Lastbil på tomgång.


Har suttit och jobbat på text idag. Igen. Skrivna ord om att hata en viss del av stan. Och frasering. Gick upp halv nio och började sjunga och skröla högt i köket. Stackars grannar. Måste ändock vara bättre att störas av min vackra stämma än grannars barnskrik eller oändligt borrande. Känns inte jättevanligt att bli vräkt för att du sjunger högt i köket. Fyllestök på nattkvist och högljutt knullande verkar vara populärt att klaga på annars. Kan inte riktigt komma på att jag har klagat på någon granne någon gång. Kan vara möjligt att jag har varit så stökig och högljudd att jag blivit fråntagen rätten att klaga på någon annan. Jag har nog varit en ganska jobbig granne om jag tänker efter. Skönt att man blivit äldre och mer hänsynstagande. Att få anonyma lappar i brevlådan är ju också rätt sorgligt. Fast minst lika sorgligt av de som stoppar ner dem i ens brevlåda.
Nu kom jag faktiskt på att jag har klagat en gång. Denna situation skilde sig lite grann, men slog dock alla rekord. Jag hade en lya där fönstrena var precis ovanför en fruktaffär. Klockan fyra, fem på morgonen kom alltid deras lastbil tillbaka efter den fruktiga nattleveransen och de parkerade lastbilen på tomgång precis nedanför mitt sovrumsfönstret. Bensinångorna gick rakt in i rummet och de lät lastibilen stå och puttra i säkert en halvtimme. Bensin ångorna borde ha försatt mig i evig sömn. Nu var det motorljudet jag vaknade av. Och jag vaknade varenda gång. Och lyckades nästan aldrig somna om. En natt när jag hade vart ute på krogen fick jag plötsligt nog. Jag tappade det fullständigt. Jag kastade mig rakt upp ur sängen och rakt ut i den kalla höstnatten i bara kalsongerna. Jag stod på yttertrappan och väntade när snubben kom lunkande mot lastbilen. Fördämningar rasade och jag gick loss på fullt blås så det ekade i hela kvarteret: “SNÄLLA JÄVLA MÄNNISKA! DU FATTAR VÄL FÖR I HELVETE ATT DU INTE KAN LÅTA LASTBILSHELVETET STÅ OCH BRUMMA PÅ TOMGÅNG HELA TIDEN?! JAG BLIR JU FÖR DJÄVULEN KVÄVD INNE I MITT SOVRUM! VARENDA JÄVLA NATT BLIR JAG VÄCKT AV DEN DÄR BRUMMANDE FÖRBANNADE CP-TRUCKEN!!! DET FÅR VA SLUT PÅ DE HÄR SATANS DUMHETERNA NU! FATTAR DU???
Han blängde förskräckt på det kalsongklädde monstret som stod på trappen och skakade av ilska och frossa. Han bad om ursäkt och hoppade in i förarhytten och stängde av lastbilen. “Tack så mycket kompis!” sa jag lugnt och gick in igen, som om inget hade hänt.
Eftersom jag handlade där dagligen var jag tvungen att gå in och be om ursäkt för mitt bryska uppförande, men ändå understryka att jag menade allvar. Just den biten hade inte undgått någon i personalen. Snacket hade tydligen gått om den tokiga kalsongmannen…

Stod vid en bankomat tidigare idag. Det steg fram en luffare och frågade mig om han kunde låna en hundralapp av mig. “Nej tyvärr”, svarade jag bara torrt. Insåg dock att den här varianten av tiggeri ändå kändes helt ny och ganska raffinerad om det lyckas. Känns ändock som möjligheten att lyckas med ett sånt avtal är minimal. “Låna?” Hur fan skulle det gå till när man aldrig har sett personen i fråga innan, och troligtvis ännu mindre kommer stöta på honom igen. Jo, man tackar…


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *