Skall åka ner på Andra långgatans dag om en stund. Eller Dåliga gatans dag som jag kallar den. Det är alltså under förstått att det är gatans fel med alla dess krogar som gör att jag blir för sköjfrisk ibland. Själv ställer jag mig bredvid. Ty, jag har ingen del i detta!
Vädret är ju inte så förtjusande precis. Regnet hänger i luften.
Trängas bland en miljoner andra människor och få ont i öronen av bongotrummor och ambulerande diskotek. Sitta och dricka breezer på en trapp. Titta på stil och ingen stil alls. Äta langos med rävstickor på. Träffa alla mina flera hundra vänner som jag har plockat ner från mitt vänträd. Osv osv.
Har dessvärre inget nytt att berätta om cykeln som styr mitt liv. Den trasiga sadeln hänger i en systemkasse på styret och cykeln står under loftet och väntar på att bli cyklad upp för en backe och sen rakt ner i ättestupan.
När jag skrev förra inlägget skrattade jag så att jag tjöt (lite som Sture Dahlström berättade att han själv gjorde när han hade knåpat ihop vissa av sina tokerier). Skrattade tyvärr så mycket att efteråt när jag hade publicerat inlägget såg jag att grammatiken var alldeles uppåt väggarna.
Sådant händer ibland.
Jag har en tryckande huvudvärk ovanför vänstra ögat. Det känns lite som jag har sovit på en överhettad spisplatta.
Det är sånt man får räkna med ibland.