Tillbaka på jobbet efter en sköjig helg.
Igår var jag och Erik ute och promenerade med jycken Lucas. Vi tänkte att vi skulle gå till Botaniska trädgården, men där fick man inte ha med sig jyckar in. De är väl rädda att hundarna ska tugga i sig japanska rosenbuskar och indiska sköjarväxter. Barn och alkohol fick dock medtagas. Nödvändigtvis inte i kombination.
Vi gick till slottskogen istället och trängdes bland en miljard andra människor. Drack kaffe på Villa bel parc. Hittade ett trevligt bord i gräset. Snackade om gamla sköjartider medan Lucas åt pinnar och grävde hål i gräsmattan. Tror han tänkte gräva en underjordstunnel till Haparanda.
I lördags när jag och Maja satt och drack upp resten av vinet efter Göteborgsvarvet dök fyra skåningar i sextio års-åldern upp.
“Här sätter vi oss” sa dem.
“Jaha?” sa vi.
De hade grillgrunkor med sig och bredde ut allting precis framför oss där vi satt. De bjöd på nötter och korv. Och tillade:
“Så här gör vi skåningar!”
“Jaha?” sa vi igen.
De hade med sig engångsgrillar. De tog av grillgallret och hällde typ en halvliter tändvätska på varje grill så lågorna stod en halvmeter upp i luften och så att hela grillarna höll på att brinna upp. Så kan man ju också göra tänkte jag och Maja. Sen satte de igång och grilla hamburgare. Grillmastern gick upp och pissade i en buske. Sen tog han fram bröden ur påsen med sina snoppfingrar. Extra krydda tänkte vi.
När de sen satt och åt berättade de för oss hur gott allting var. De körde grillrunda nummer två och bjöd mig på en hamburgare som blev över.
Vi började prata om duvor med skåningarna av någon anledning. Jag berättade för sällskapet att duvor är monogamer livet igenom och att det sägs att de kan dö av hjärtesorg om den ena duvan dör.
Grillmastern tyckte duvor verkade dumma i huvet. Vilket han grundade på att de inte ville flytta på sig när man körde bil.
Sen satt han och skröt om att han kört över ett gäng duvor på en rastplats på autobahn. Hälften av dem hamnade under däcken. Hälften hade han sett flaxa omkring bakom bilen när han tittade i backspegeln.
Han satt och skrattade nöjt när han var klar med storyn. Jag kände att det hade varit på plats att köra över en skåning som verkade dum i huvet.
Stämningen blev påtagligt sämre när jag påpekade att den överlevande hälften av duvorna troligtvis hade dött av hjärtesorg senare.
Vi lämnade skåningarna där med sina grillar och gick mot krogen för några bärs. På 7- eleven försökte jag lura personalen att jag hade sprungit göteborgsvarvet och nu behövde ordentlig föda i form av körv. Det gick han såklart inte på, men jag bjöd honom iallafall på ett skrattanfall.
Kvällen avslutades på Street life. Såg en tjock gubbe i femtio års-åldern där inne med grått bratpasch och seglarkläder. Helt svinpackad. Han hade med sig två tjejer som var hälften så gamla som honom. Han smekte och klämde dem på rygg och skinkor allt medan de åmade sig mot honom. Det hela såg väldigt kladdigt och deppigt ut. Kunde såklart inte låta bli att tänka att han var deras hallick.
Ibland kan man nästan förvånas över att inte öronen har ruttnat bort och ögonloberna inte har vänt sig in och ut än, med tanke på hur mycket dumt man är tvungen att se och höra ibland…