Lämnade tillbaks jycken Lucas igår.
Mycket trevligt sällskap måste jag säga. Och kanske bra för mig att lägga energi på en annan varelse än mig själv ett tag…
Det var helt ärligt tomt när jag kom tillbaka hem till lyan. Ingen liten sköjare som följde med ut i köket när man lagade mat eller rullade en cigg. Ingen liten parvel som följde med ut på balkongen när man drack kaffe.
En soft jycke som gillar att hänga helt enkelt. En buddy.
Det knivigaste, dock, är att promenera med en valp. Det sniffas på allt. Och en hel del grunkor som inte bör åka in i munnen åker in i munnen ändå. Då får man bända upp truten och rota runt. Man får vara på sin vakt ständigt.
Morsan har redan efter att ha träffat Lucas en gång börjat snacka om att skaffa hund. “Vi kanske kan ha delad vårdnad.” , sa hon. “Eller så kan du skaffa hund och så är jag dagmatte när du jobbar.”
Fortsättning följer…
Nedan följer ett litet bildcollage:
Att hänga på balkong när hundvakten dricker kaffe.
Att träffa morsan och syrran på Levantine.
Att hålla koll på vad grannarna och andra typer håller på med för fuffens.
Som ni märker har jag blivit en mjukis av lite hundsällskap. Soft as slime. Detta kan inte fortgå. I och med nästa inlägg är allt tillbaka till det vanliga sköjeriet.