Ska ta hand om den här lilla sköjaren i helgen. En förtjusande liten kompis på fyra ben.
Vi ska promenera. Vi ska äta hundmat. Vi ska tugga dentastiks, och bli dåliga i magen tillsammans. Vi ska åka luftballong och hoppa bungyjump!
Tycker iallafall att det ska bli fantastiskt sköj och trevligt.
Lucas har varit och provat mitt hem nu på eftermiddagen. Ägaren som är min gamle flyttkompis Erik har skrivit en lång lista (på min begäran) över hur den lille parvelns vardag och behov ser ut. Promenader, inföding (nej nu skrev jag ju fel. Lät som Jimmie Åkessons partikamrat), föda. Alltså när Lucas ska ha föda och inte. När han ska pissa och inte. När han ska bajsa och inte.
Johan känner enormt ansvar och byrackeägaren känner sig lite ängslig, fast ändå trygg samtidigt… och kommer plåga mig minst en gång i timmen med kärleksfullt/kontrollerande sms varje dag när han är bortrest.
Vi har flyttat fokus från flyttkartonger (min Tv-hylla i svartmålat stål Erik då, känner du inget ansvar över den? Att den mår bra och är rak och att du får bära den trappa upp och ner? Va?) till ett ansvar över en annan varelses liv. Känns fint.
Men som Erik själv sa idag “Det kommer vara bra för er båda två. Lucas får annan miljö. Du får en kväll från krogen och slipper ångest och huvudvärk dagen efter.” Fint sagt, och nästan helt sant…
Erik själv, får en nästan helt avslappnande resa till Stockholm
Naturligtvis, kommer bloggen från och med fredagseftermiddag och troligtvis ett tag därefter uteslutande handla om en liten rufsig sak på fyra ben, som polar med bloggaren