utan något som helst planerande fick klapparna följa med på en svingande pajasrunda på krog och pub. Men det var då det, och nu är nu. Det ska ni veta!

Nåväl…slut på klapprapporten.
Klipp, klapp, klump
Smörj in mig i kaffesump!

Braxen hava små öron

Så där jag ja. Nu ligger blogga uppe igen med alla sina runda och fyrkantiga och konvexa och ovala inlägg. 2035 roliga och mindre roliga inlägg har man hunnit samla på sig. Fantastiskt änna vad man hållit på alltså.
Hade egentligen tänkt att laga köttfärssås när jag kom hem. Bemödade mig med att köpa allt i självaste affären, men så råkade jag sätta mig på stolen och nu är klockan för mycket för att brassa på ett storkok i detta lilla kök. Nej, det får väl bli en äggtöddy eller brax i brödrosten. Kan ju också bero på den där Gordon bleu-schnitzeln med stekt potatis och bearneise och rödvinssås som jag proppade i mig till lunch. Känner ens inte det mildaste smygvrål från maggen. Skulle tvätta ikväll också. Men som tur var så hade jag glömt att boka tvätt-tid och det var ändå någon jeppa där nere i tvättstugan. Jag hade väl ändå somnat där nere i det kaklade utrymmet med ett par kalsipper som huvudkudde.
Så trött är man när man jobbar. Något jag brukar förklara för min mor när hon ringer halvtio på kvällen. “Om du ska ringa, så ring tidigare brukar jag säga. Sur och tvär som en felvänd sill i byrålådan medan hon kvittrar på. Hon lyssnar på mitt råd…och ringer hon kvart över nio nästa gång…
Fast nu var det ju inte det jag skulle berätta. Kommer inte ihåg vad det var faktiskt.
Jo just det. Hela tanken med detta inlägg var ju att berätta att flytten av bloggen från Hejsan till Svejsan gick bra.
Måste ändå berömma alla fantastiska företag för att bara ha chattar i bästa fall och kanske en mailadress. Har varit i kontakt med tre såna företagingar denna vecka. Ingen har ett telefonnummer. Där man alltså inte kan använda sin fantastiska telefonröst. Det mest fantastiska med att få hjälp på chattar är att det kan ta flera dagar att få hjälp. Då har man ändå haft ständig kontakt. Men så kommer det en ny person som tar över ärendet och så får man börja om från början…med att förklara varför man sover i stjärngossemössa och om den är gjord i tålig plast eller wellpapp. Precis när man börjar närma sig en lösning då kommer en ny extraknäckande gutt eller guttis från Dalsland eller Mumbai och säger: Hej det här är Pang i Pungen vad kan jag hjälpa dig med? Jo, svarar man då, jag är lite otålig i min plastpump…
Sen går man och lägger sig i tvättstugan och rättar till strumporna med giraffer på under huvudet. Precis när man håller på att somna, ja då ringer mamma.
Nåväl, im back…tror jag.

Tjena, hejsan!

Bloggen är alltså inte nerlagd om nu någon skulle undra eller lättad har hoppats på det…
Den byter bara hotell, precis som en människa byter (eller åtminstone borde byta) underkläder var eviga dag. Som bytt är bytt men kommer ändå tillbaks. Och det bytet av webbhotell känns fan så mycket mer omständigt än att till exempel byta boende i verkliga livet, förutom att man inte behöver släpa möbler till sjätte våningen utan hiss. Speciellt för en typ som inte är helt fantastik när det gäller grejande med webhotell, vanliga hotell eller svettiga vandrarhem.
Men som sagt snart är jag tillbaka med fler dumheterrrr än ni kan räkna till 100.
Nu ska den lilla knegaren sova
Det kan han verkligen lova!

På återseende kära vännerrrrr!