Cigarettpapper.


I förmiddags, när jag hade ätit frukost på jobbet insåg jag att jag hade glömt mina rullpapper till tobaken hemma på köksbordet. Total fara färde. Lekte med tanken att jag fick lov att klara mig utan cigg i elva timmar framåt. Fick ångest efter fem minuter. Det går alldeles utmärkt att säga att man inte är beroende med en cigg i näven. Det är först när det inte finns någon cigg att tillgå som det visar sig på allvar hur illa ute man är. Så är det med alla slags missbruk.
Var helt enkelt tvungen att tvinga ut min brukare på en promenad ner till Angered Centrum. En promenad på kanske en kvart. Tjugo minuter om man har en rullstol att knuffa på. Och knuffades och puttades gjordes det. Det ska tilläggas att backarna var branta och rullstolen hyfsat tung. Fick någon slags barometer på tillbakavägen hur det stod till med konditionen. Blev rädd när jag hade puttat upp rullstolen för första backen. Flåsade, stönade och pustade. Tänkte att nu får jag ingen luft. Svettades och stånkade upp för nästa backe. Det gick dock lite bättre.
Väl tillbaka igen tog jag den där efterlängtade ciggen, som faktiskt smakade fan.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *