En story om bristen på ciggpapper och en annalkande tågresa.


Sitter på balkongen och funderar lite. På om till exempel sömn är så viktigt. Man klarar ju av att vara trött. Jag menar att vara vrålhungrig och bara ha gamla pepparkakor i skafferiet, måste ju klassas som ett mycket värre drama. Eller att vara ordentligt bajsnödig och nedgradera sig till att torka sig med ett gammalt reklamblad i räva  är ju inte heller så sköj. Eller vara extremt röksugen och äga ett nytt skinande paket tobak, men sakna rullpapper. Affären är stängd och man letar genom varenda skrymsle i lyan. Helt utan resultat. Exakt det hände faktiskt en gång. För väldigt längesen. Ciggpappren var slut. Det var sent på natten och där satt jag. Allt var stängt. Allt var otroligt jobbigt. Jag kom på att jag hade använt ciggpapper i några böcker som bokmärken vid några tidigare tillfällen. Sen låg jag på alla fyra vid bokhyllan och formligen slet ut böckerna och slängde dem i en hög bakom min rygg. Helt utan att hitta ett enda ciggpapper. Ganska full och rejält arg kom jag till slut på att det fanns en cigarettautomat uppe vid närbutiken en ganska bra promenad hemifrån. Efter promenaden i uppförsbacken var jag framme. Svettig och hoppfull. Jag tittade genom glaset på varje radda i maskinen. Tomt, tomt, tomt, tomt, tomt, tomt. Hela maskinen var tom. Jag drog en jättespark i maskinen, yttrade ett ilsket djungelvrål och gick hem igen. Väl hemma började jag dissikera fimpar. Jag fick ihop till två cigaretter som smakade glödande inälvor. Kommer inte ihåg hur natten slutade. Antar att jag gick och la mig. Och satte in alla böcker i bokhyllan dagen efter.
Ett tag senare var jag i den där närbutiken. Jag sa till dem att de för djävulen fick ta att fylla på sin ciggmaskin. De berättade att det inte var deras maskin och att den inte hade blivit påfylld på minst tio år.
Anledningen till att jag sitter här och funderar på över om sömn är så viktigt. Eller snarare bristen på den är att jag ska gå upp en stund innan klockan fem imorgon bitti. Jag ska sätta mig på ett tåg till Kalmar som börjar rulla tio i sex. Problemet blir inte att komma upp. Det gör jag alltid. Problemet blir att somna. Det brukar vara det i vissa perioder. Extra svårt blir det när man vet att man borde få lite sömn för att man måste gå upp om ett ex antal timmar. Sicket dilemma, men jag tänker inte stanna hemma. Anledningen till att jag ska åka till kalmar (där jag förövrigt fick en evighetslång nysattack en gång, inne på en bokhandel, mitt framför författaren Björn Hellberg som satt och signerade böcker. Han såg väldigt nervös och uppjagad ut. En story som jag gärna delar med mig av en annan gång…) är för att jag ska vidare till Böda på Öland. Där ska jag spendera några dagar med Esset, hans donna och deras lille pöjk. Kommer bli trevligt tror jag.
Ush, nu blev jag lite hungrig och bajsnödig och alldeles pigg.
Tjohej och tjofräs!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *