Har fått en vaxpropp i örat.
Den satt där i högra örat när jag vaknade igår morse. Sen dess har jag roat mig med att stoppa vattendränkta papperstussar i örat. Det hjälper en stund sen “goes the world mono” igen.
Igår var helt enkelt ingen bra dag. Elva och en halv timmar kneg. Ett icke fungerande öra.
Vissa andra små åkommor gjorde sig gällande också. Folk säger att livet börjar efter fyrtio…
Hostan:En märklig hosta. Sådan hosta som ligger kvar i veckor när man har varit sjuk, men jag har ju inte varit sjuk. Varje gång jag hostade gungade världen till och det täppta örat blev ännu mer täppt.
Nacken:Det knakade i nacken. I vissa ställningar kördes en kniv in i nacken.
Mitt i allt detta så skulle man vara en hygglig assistent till ljudet av helt fantastiskt katastrofdåliga filmer som min brukare tittade på. Livet är ett äventyr. På gott och ont.
Idag mår jag lite bättre…
När jag kom hem, helt slaktad och slog på TVn höll ceremonin (om det nu var en sån) till fotbolls-VM på. De släppte lös två vita fåglar. Gissar på att det var duvor…
Hade det varit VM i Göteborg hade man släppt loss två måsar (eller möjligtvis trutar). Måsarna hade flaxat runt en stund. Beräknande. Onda. Sen roffat åt sig en körv från någon i publiken. Skitit på någon annan och avslutningsvis käkat upp ögonvitorna på ett tredje publikoffer. Kamerorna hade stängts av. Testbild…
Jävla schweinbörds!
Nu ska jag snart bege mig hem. Får ju som sagt besök ikväll av en liten rufsig sköjare på fyra ben som ska stanna hela helgen.
Han är önskad, till skillnad från den här jävla pröppen i örat.