En getingsvärm, en trut och ett slagsmål.


(Skrivet i torsdags.)

Från min dörr till den där bärsen jag skulle ta som nu visserligen har förökat sig till tre hade jag minst sagt en spektakulär resa…
På min gata, på väg till bussen hamnade jag i ett plötsligt krig av getingar. Först trodde jag det var flugor. När jag sen hade en geting i ansiktet och hörde det trötta buzzande ljudet förstod jag att jag var i mitten av något. Sekunden efter kom det ut ett trettiotal getingar till från en sånt där rektangulärt, räfflat fläktuttag i väggen. Inget bra för extremt getingrädda Johan. I vanliga fall brukar armarna flyga upp och fäkta i rekyl. I hotande situationer brukar ju det logiska tänket ta över. Långsamt, väldigt långsamt vred jag mig på stället helt åt andra hållet och började gå långsamt. Efter tre steg flög skocken förbi mig. Hade jag börjat springa hade jag först haft en svart svans efter mig och sen sett ut som Herr Lepra! Ja, herrijävlar!

Efter att ha stått på busshållplatsen och neggat två bussar som var smällfeta med smällfeta hooden tog jag en tom buss i en helt annan riktning bara för att slippa klunga och pöbel. Jag satt där och tänkte på vansinnessvärmen och att jag kunde varit inlagd på getingsticks-avdelningen på sahlgrenska.
Plötsligt fick jag syn på en raggig pippi av modellen större.
“Det var mig en vidrigt uppumpad trutjävel” tänkte jag.
“Men för bövlars! Vad har truten för konstig grå flaffa i truten?”
Tro det eller ej, men den bar runt på en död råtta i truten. (Vid just såna här tillfällen kan jag förstå att det kan verka som sanningshalten på min blogg svajar mellan varven.)
Trodde hur som helst att trutars specialite var fisk och kanske i andra hand pizzakanter och halvätna hamburgare… Men döda råttor?

Mina öron lystrades plötsligt till ett samtal som pågick sätet bakom mig. En son som troligtvis gick i lågstadiet satt och berättade för sin mor om sin skoldag…
“På förmiddagen var jag i slagsmål. Först brottade han ner mig. Sen brottade jag ner honom. Sen slog jag honom i magen. Sen reste vi på oss. Då började han knuffa på mig. Då slog jag till honom med en knytnäve i ansiktet så han började blöda. Sen började han gråta och sprang för att skvallra till fröken. Då gjorde jag fälleben på han igen så han ramlade.”
Mamman svarade bara “Jaha? Jaha? Jaha?” hela tiden. När sen mamman frågade vad de hade gjort efter lunch berättade sonen att han och hans klasskompisar hade busringt till 112 och sagt att skolan höll på att brinna upp.
Just detta blev mamman väldigt upprörd av. Så klart. Hon sa till sin son att aldrig mer göra så och att han kunde hamna i fängelse väldigt lång tid om han gjorde så igen. Fängelse ville ju inte sonen hamna i så han lovade att aldrig mera göra om det.

Sen reste jag mig upp och klev av.
Nu har jag hunnit dricka upp min tredje öl.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *